Min Valentin

9. Mums, mamma gillar

Fredag 6 Februari

Jag suckade då jag tittade mig i den stora helkroppsspegeln. Jag visste inte varför, men just idag kände jag mig för att klä upp mig lite extra.

Kanske bara för att det var fredag.

På mig hade jag ett par vita tighta jeans och en ljusrosa långärmad tröja med volang i midjan.

Håret lockade jag och mina ögon var markerade med sotig eyeliner och kajal, piercingen blänkte till i ljuset. Jag nickade nöjt och tog min väska från golvet, innan jag gjorde min väg ned till hallen.

Eftersom att mamma skulle till tandläkaren, slapp jag ta bussen idag. Hon stod redan och väntade på mig med sina ytterkläder på och tittade på mig med höjda ögon då jag kom ned för trappen.

"Värst vad du klätt upp dig", sa hon. "Det kan inte ha att göra med någon viss Andrée som din pappa pratade i telefonen med i förrgår?" Jag rodnade. "Åh, så det har det?!" Hon skrattade då jag räckte ut tungan mot henne och tog på mig min jacka.

"Redo att gå?" frågade jag och bytte samtalsämne.

"Jag har varit redo i tio minuter. Är du klar?" Jag nickade. "Då åker vi."

Genast då vi klev ut genom dörren slog kölden emot oss och jag rynkade på pannan. Inte ens solen var framme för att ge någon ynka värme.

Vi kom snabbt fram till skolan och jag hoppade ur bilen.

"Tack för skjutsen", sa jag innan jag stängde bildörren och gick upp mot skolan. Nästan genast blev jag attackerad av Juni, som verkade ha väntat på mig innanför dörrarna.

"Hur blev det, hur blev det? Oh my god fan vad snygg alltså du blev så sjukt jävla snygg det passar dig perfekt du anar inte." Hon babblade på tills jag avbröt henne med ett skratt.

"Okej okej, tack! Jag blev rätt nöjd."

"Bara rätt så?" Jag log brett.

"Okej, jättenöjd."

"Jag funderar på att skaffa någon mer piercing, typ några hål i öronen eller en ögonbrynspiercing. Fast navelpiercing skulle också vara sjukt snyggt, eller läppiercing kanske. Förresten visste du att man kan ha piercing på höftbenet eller asså inte på höftbenet höftbenet men typ någonstans där, det är fett snyggt men måste göra fett ont. Jag..."

Jag hoppade till när jag hörde en röst viska i mitt öra.

"Pratar hon alltid såhär mycket?" Jag vände mig upp mot rösten och Isacs roade blick mötte min.

"Man vänjer sig efter ett tag", viskade jag tillbaka. Han skrattade lågt utan att släppa min blick. Jag log och tittade in i hans djupt blå ögon. Det slog mig att jag aldrig riktigt märkt hur vackra ögon han hade. De såg nästan ut som ett stort hav, där vinden blåste kraftigt och fick vågorna att höja sig högt och krascha in i varandra. Jag tillät mig själv att studera hans ansikte, från hans ögon ned till hans perfekta käke och de ...

"Så vad tycker du? Blir det bra?"

Jag harklade mig och riktade återigen min blick till Juni innan jag svarade. "Ja... ehm, det blir skitbra." Jag hörde Isac skratta till eftersom han visste att jag inte lyssnat på ett ord av vad hon sagt. Mina kinder blev långsamt röda och jag armbågade honom hårt i magen. Till min belåtenhet hörde jag hur han tappade andan och backade några steg .

"Åh, hej Isac!" sa Juni glatt.

"Hej", hostade han fram.

"Sovit gott?"