Vad jag än gör så känner känns det som att min hjärna flyter runt i mitt huvud och gör ont när den rör sig. Jag öppnar ögonen och vänder mig om men hittar inte Simon det sista jag minns var att han skulle gå och hämta något.
"Simon!" Skriker jag men får inget svar. Jag tar fram min mobil och ringer honom men inser att hans mobil är bredvid mig. Tillslut kommer Malin in i rummet.
"Hur är det med dig?"
"Var är Simon?" Är det ända jag bryr mig om just nu.
"Han skulle ut" svara Malin.
"Utan sin mobil?" Argumenterar jag. Malin har inget svar på det.
"Behöver du något?" Frågar hon
"Veta vart Simon är" säger jag
"Han kommer om ett tag du kan lugna ner dig" säger Malin innan hon går ut ur rummet. Jag tar upp min mobil och inser att min mamma har ringt mig flera gånger. Jag orkar inte med att svara just nu tills hon ringer ännu en gång till.
"Hej mamma" säger jag
"Hej gubben hur mår du?" Frågar hon direkt
"Det är bra vad vill du?" Säger jag hastigt. Jag vill inte prata med henne.
"Det har blivit relativt stort ett inlägg Simon la ut igår kväll jag undrade bara varför du inte har sagt något till mig först"
"Jag vet inte du har aldrig accepterat Simon och min relation" säger jag till slut
"Nämen gubben du måste förstå att jag alltid kommer älska dig och det kommer aldrig ändras pågrund av vem du älskar"
"Mhm" mumlar jag
"När fick ni reda på det?"
"Nån månad sen, han är i vecka 24 nu tror jag"
"Det är jätte bra jag ville bara veta hur det var med er okej"
"Kommer du vara med på mötes grejen imorgon?"
"Nej tror inte det"
"Jag är sjuk undrar om du kanske kan gå istället för mig, snälla"
"Förstås" svara hon snällt
YOU ARE READING
What happens now?
FanfictionJag har skrivit en mpreg om Simon och Wilhelm senare i deras liv. Skrev denna för skoj skull för min egen skull men min kompis tyckte jag skulle lägga ut den så ja. Om någon funderar på att läsa den skulle jag vara glad :) (Simon är trans det är ing...
