Jag var inte den enda som ville kräkas sekunden senare hörde jag hur Ethan böjde sig fram och släppte ut hela magens innehåll. Jag bet ihop för allt vad jag var värt och skuttade gråtandes fram på en fot till honom. Min han strök honom långsamt över ryggen och han böjde sig upp, han skulle precis torka sig om munnen med armen när jag slet sönder min tunna kofta.
" här " jag log och torkade honom runt munnen.
" Tack " han log. Min mamma stod helt stum och kollade på min fot, Ethan tog ett tag i mina knäveck och ett under ryggen.
" beredd? " mumlade han. Jag nickade försiktigt till svar och han lyfte upp mig. Min fot dinglade till och jag bet mig själv i läppen för att hålla inne ett skrik.
" di.. din fot blev mosad av ett bowlingklot " mammas tunna röst hördes knappt och även hon var helt grön i ansiktet.
" snälla ring ambulans " bedjade jag. Med armarna runt Ethans starka nacke bar han försiktigt upp mig för den branta källartrappen. Jag borrade in mitt huvud i hans bröstkorg för att dölja tårarna som rann längs med mina kinder. När vi kom upp möttes vi av ett chockat läte från Ethans föräldrar.
" men kära vän, vad hände? " hans mamma kom fram och la handen på min arm och gav mig en blick med ett starkt medlidande.
" jag gick ner i källaren för att leta efter en stege så jag kunde sätta upp Musse rör anordning och när vi kommit ner explodera lampan, och då tog Ethan min hand och efterspm jag inte var beredd fick jag panik och kastade mig bakåt, det stog då en hylla där med ett bowlingklot på oxh klotet landa på min fot därav den extremt blå färgen " snyftade jag fram. På långt håll hörde jag sirener. Jag kollade på Ethans tröja och såg att jag kladdat ner den helt och hållet.
" förlåt " viskade jag i hans öra.
" huh? " han kollade fundersamt på mig.
" din tröja " jag tittade generat bort.
" ingen fara, det går att köpa ny "han log. Ambulans personalen kom in joggandes i rummet och dom la mig på en bår och lade mitt ben i högläge. Sedan kollade doktorerna mig.
" åh kära vän, bit ihop du får lite morfin men inte så mycket " sa en av vårdarna. Jag nickade bara och tog lyckligt emot gasmasken. Dom bar ut mig i ambulansen och vi åkte mot Akuten.När vi kom fram lastade dom försiktigt ur mig och körde mig raka vägen till röntgen. Dom placerade mig i en sjukhus säng och placerade sedan sjukhus sängen under den enorma röntgen. Maskinen började röra på sig över området som tillhörde min fot. Jag suckade av tröttheten som slog emot mig. Med tankarna någon helt annanstans gick det rätt fort.
" ja, ni har en pytteliten spricka i foten, men inte så att ni behöver gips, du hade en väldans tur! " doktorn log mot mig.
" men du kan behöva gå på kryckor första dagarna och håll helst foten i högläge. " han informerade mig noga och gav mig smärtstillande tabletter mot svullnaden som eventuellt skulle bli värre. Efter alla checkar kunde mamma skjutsa hem mig.När jag kom hem var det mörkt, der enda som lös var fönsterlamporna och väggbelysningen. Jag hoppade fram på mina kryckor och möttes av Lukas innanför dörren.
" hej gubben " jag böjde mig ner och kliade honom bakom örat. Han kurrade till svar. Med en kraftansträngning tog jag mig uppför trappan och in till mig rum och ner i sängen. Mobilen som låg på nattduksbordet tog jag och låste sedan upp den. Sju nya meddelanden. Fyra från Carol där jag skulle krya. Ett från tele2 om vilken summa som skulle betalas denna månad och ett till från Bethany. Min bästavän innan jag flyttade. Ja, okej hon ännu det min distansen tar kol på mig. Det sista numret hade jag inte i mina kontakter och jag klickade nyfiket in på det.
" hoppas det inte är så allvarligt, förlåt för att jag spydde i din källare. Känner mig urdum Kram Ethan " jag log över hur gullig han va ändå. Jag klickade på svara
" der är ingen far, Carol torkar upp det tror jag hahah, min fot var mest bara svullen och blå. Doktorn sa att jag hade en pytteliten spricka men att det inte skulle förstöra för mig något. Det var mer min enorma svullnad och därför ska min fot ligga i högläge. " jag klickade på skicka och blundade. Sömnen kröp genom hela min kropp, knappt 2 minuter senare vibrerade min mobil till. Ethans namn lös upp på min skärm och jag var tvungen att le.
