Silence.

Kapitel 6-ton efter ton.

-Felix POV-

Solen som lös upp himmelen trängde sig in genom gliporna på de stängda persiennerna och väckte min sovande kropp till liv. Jag sträckte på kroppen och tog upp min mobil, som hade legat på laddning under natten.
Jag gick in på instagram för att kolla i genom mitt flöde. De kompisarna som inte hade klippt kontakten med mig hade lagt upp några bilder som jag gillade och sen var det mest kändisar som jag följde som hade uppdaterat sina profiler.
Men när en bild Fredde Johansson hade lagt upp hög det till i bröstet och tårarna tryckte på under ögonlocken. Bilden var på han själv och några av de kompisarna jag lämnat bakom mig, som satt på en klippa och såg ut att ha allmänt mysigt. Att jag skulle ha kunnat varit en av de som satt där om jag inte hade varit född så som jag är fick ilskan att bubbla i ådrorna. Argt klickade jag mig in på hans profil för att kunna trycka på blocka innan jag stängde av mobilen och drämde ner den i nattygsbordet.
Jag var så arg att min kropp nästan skaka och för att lugna ner den tog jag tre djupa andetag innan jag kunde resa på mig.
Mina fötter gjorde sin väg till köket som är jag konstigt nog har varit mest i på den här resan. Att vi bara varit här i en dag känns lite konstigt det känns mer som en vecka.
Inne i köket satt Oscar på sin kära rullstol med blicken ner i sin mobil och i handen hade han en macka som han tuggade i sig.
"Morron" sa jag och Oscar höjde blicken till mig för att hälsa med en nick. Jag gick fram till skafferiet och tog fram en macka som jag bredde lite smör och annat pålägg på.
Stolen framför Oscar drog jag ut och satte mig i medan jag åt på min macka. Oscar såg ut att vara inne på instagram och hans blick var helt fokuserat på mobilskärmen.
Min blick vek av ut genom fönstret istället där en gata syntets.
En tjej kom springandes i träningskläder och ett lugnt tempo med hörlurar i. En äldre dam kom gåendes med böjd rygg och händerna knäppta bakom där de höll i en liten svart väska.
Att betrakta människor som gick förbi mig är en lite hobby jag har. Alla är så otroligt olika och att utse deras skillnader men också likheter är något jag kan spendera timmar till. Jag sitter och iakttar en människa medan jag chansar mig till hur just dess liv ser ut. Vissa kan tycka det är döma en person efter utseende och det kanske det är också men jag har inget annat att gå på förutom dess utseende.
"Jag och Mia kommer åka ut och leta efter en matbutik. Men ni kan stanna hemma och njuta av det fina vädret, poolen på baksidan blev tvättad idag så den kan ni använda" yttrande plötsligt Johan och min blick slets från fönstret och hamna istället på Johan och Mia.
"Okej, ha så kul" sa jag nästan lite ironiskt. Jag gillade inte riktigt dem.
"Det ska ni också ha" sa Mia innan hon gick fram till Oscar och pussade honom på huvudet och viskade något i hans öra.
"Okej då ses vi om någon timme ha så kul" sa Johan och de gick ut från köket och efter en stund hördes dörren som slogs igen.
Att Johan inte ens hade sagt något till Oscar var för mig konstigt.
Han är ju ändå Oscars pappa.

Jag satt ute på altanen i en solstol när jag hörde någon konstigt ljud inne ifrån. Förvånat satte jag mig upp och kollade runt mig om det var där men det konstiga ljudet hade stoppat. Så för att ta reda på vad det var gick jag in i huset och när det väl började igen kunde jag tydligt höra att det var pianospel. Väldigt bra pianospel.
Jag gick ovant runt i huset för att försöka hitta rummet med pianospelet.
När jag hade kommit till ett extra vardagsrum typ, blev pianospelet starkare. Min blick sveptes runt i rummet men fastnade på en dörr som fans på ena väggen.
Så tyst som möjligt smög jag fram till dörren som till min lycka stod på glänt. Inne satt Oscar vid pianot, vilket chockade mig.
Jag visste inte att han kunde spela piano.
Fast å andra sidan är det lite jag faktiskt vet om Oscar.
Han avbröt sig i sitt pianospel då jag tror han spelade fel och en frustrerad suck lämnade hans läppar.
Han började sedan på en ny melodi, en som fick mitt nackhår att resa sig. Men när han öppnade sin mun försvann omvärlden ifrån mig. Det var bland det vackraste jag har hört.

(Sätt på jealous av Labrinth)

I'm jealous of the rain
That falls opon your skin
I'ts choser than My hands have been
I'm jealous of the rain
I'm jealous of the wind
That ripples through your clothes
I'ts closer than your shadow
Oh, I'm jealous of the wind, couse

I wished you the best of
All this world could give
And I told you when you left me
There's nothing to forgive
But I always thought you'd Come back, tell me
All you found was
Heartbrake and misery
It's hard for me to say, I'm jealous of the way
You're happy without me

I'm jealous of the nights
That I don't spend with you
I'm wondering who you lay next to
Oh, I'm jealous of the nights
I'm jealous of the love
Love that was in here
Gone for someone else to share
Oh, I'm jealous of the love, couse

I wished you the best of
All this world could give
And I told you when you left me
There's nothing to forgive
But I always thought you'd Come back, tell me
All you found was
Heartbrake and misery
It's hard for me to say, I'm jealous of the way
You're happy without me

As i sink in the sand
Watch you slip through my hands
Oh, as i die here another day
Couse all I do is cry behind this smile

I'ts hard for me to say, I'm jealous of the way
You're happy without me.

---------

Var inte Oscar stum...?

(Är tillbaka från lägret nu men kommer åka till Halmstad i ev vecka för att träffa mina bästisar så kommer ej att uppgradera så mycket. Förlåt)

Ha det bäst~Nemo💕😉