Silence.

Kapitel 18-det gör så ont.

-Felix POV-

1 vecka senare...

I min säng låg jag ner bäddad med en skål glass framför mig. Tv:n spelade ett gammalt avsnitt av Simpson som jag låg och små skrattade åt.
Runt omkring mig hade jag använda näsdukar som var hopknycklade.
Såhär har jag legat i snart tre dagar nu. Inte har det blivit bättre heller.
Hela tiden hostar jag och är tvungen att ta hostmedicin tre gånger per dag för att iallafall kunna andas.
Snuvig är jag också och nyser minst en gång varje minut.
Jag har alltså råkat få en riktig förkylning och det värsta med det är att jag inte kan kyssa Oscar för då kommer han bli smittad.
Jag saknar hans kyssar..
Precis när jag tänkte det hörde jag hur dörren öppnades och stängdes.
"FELIX" Oscars röst ljöd genom rummet och inom någon sekund var han framme vid dörren.
"Hej" sa jag med hes och sprucken röst.
Medlidande spred sig på Oscar ansikte medan han sakta rullade fram mot mig.
"Hur mår du?" Frågade han försiktig och la en hand på min panna "du är fortfarande varm"
"Det är lite bättre antar jag" meningen var knappt högre än en viskning men jag tror Oscar hörde vad jag sa för ett smått leende spred sig på hans läppar.
"Vad bra" en lätt kyss lämnade han mot min varma panna "jag tänkte göra middag vad vill du ha?"
"Soppa?" Frågade jag med ett oskyldigt leende. En tyst suck lämnade hans läppar.
"Vi har ätit det i en vecka snart" sa han tvekande men när han såg mina bedjande ögon och utstickande läpp skakade han bara på huvudet och släppte ur sig ännu en suck.
"Men vi äter iallafall inte tomat soppa igen" sa han men han var redan påväg ut genom dörren och ett leende sprack upp på mitt ansikte.

Åå vad jag älskar denna killen.

**

Jag slevade upp det sista av min soppa och la sedan ifrån mig skålen på nattygsbordet för att sedan kura ihop mig runt Oscar som nu låg bredvid mig i sängen. Mina ben la jag över hans och lutade mitt huvud på han bröst medan min överkropp var halvt över hans.
Ett litet skratt lämnade hans tunna läppar innan han lindade sina armar runt min kropp och började att hålla på med mitt hår. En belåten suck lämnade jag ifrån mig och slöt ögonen för att ta in stunden.
"Hur var det på skolan förresten?" Frågade jag efter ett tag.
"Det var okej. Saknade dig men annars var det väl uthärdligt" förklarade han medan han snurrade en hårslinga mellan hans fingrar.
"Saknade dig också älskling" viskade jag med min hesa röst.
Vi låg så en stund och bara mös medan tv:n var igång i bakgrunden till jag kände hur något kittlade mig i halsen så jag började hosta. Dock försvann inte det som kittlade utan det bliv bara värre, så fort satte jag mig upp och hostade så att jag blev röd i ansiktet.
"Går det bra gubben?" Frågade Oscar oroligt och strök sin hand på min rygg. Men min hosta försvann inte jag bara hostade och hostade.
Efter ett tag hade Oscar kommit upp ur sängen och rullat runt till min sida när jag kände hur det började växa i halsen. Väggarna i min strupe på något sätt började dra ihop sig. Mina händer var fort uppe vid min hals och tog tag.
"Felix hur går det? Behöver du vatten?" Frågade han skräckslaget. Fort nickade jag på huvudet och Oscar gav mig vatten glaset. Försiktigt medan jag hostade hällde jag i mig lite vatten. Men precis när det hade kommit in i min hals kom hostan igen och all vatten jag hade min mun hostade jag upp så att det hamnade på Oscar.
När jag kände hur jag inte fick någon luft lutade jag mina händer mot Oscar lår och klämde hårt. Mina ögon tårades upp och helt fanatiskt hostade jag i försök att få luft.
Tillslut kände jag hur magen vände på sig och innan jag kunde vända på mig kom allt jag någonsin stoppat i magen upp och hamna antingen i Oscars knä eller på marken.
Jag spydde tills det inte fanns något kvar i min mage och under hela tiden hade Oscars hand strukit lugnande på min rygg.
När jag lugnat ner mig tittade jag försiktigt upp på Oscar som kollad oroligt ner på mig.
"Så ja" sa han lugnande och strök undan tårarna som rann läns mina kinder och drog bort mitt svettiga hår som hade klibbat sig fast mot min panna.
"Kom så går vi till toaletten och duschar av dig" han tog tag i mina händer och följde mig in till toaletten.
När vi väl var där sa han åt mig att sitta på toalocket medan han tog av mig mina kläder och sina egna byxor som han sedan kastade han allt det i tvättkorgen. När jag sedan satt naken lät jag mitt generade ansikte böjas ner och tittade ner på det gråkaklade golvet.
"Förlåt" sa jag med sprucken röst vilket fick Oscar att vände sig om och titta på mig med medlidande i blicken.
"Felix du ska inte säga förlåt för något sådant här, det händer alla" sa han betryggande och tog ännu en gång tag i mina händer för att föra mig in i duschen. Tyst satte jag mig på stolen som stod där och lät Oscar skölja av mig.
Jag satt där och lät vattnet tvätta av mig, min blick tittade in i det tomma intet. Jag kunde inte känna något min kropp var som bedövad. Men mitt i allt kände jag hur det för andra gången vände sig i magen. Skräckslaget kollade jag upp på Oscar och satte en hand för munnen. Han spärrade upp ögonen när han fattade vad jag menade och tog snabbt tag i min midja och drog ut mig ur duschen för att låta mig falla ner på knä framför toaletten.
Jag hulkande och spydde upp allt som fanns i min mage. Under allt var Oscars hand, som förra gången, på min rygg och strök betryggande fram och tillbaka. Lugnande ord viskade han i mitt öra och hyschade mig när tårarna började rinna hejdlös ner för mina kinder.
Allt gjorde så ont. Min hals brände och min kropp var slutkörd.
När det inte fanns något annat än galla att spy upp föll jag trött fram på toaringen.
Min kropp var för svag för att kunna resa på sig. Så Oscar gav mig ett glas vatten så att jag kunde skölja munnen och hämtade mitt och hans egna täcke innan han bäddade ner mig på badrumsgolvet.
Jag skakade svagt vilket Oscar såg och la även en filt över mig. Jag drog täcket och filten hårt runt min kropp för att stänga ute kylan. Mina ögonlock var tunga som bly och snart hade jag somnat in i en orolig sömn.

En sömn som tog bort det som gjorde så ont.

------------

Poor Felix :(

Ha de bäst~Nemo xx