" är du sugen på godis? ;) " jag kliade mig förvånat i huvudet. Vad menade han med det? Jag vände mig om i sängen så jag låg på sidan med ansikter mot väggen. Månen lös in genom fönstret och en gäspning slank ur min mun. Jag klickade åter igen på svara.
" säg när jag inte är det. " 'skicka'. Jag hörde ljud och lyssnade efter men ljudet tystna. Med mina headphones inpluggade startade jag min spotify. Jag väntade i cirka 10 minuter och insåg besviker att Ethan förmodligen inte skullr svara. Varför skrev jag ett så dumt svar muttrade jag för mig själv. Plötsligt petade någon på mig och jag skulle precis skrika när personen i sig la en hand över min mun och tystade mig. Där stog självaste Ethan i hög person.
" vad gör du här? " väser jag tyst så mamma inte ska höra.
" du sa att du var sugen på godis " sa ethan och rycktr på axlarna. I ena handen hade han en överfylld godispåse från karamellkungen och jag kollade fixerat på den.
" hur kom du in? " jag blev väldigt förvånad, jag bodde typ 3 meter upp i luften.
" med hjälp utav trädet utanför, sedan hoppade jag och klättrade på blomrankan och lirkade sedan upp ditt kassa fönster " han flinade och blinka med ena ögat. Jag suckade bara åt hans ego.
" så flytta på dig tjockis, jag har motionerat och behöver vila " han tryckte mig närmare väggen men var extra försiktig med min fot. Sedan tog han min tv dosa och startade tv:n och knäppte in på filmbutiken.
" skräck eller action " sa han
" är du seriös " muttrade jag och la armarna i kors. Han log mot mig och jag himlade med ögonen.
" då är det skräck vi tar " jag kände precis en stark känsla av att slå honom. Om det är något jag hatar så är det skräck. Han letade igenom vad det fanns att välja mellan och valde insidious. Jag makade mig tillrätta och tog godispåsen ur hans famn. När filmen började så tryckte jag bara in godis i munnen,vid varje läskigt tillfälle hoppade jag till och jag märkte inte att jag kurat ner mig i Ethans famn. Halv nerkrupen under täcket låg jag och skakade medans han andades lugnt och reagerade knappt vid händelserna. Jag blundade och kände ögonlocken bli tyngre och tyngre. Tillslut mumlade jag fram något otydligt till Ethan och slog sedan armarna om honom och somnade.Ethan's pov
Grace kröp närmare och närmare och tillslut låg hon i min famn med täcket upp till öronen, när filmen nästan var Slut mumlade hon något otydligt och slog armarna omkring mig. Hennes doft fyllde mina näsborrar och jag drog in ett djupt andetag. Det luktade som vanilj blandat med sjukhus. Jag suckade och makade mig tillrätta innan jag stängde av tv:n. Jag halade upp telefonen och tog ett kort på henne och la ut på snap med texten " trött eller ". Plöstligt fick jag massa snaps. Som " är det din flickvän? " " har du fått ett ligg mannen? " " oh dude har hon nice kropp?".
Irriterat ignorerade jag dom och låste mobilen för att sedan lägga den på hennes skrivbord. Då såg jag att folk skrivit till henne på det. En bläckpenna låg bredvid hennes telefon och jag tog upp den och kladdade snabbt ner en mening till henne innan jag också somna. Jag vaknade till mitt i natten av att hennes mobil plingade till och namnet " Ante boii " lyste upp skärmen. Jag hoppades innerligt på att hon och jag åtminstone skulle kunna bli bra vänner. Mer orkade jag inte tänka utan slöt ögonen och föll åter igen till sömns.Idag blev det ett medel långt kära vänner. Jaja ger used to it. Jag skriver lite olika längder på alla och så kommer det vara typ. Aja men ska sova nu är tvär trött, vet inte varför har typ inte gjort något annat än att sova nu i 2 dar men är tvär förkyld så aa. Klockan r 23:25 har sömnat tidigast 01:30 ända sen i fredags så är glad över lite sömn
KAMU SEDANG MEMBACA
The player
Fiksi RemajaGrace far dör i en plötslig bilolycka och chocken sätter sig hårt i Grace's mammas huvud. Allt som påminner om honom slänger hon. Tillslut blir Grace tvingad att flytta från Florida till Sverige. Som ensam och ny i ett nytt land förändras hennes liv...