The player

del 4

Jag matade Lukas med lite ost från köket när mamma inte såg. Med ryggen lutad mot köksön satt vi där och myste. Helt plötsligt dyker ett huvud upp, och sedan kommer en kvinna runt köksön.
" Goddag, ni måste vara Dottern. Grace var det va? " hon höll fram handen och log ett hjärtvärmande leende.
" ja, jag är Grace, ursäkta om jag är oartig, men vem är ni? " jag var lite rädd då hon visstr mitt namn och allt. Jag höll Lukas i ett stadigt men mjukr grepp i famnen. Han slickade mjukt på mina ostsmakande fingrar med sin sträva tunga, ungefär som en hund och jag fnissade tyst.
"Jag är er hushållerska, mitt namn är Carol " hon skakade mjukt min hand och vände sedan blicken mot Lukas.
" nemen, vad har vi för söt pälsboll här " hon sprack upp i ett ännu större leende än vad jag trodde var möjligt. Carol var verkligen vacker. Åldern var kanske 30. Hennes mörkbruna hår slöt vid axlarna, ögonen var mossgröna med bruna klickar i, näsan var lite spetsig med fräknar på, kinderna var röd rosiga och läpparna små men fylliga. Hennes leende var underbart och ögonen glittrade verkligen när hon log.
" det är min katt, jag hittade honom på gatan idag.. " mer hann jag inte säga innan hon avbröt mig.
" du kan ju inte bara ta någons katt hjärtat " hon gav mig en ledsen blick.
"Oh nej, du förstår inte. Han hade ett halsban, så jag ringde numret, och dom som ägde honom kommer från Gotland om jag minns rätt. Dom var glada över att bli av med honom. Så don har skickat med honom med en kompis och lämnat honom åt sitt öde " min röst brast då jag inte förstog hur man kunde lämba en sån fin katt. Carol strök mig över huvudet.
" det ordnar sig ska du se. Har du ingen borste åt stackaren? " hon kollade åter på hans ruffsiga päls som jag försökt trassla ut.
" nej och djuraffäen är stängd" suckade jag.
" åh jag vet något som kan hjälpa, spring och klä på dig så möts vi vid bilen " kvittrade hon. Förvånad såg jag hennes ryggtavla försvinna och reste mig vingligt upp. Med mina converse knutna på fötterna gick jag ut till bilen. Carol satt redan vid förarsätet.
" min kompis äger en privat djuraffär i närheten och jag kan nog få henne att öppna privat för oss " hon halade upp telefonen och ringde ett samtal. Efter mycker pladder och skratt la hon på.
" Hon sa att vi var så hjärtligt välkomna " jag njöt av Carols pratande. Rösten var mjuk och Carol var artig men hade lätt för att prata. Precis vad jag vill ha. Hon och jag kommer bli riktigt nära tänkta jag.

När vi kommit fram och Carol parkerat stod vi utanför en grön byggnad. Den var precis nyputsad och vita mönster snirklade sig runt fönsternas ramar. Affären var verkligen vacker utanpå. På skjutdörren stod det " Aubrey's Djuraffär " med kursiva bokstäver. Carol skjöt upp dörren och vi möttes av doft från hö och jag gissar på hamster? Jag klev nyfiket in i affären och möttes av en rymlig ordningasam lokal. Min blick drogs mot hamstrarna och jag gick nyfiket dit. 6 små hamstrar kollade med skrämda ögon upp på mig. 4 var hel bruna, 1 en var svart och vit och den sista var svart runt ögonen som en panda vit i ansiktet svart på kroppen för att sedan ha en brun "svans" ( vet dom har inte riktigt en svans men aja ) och en bruntass. Den kollade på mig i två sekunder och sedan for den runt i buren som en galning, ena stunden klättrade den i gallrer som var burens tak, andra stunden sprang den runt i sina små tunnlar. Dom andra 5 sprang snabbt in i sitt lilla hus och kollade på hamstern som sprang runt.
" jag ser att du fått upp ögonen för honom " rösten kom från ingenstans och det skrämde mig ordentligt då ett skrik kom ur min mun. Jag höll mig snabbt dör munnen då jag såg hur den sista hamstern snabbt som vinden sprang in i huset och gömde sig.
" det var inte meningen att skrämma dig lilla vän " jag vände mig om och möttes av ett runt och knubbigt ansikte. En gammal dam, kanske runt 70 stod framför mig. Hon var kort och knubbig. Det gulligaste en gamling kan vara enligt mig, hon log och tänderna spretade lite åt alla håll. Håret var gråsprängt och uppsatt i en stram knut. Glasögonen hängde på nästippen så man såg hennes blåa ögon ordentligt. Precis som Carol's strålade dessa av vänlighet och kärlek.
" det är ingen fara, jag var bara total oförberedd " sa jag och log.
" många tycker att han är ful för sina tre färger " sa den jag förmodar är Aubrey. Hon nickade mot den 3 färgade hamstern.
" han är bedårande " suckar jag fram.
" du kan få kompis pris på honom, han har varit i den här affären länge nu " skrattade hon fram.
" mamma vi är här för att köpa saker till hennes nya katt, inte utöka husdjurs antalet " suckade Carol fram. Mamma? Dom var inte särskilt lika, dock har jag inte sett Carol's pappa.
" jag skulle jätte gärna vilja ha honom, men jag tror inte mamma blir lycklig av det tyvärr, och jag vill inte vara den bortskämda ungen som tjatar till sig allt och driver sin mor till vansinne " jag gav Aubrey ett snett leende. Hon gab ett menande ögonkast till Carol vars kinder var småröda.
" du kan väl höra med mor din? " sa hon med hoppfull röst.
" mamma " Carol's rösr var på gränsen till irriterad. Jag nickade och halade upp min telefon. Med numret intryckt hörde jag signalerna.
" Goddag det är Cathrine " mammas artiga röst hördes på andra sidan luren.
" hej mamma, jag är med Carol i hennes mammas djuraffär och fixar grejer till Lukas. " mamma suckade.
" mm " var det enda jag fick till svar.
" så här mötte jag världens finaste hamster, och jag undrar ifall jag jättesnälla kunde få köpa den? " jag höll ena tummen hårt i handen. Mamma suckade åter igen.
" Grace, två djur på en dag? "
" ja, vadå? Du vet att jag tar mitt ansvar, och jag fick förut av dig men inte av pappa. " sa jag ledsamt.
" jaja, vi syns när du kommer hem jag har en överraskning åt dig, kram " hennes plötsligt mjuka tonläge förvånade mig, och att hon sa kram. Hon har varit så kall sen pappa gick bort. Jag log inombords.
" jag fick " skrek jag av lycka till Aubrey. Hon skrattade till och vi höll om varandra medans vi skuttade omkring.

