What happens now?

Pt.18

När vi kommer fram öppnar Wilhelm hans dörr och springer runt för att öppna min dörr och publiken jublar. Jag vinkar och går mot dörren medan en stor summa reportrar kommer fram för att försöka få en intervju.

"Simon har du några kommentarer om ditt senaste inlägg?" Frågar någon som tryckt sig fram genom alla personer. Simon kollar bakåt och ser mig smita igenom människorna. Han sträcker ut sin hand och jag tar den så går vi in i lokalen.

(Wilhelms pov)

"Va många personer det var" säger Simon jätte exalterad medans han nästan hoppar av hur exalterad han faktiskt är.

"Simon?" Hörs sedan en röst bakom mig och Simon släpper min händer för att ge honom en kram.

"Jag såg dit inlägg är det liksom sant?" Frågar kändisen som jag inte kan sätta namn på.

"Ja!" Säger Simon medans han tar sina händer på hans mage.

"Grattis mannen" säger han och slår honom svagt på axeln innan han vinkar farväl och springer bort till några andra.

"Har du någon aning om vem det var?" Frågar Simon mig plötsligt medans han vänder huvudet åt mitt hål. Jag svara inte utan nickade bara nej.

"Inte jag heller, men känner igen honom från någon stans " viskade han och håller ögonkontakt medans han fnittrar.

(Senare under kvällen)

(Simons pov)

Alla har satts sig nu men allting jag kan fokusera på är hur människan inuti mig inte vill sluta sparka. Wilhelm sitter bredvid mig och kolla på mig när jag har båda händerna på magen och kollar på den medans jag tänker.

"Simon" Säger Wilhelm för att bryta tystnaden.

"Vad gör du Simon?" Säger han sen och ler medans han kollar mig i ögonen.

"Den vill inte sluta sparka mig" säger jag och sträcker magen.

"Kan jag känna?" Säger Wilhelm och sträcker ut sin hand så jag kan placera ut den. Jag svara inte utan lägger handen längre ner på min mage.

"Kände du den?" Frågar jag medans jag känner en stark spark mot hans hand. Wilhelm säger inget utan ler med hela ansiktet.

"Vänta en gång till" säger han.

"Ah du vet jag gör det bara på koman" säger jag med sarkasm i rösten men håller ändå kvar han hand till en till kom. Wilhelm säger inget nu heller utan ler bara mer. Han tar sitt huvud närmare för sparkarna. Jag kommenterar inte utan sträcker hans bakhuvud med baksidan av min hand.

"JAG ÄR GLAD ATT BERÄTTA FÖR ALLA ER HÄR ATT SVERIGES STORA MUSIK PRIS ÅR 20XX GÅR TILL SIMON ERIKSSON!" Höra sedan över hela rummet. Wilhelm tar fort upp huvudet och kramar mig runt halsen medan jag sitter är i chock innan dom signalerar för mig att komma upp på sen.

"Simon hur känns det att ha vunnit?" Frågas det när jag kommer upp på scenen "

"WOW" hörs från publiken och det är Wille som skriker igenom publiken. Jag vinkar till honom och skrattar.