Min Valentin

8. Piercingdags

Torsdag 5 Februari

"Är du säker på att du kan hämta mig där?" frågade jag för åtminstone femte gången idag. Isac himlade med ögonen.

"110 procent säker", svarade han. "Du har tiden vid halv sex, så jag hämtar dig kvart i fem. Det kan vara trafik och det är bra att vara i tid." Jag nickade och rättade till väskan över axeln.

Vi var på väg mot parkeringen efter skolan, jag för att träffa Andrée och Isac för att åka hem.

"Tror du..." började jag och tänkte på något jag funderat och oroat mig för hela dagen. "Tror du att det kommer att göra jätteont?"

Isac skrattade inte som jag trodde att han skulle göra, utan kramade istället försäkrande om mina axlar och gav mig ett lugnande leende.

"Nejdå. Och om det gör det, så är jag där hela tiden." Jag log varmt mot honom och kände mig faktiskt rätt så lugnad.

"Melody!" Mitt namn nådde mina öron och jag såg mig om, sökte efter rösten. Andrée vinkade glatt mot mig, sa ett kort hejdå till sina vänner som han stått och pratat med, och började gå i vårt håll.

"Jag antar att jag ska gå. Vill ju inte komma emellan er eller hur?" Innan jag hann svara hade Isac gått iväg och bort mot sin motorcykel. Jag tittade efter honom ett tag innan jag skakade på huvudet och vände mig leende till Andrée.

"Hej!", sa jag glatt till Andrée och gav honom en snabb kram.

"Vad vill du göra?", frågade han och jag funderade.

"Det är väldigt kallt så vi kanske bara kan gå hem till dig?" frågade jag.

"Ja, det blir bra. Jag varnar för min mamma bara, hon har tittat på Leila bakar så hon bakar hela dagarna och tvingar oss sedan smaka allt."
Jag skrattade och vi började gå hem till honom, något jag inte var beredd på var att han tog min hand i sin. Jag tittade upp på hans ansikte, som log ned mot mig och fastnade en stund i hans ögon.

Vägen hem till honom var väldigt kort så det tog inte lång tid innan vi stod i hans hall, som luktade kakor av alla dess slag.

"Du var verkligen allvarlig", skrattade jag då vi kom ut i köket, där hans mamma stod omringad av kakor, muffins och bullar.

"Åh hej Melody!", sa hans mamma när hon hörde att vi var där. Jag hälsade tillbaka med ett leende.
"Hej på dig med mamma", sa Andrée ironiskt.

"Hej på dig med min lilla sötnöt!", hans mamma nöp honom i kinden, vilket resulterade i en mjölfläck på hans kind. Jag kunde se hur Andrée skämdes.
"Mamma.."
Jag fnissade.
Andrée försökte få ut mig ur köket innan hans mamma skämde ut honom mer.
"Inte så fort där! Ni måste smaka de här så ta med fatet upp." Hon gav oss ett stort fat med kakor, muffns och bullar.
Andrée suckade men jag tackade och log när jag såg alla goda saker på fatet.
"Det här ser helt underbart ut!" sa jag ärligt.

"Då får vi hoppas att det smakar det också", log hon.

"Okej. Vi drar upp på mitt rum. Tack mamma!" Med det puttade han ut mig ur köket och drog med mig upp för trappan, mot hans rum.

Vi satte oss i hans soffa när vi kom in, med kakfatet på golvet framför oss.
"Jag måste tacka för att du hjälpte mig med kemiuppsatsen, vi fick tillbaka dem idag.", sa jag glatt och tog en kaka.
"Hur gick det då?", frågade han nyfiket.
"Jag fick B!!"
Han slängde armarna om mig och gav mig en kram.
"Grattis! Fast du skulle säkert kunnat göra det utan min hjälp också."
"Njae, jag skulle inte fått ett B utan din hjälp! Du får säga till om du behöver hjälp med något annat så hjälper jag dig. Måste säga att jag är rätt så grym på SO." Jag slängde håret nonchalant över axeln på skämt.
"Vi har skrivit en grej i SO faktiskt, du kanske skulle kunna läsa igenom den? Om du vill alltså."
"Ja, det kan jag göra."
Han tog fram sin dator och gick in på ett dokument innan han räckte datorn över till mig.