Min Valentin

5. Är det bara jag eller blev det lite varmare här?

2 Februari

"Imorgon ses vi i aulan för uppspelet, så kom inte försent. Den som kommer en minut för sent kommer att få... ja, få göra något hemskt och tråkigt iallafall. Kom ihåg det!" Micke gav oss en varnande blick innan han släppte iväg oss.

"Det är nästan så att jag vill komma sent bara för att få se vad det där 'hemska' och 'tråkiga' är", sa Juni när vi gick ut ur musiksalarna och bort till våra skåp.

Jag skrattade lätt.

"Förmodligen att typ stämma alla gitarrer eller något sånt", svarade jag. "Han är för snäll för något annat." Juni instämde med en nick.

"Så ska du iväg till idrottssalen nu och titta på snygga killar utan tröja?" frågade Juni och vickade på ögonbrynen. Jag gav henne en road blick.

"Avundsjuk?" frågade jag samtidigt som jag öppnade mitt skåp och tog ut min väska. Juni ställde sig lutad mot skåpet bredvid.

"Nej nej, inte alls. Varför skulle jag vara avundsjuk? Det är ju absurt att jag skulle vara avundsjuk på något sånt. Jag menar, liksom, jag kan ju se ett helt lag med killar utan tröja när jag vill. Det..."

"Du får följa med", avbröt jag innan hon hann fortsätta med ordsvamlet. Ett stort leende lös upp på hennes läppar.

"Allvarligt?" frågade hon. Jag nickade.

"Oh my god, yay!" utbrast hon glatt. Sedan kom hon på sig och harklade sig. "Jag menar; ja, det kanske jag har tid med." Jag flinade och himlade med ögonen åt henne innan jag följde med henne till sitt skåp som låg lite längre bort.

När vi hämtat hennes saker gjorde vi vår väg mot idrottssalarna.

Vår skolas idrottssalar såg i princip ut som vilka andra salar som helst. Stora salar, med högt i tak som man kunde hissa ned ringar från. Tjocka mattor stod ställda mot väggarna och det ljusblå, slitna golvet hade streck i olika färger beroende på vilken sport man spelade.

Andrée hade berättat för mig att de var hälften av sina träningar i idrottshallen, och den andra hälften i skolans idrottssalar. Det hade något att göra med att få så tidiga träningar som möjligt, så att spelarna kunde få kvällarna ledigt.

Laget var just uppe i någon sorts passningsövning då jag och Juni kom in. Till Junis stora glädje hade de flesta tagit av sig tröjan, där inkluderat Andrée. Jag studerade honom betänksamt när vi satte oss intill väggen för att inte störa. Han passade just en mörkhårig kille, innan han sprang och ställde sig i ett led på andra sidan salen.

Hans blonda hår var spretigt av svetten och han log åt något som killen framför honom just sagt.

Som att han känt att någon tittat på honom, vred han på huvudet och mötte min blick. Hans ansikte bröt upp i ett stort leende och viftade med armarna i luften i en stor vinkning. Sedan tittade han sig om, tecknade åt tränaren att han skulle dricka och joggade bort till oss.

"Två dagar, och du har redan fått honom att gilla dig", mumlade Juni bredvid mig. Jag fnös.

"Vi har varit på en dejt Juni, man blir inte kär i någon man träffat en gång"
"Det kallas kärlek vid första ögonkastet Melody", sa hon som att det var självklart.
Jag hann inte svara förrän Andrée hade nått oss, han sträckte ut armarna för att ge mig en kram men jag satte mina händer på hans bröst.
"No,no du är svettig", skrattade jag.

Men eftersom han var lite starkare än mig så fann jag mig någon minut senare i hans famn.

"Andrée", gnällde jag.
Han skrattade som svar och släppte mig, innan han vände sig till Juni och sträckte fram handen.
"Andrée", presenterade han sig.
"Jag vet", log hon. "Och jag är Juni."