Påvägen hem satt Lukas i sin nya kattbur med sin kasse bredvid sig innehållande. En kattlåda, kattmat, kattsand, en borste till sin päls, en leksaks mus, ett halsband, en matskål och en vattenskål. I skuffen låg hans klätterhus med olika våningar där han kunde sova, vässa klorna och leka. I buren bredvid åkte min nya hamster, Musse. Även Musse hade en kasse bredvid sig. Innehållande, en vattenbehållare, en matskål, strö för honom att sova på, hö,  pellets, en hjul att springa i, olika tunnlar jag ska bygga upp i vårt tomma fritidsrum hemma. Jag suckade nöjt.

Väl hemma igen när vi kom in genom dörren möttes jag av doften från bullar. Jag trampade av mig skorna och styrde vägen mot köket. Väl därinne möttes jag av tre främmande ansikten. Två vuxna och en tonåring. Han hade blicken nere i telefonen.
" hej hjärtat, vad kul att du är hemma igen " mamma kom fram och kramade mig. Chockad log jag bara tillbaka. Killens blick vändes uppåt och våra blickar möttes.
" det här är våra grannar, Anita, Kevin och Ethan var det väl? " hon log mot killen.
" ja, miss " hans log mot mamma.
" åh kalla mig Cathrine " kvittrade mamma. Jag log ursäktande och tog mina kassar under armen och burarna i händerna och gick mot fritidsrummet. Väl därinne pustade jag ut. Mysigt med en snygg främling som granne. Jag öppnade. Lukas bur och han skuttade nöjt ut. Musses bur innehåll började jag placera och sedan ställde jag buren på en byrå. Jag granskade rummet och insåg att jag behövde en stege om jag skullr kunna bygga Musses alla tunnlar. Med dörren halvöppen krockade jag in i en hård axel. Med handen för näsan svor jag till. Min blick följde den maskulina kroppen upp tills jag möttes av Ethans leende.
" din mamma sa att jag skulle gå till dig " sa han och gav mig ett snett leende medans han klia sig i nacken. Det typiska. för en tumblr boy. Jag nickade bara och gick förbi honom.
" kan du svenska? " hans plöstliga dumma fråga kom bara sådär.
" klart jag kan svenska idiot vad gör jag annars i sverige " fräste jag som svar.
" sorry sötnos, du svarade inte din mamma när hon prata svenska och du svara inte mig. Åter igen fåt han bara en nick till svar. Jag fortsatte mot källaren och tände lampan. Trappen sluttade brant neråt så jag höll ett stadig tag om båda räckena medans jag vandrade neråt. Ethan gick mig hack i häl och jag muttrade tyst för mig själv. Han var hemskt närgången. Precis när jag kom ner i källaren sprängs lampan och det blir kolsvart. Jag skriker till och känner hur någon tar tag i min hand och paniken lamslår mig. Skräckslaget sliter jag åt mig min hand och backar tills jag slår i en hylla, någonting skramlar till och ramlar ner. Jag hinner inte mer än tänka förens det landar på min fot och jag skriker åter igen till men denna gången av den oändliga smärtan som genonskjuter min fot. Dörren till källaren kastas upp och jag hör hur någon stressat pillar med lampknappen men ger upp. Ett starkt sken från en mobil lyser upp mig och jag hör mammas röst.
" gumman vad skriker du o.." hennes röst försvinner och byts ut av ett chockat läte. Tårar strömmar ner för mina redan. svullna kinder och jag vänder ner blicken. Det jag såg fick mig att vilja kräkas.

Hola guys, skrev en lite längre idag då jag inte hittade ett bra slut. Jaja, blev dock vara 1670 ord någonting ://
Men har försökt :))
Hoppas det inte är alltför tråkigt ännu, kör en lit'n cliff hanger bara för att