Min Valentin

13. Lemonad

Tisdag 10 februari

"Kan jag inte bara ha ett par jeans?" klagade jag och tittade kritiskt på klänningen som Juni höll upp. Den var svart och långärmad och slutade någonstans på låren.

"Det är en fest, Melody", sa Juni och himlade med ögonen.

"Men jag kommer frysa", suckade jag.

"Vi kommer vara inomhus och det kommer vara fullt med folk så nej, du kommer inte frysa, snarare tvärtom! Plus att den är långärmad." Jag suckade och förstod att jag aldrig skulle vinna detta krig mot Juni så jag tog den från henne och bytte snabbt om.

Vi var för tillfället hemma hos Juni och förberedde oss inför festen som skulle börja om cirka 1 timme. Juni hade grävt igenom halva sin garderob efter kläder, men jag hade skakat bort allt.

"Jag vägrar ha högklackat, klänning, okej, men inte högklackat! Där går gränsen!", sa jag bestämt då hon höll upp ett par svarta högklackar med band upp runt vristerna.

"Okej då, men snälla ta inte dina vinterkängor." Jag himlade åt henne och förstod att hon skämtade. Hon visste att jag aldrig skulle ta dem. Medan Juni bytte om gick jag in på toaletten och sminkade mig. Jag applicerade ögonskugga och eyeliner efter att ha lagt på ett lager foundation och puder, för jag skulle gissa på att jag skulle bli röd i ansiktet och ett lager smink i ansiktet brukade minska rödheten. Jag såg även till att mitt sugmärke var översminkat ordentligt och till sist la jag på ett par lager mascara på mina ögonfransar.

När jag kom tillbaka till Junis rum hade hon bytt om till en svart klänning som liknade min men som var kortärmad istället.

"Vad ska jag göra med mitt hår?" frågade hon och tittade sig i spegeln, drog upp sitt regnbågsfärgade hår i en tofs med händerna innan hon släppte ned det igen.

"Tänkte fråga dig detsamma", sa jag och ställde mig bredvid henne vid spegeln. Jag log nöjt då jag såg mig själv. Jag såg helt okej ut. Klänningen passade, sminket såg bra ut och håret var nytvättat så det var inte fettigt.

"Jag tycker du ska locka det", ansåg Juni.

"Kan du hjälpa mig?", bad jag henne.

"Ja, om du hjälper mig med hur jag ska ha mitt hår."

"Jag kan försöka sätta upp det?" frågade jag. "Men kom ihåg att jag sa försöka." Juni skrattade samtidigt som hon tog fram locktången från sin byrå.

"Jag lägger mitt hår i dina händer", sa hon med låtsats allvar.

50 minuter senare var vi båda redo för festen och inväntade smset från Jack som skulle visa att han var här för att hämta oss. Eftersom att han gick i trean och skulle fylla 19 i år så hade han körkort, vilket jag var väldigt glad över. Annars visste jag inte hur vi skulle tagit oss dit. 

Några minuter senare kom det och vi gick ut till hans bil. Jade vinkade glatt till oss från framsätet och jag vinkade tillbaka med ett leende.

"Hej!", sa vi båda när vi öppnade dörrarna till baksätet.

"Tjenare , redo för fest?" frågade Jack med ett leende.

"Så redo man kan vara en tisdag", sa jag med en grimas.

"Till skillnad från tråkmånsen här brevid mig så taggar jag fett mycket!", sa Juni glatt.

"Jag är ingen tråkmåns!", sa jag och putade med underläppen. Juni tittade på mig med höjda ögonbryn, tills hon till slut bröt upp i ett leende.