Vi stannade till vid ett blomster fält på vägen dit för att ta en bild. Simon har tagit med ett ultraljuds bild. Jag hjälper Simon att sätta sig och senas lägger mig ner bredvid honom. Mitt huvud på hans lår och så tar han min hand. Simon håller upp bilden men den andra.
"Okej stilla nu" säger personen som ska ta bilden. Simon fnittrar till och jag kan inte häller hålla mig och vi båda skrattar ut högt. Då tar hon bilden. Simon och jag kollade på varandra och skrattade. Han reser sig upp för att kolla på den.
"Nämen gud va fin, tack så mycket för hjälpen"
"Ingen orsak" Simon springer till mig. Jag ligger kvar på marken och bara njuter av solen.
"Kolla va fin"
"Nämen gud den ska typ vara inramad eller nått" Simon klickar på "lägg ut" knappen och nu är det bara att vänta.
(10 minuter senare)
Simon kollar inte på mobilen utan lyssnar på radion med mig.
"Vill du inte kolla om nån har sett den?"
"Personer kommer nog inte vara så snälla om det direkt" säger han ledsamt. Jag säger inget utan tar min han på hans lår och ler mot honom. Han kollar inte på mig utan tar sina händer på magen och stryker den sakta.
"Det kommer bli okej" försöker jag med.
"Hur vet du det?" Säger nu Simon mellan tårarna som rinner ner över han kinder. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag försöker få ögonkontakt med honom men han kollar ner på marken. Jag säger inget utan kramar om honom runt nacken.
"Jag fixar det" viskar jag i hans öra.
"Mhm" säger Simon och lutar sig mot mig.
ESTÁS LEYENDO
What happens now?
FanficJag har skrivit en mpreg om Simon och Wilhelm senare i deras liv. Skrev denna för skoj skull för min egen skull men min kompis tyckte jag skulle lägga ut den så ja. Om någon funderar på att läsa den skulle jag vara glad :) (Simon är trans det är ing...
