What happens now?

Pt.28

Simon och jag åkte in till sjukhuset för nästan två timmar sedan. Värkarna har kommit snabbare och mer smärtfyllda. Simon sitter i sängen och blundar. Han ser ut som han tröttnat på hela upplevelsen. Han ville inte ha droger för smärtan. Jag antar att det är med hans pappa.

"Wille" säger han plötsligt och vänder på huvudet sakta.

"Vill du ha något?" Frågar jag försiktigt och går fram till honom från stolen jag satt på innan.

"Kan jag få ett glas vatten?" Frågar han och tar om min arm.

"Förstås" säger jag och går för att ta ett glas när en sjuksköterska kommer in i rummet.

"Du är redan vid nio så vi ska börja förbereda dig på att trycka, Okej?" Säger hon och kollar åt mig som precis går till dom för att ge Simons hans vatten.

"Mhm" säger Simon då en värk precis kicka in. Hon går ut i rummet och jag klappar honom på ryggen. Efter värken är över ger jag honom hans vatten vilket han knappt kan få i sig. Jag mår dåligt för att se honom i denna smärta. Han tar min hand. Han lägger sig tillbaka och stryker sin tumme på min hand. Efter ett tag slutar han. Han har vänt huvudet ifrån mig.

"Simon?" Frågar jag och trycker honom svagt på axeln. Sjuksköterskan kommer fort in i rummet. Han försöker få kontakt med Simon som är medvetslös. Dom tar bort honom på hans säng och ber mig att vänta där. Efter ett tag av stygn sitta i väntrummet kommer Sandra in och kollar runt. Hon möter min blick och ler jag går fram till henne.

"Är allt okej?" Frågar jag

"Ja vi antog att Simon tuppade av pågrund av smärtan, men allt är okej nu med dom båda" säger hon med ett leende på läpparna. Hon leder mig till rummet där Simon är. Han har våran lilla dotter på sig.

"Hej" säger jag och går till hans sidan. Han kollator mig med tårar i ögonen.

"Hej" säger han medans jag ställer mig på huk för att se henne. Där är hon. Våran dotter. Hon har små ljus bruna lockar och små knubbiga kinder. Jag känner en tår rinna ner min kind.

"Vill du hålla henne?" Frågar Simon medans han stryker hennes hår.

"Förstås" säger jag medans jag sätter mig ner på stolen bredvid. Simon ger över henne till mig. Hon är så fin.

"Jag tror vi kanske borde tänka på namn nu" skojar Simon till.

"Kanske" säger jag och ler åt honom.

"Nelli?"Säger Simon. Jag kollar på henne, hon sover i mina armar.

"Hej Nelli" säger jag till henne. Simon lutar sig mot min axel. Jag tror detta är det lyckligaste ögonblicket i mitt liv.
________________________________ Tack till alla som har läst storyn och jag vill tacka för nu.