Min Valentin

3. Droghandel eller läxhjälp?

Lördag 31 Januari

Jag vaknade med ett stön av att väckarklockan ringer. Det var tur att jag hade ställt väckarklockan, utan den kulle jag aldrig hinna i tid att möta Andrée.
Klockan var 10.00 och jag hade bara fått sova i lite mer än sex timmar.
Isac hade skjutsat hem mig efter att jag vaknat på hans soffa och om vi säger så här; mamma var inte direkt jätteglad när jag kom hem.
Hon brukade inte ha något problem med att jag var ute sent, men bara om hon visste vart jag var. Så jag fick dyrt och hederligt lova att det aldrig skulle hända igen och att jag alltid skulle tala om vart jag var.

Jag satte mig trött upp på sängkanten och och svepte återigen täcket om mig när jag kände den kyliga luften attackera de delar av min hud som inte var täckt av den för stora t-shirten och shortsen jag bar. Med täcket fortfarande runt mig hasade jag mig fram mot garderoben och öppnade den, i jakt efter några snygga men ändå vardagliga kläder.

Jag valde en mörkblå stickad tröja och ett par svarta jeans. Sist tog jag på mig ett par svarta fluffiga raggsockor. Med lite mindre tyngd i stegen gick jag ut ur mitt rum och in i badrummet.
Spegelbilden som mötte mig såg ut som jag vet inte vad, med smink kletat runt ögonen som en panda och håret på trekvarten. Jag suckade åt mig själv innan jag sköljde ansiktet fritt från allt gammalt smink.

Efter att jag borstat tänderna öppnade jag skåpet och tog ut min sminkväska. Jag dolde de mörka partierna under mina ögon innan jag la på eyeliner och mascara. Jag log nöjt mot min spegelbild. Inte illa.
Sedan drogs min blick till håret och jag grimaserade.
De där tovorna skulle inte vara roliga att reda ut. Jag velade ett tag innan jag bestämde mig för att ta itu med det lite senare och satte enkelt upp det i en knut på huvudet.

Redan innan jag kommit in i köket visste jag att de andra i min familj redan vaknat. Lukten av rostade mackor och stekt ägg spred sig i huset och jag hörde deras prat redan i trappan på väg ned.

"God morgon", sa jag när jag kom in i köket.
"Melody!" utropade min lillebror glatt från sin plats vid matbordet. Jag log mot honom."Hej Casper", sa jag och gav honom en kram på väg till vattenkokaren.

Jag hällde upp det kokande vattnet i min kopp och tog en tepåse innan jag slog mig ned vid bordet hos de andra.
Mamma sträckte mig korgen med det rostade brödet och pappa gav mig en tallrik med mitt ägg på.

"Vad ska du göra idag då gumman?" Frågade mamma. Hon var inte sur längre, min mamma släppte oftast sin arghet mot oss rätt fort. Vilket var skönt så man inte behövde vara osams så länge.
"Jag ska träffa en kompis", svarade jag då jag inte kände för att förklara allt om dealen med Isac. "Isac?" Undrade mamma. "Nej, Andrée", svarade jag. "Ska du pussa honom?" frågade Casper. Jag stirrade på med stora ögon på Casper och kände hur mina kinder värmdes upp. "Nej han är bara en vän!" Försvarade jag mig själv. Pappa skrockade lågt.
"Vi får se hur länge", sa han och jag spärrade upp ögonen ännu mer."Pappa!" sa jag och slog honom på armen. Han började skratta högt. Även mamma och Casper skrattade, även fast Casper inte riktigt förstod varför.
Han tyckte antagligen bara att det var roligt att jag hade slagit pappa.

Jag tog surt en tugga av min macka och försökte dölja leendet som smög sig upp på mina läppar. Det dröjde inte länge innan jag också skrattade med dem. Efter ett tag lugnade vi oss tillräckligt mycket för att äta upp vår frukost.

"Vill du ha skjuts gumman?" frågade mamma när jag var på väg ut ur köket. "Jag ska ändå skjutsa Casper till Mattias." Jag slängde en blick på klockan som stod på tio över elva."När åker ni?" frågade jag. "Om cirka fyrtio minuter, han ska vara där runt tolv." Jag funderade ett tag innan jag nickade. Annars skulle jag behöva gå, vilket jag helst slapp i den här kylan. Det hade snöat hela natten och nu var marken täckt med över två decimeter tjock snö."Gärna", log jag innan jag gick ut ur köket och joggade upp för trappan till mitt rum.