Silence.

Kapitel 10-lyckligaste killen i världshistorien.

-Felix POV-

Denna morgonen vakande jag på det bästa sättet någonsin. Med Oscar i min famn.
Oscar låg tungt sovandes med huvudet på mitt bröst som han somnade igår kväll.
Med tanken på igår kväll knöt det sig i magen. Att se Oscar så där var bland det hemskaste jag någonsin varit tvungen att bevittna. Jag vill aldrig igen se Oscar gå igenom det, så från och med nu kommer jag att sova bredvid Oscar varje natt.
Jag kommer inte lämna hans sida, aldrig.
Att Oscar har gått igenom det han förklarade igår är hemskt. Jag önskar jag kunde ha varit där när det hände. Fått torkat hans tårar när de föll och kysst hans läppar när förfärade skrik flydde därifrån.
Men nu kommer jag finnas där.

Det känns som att under hela mitt liv har det varit en sak som har fattats. En del av mitt hjärta har stått tomt. Men nu, nu när Oscar är här är mitt hjärta fullbordat.
Och jag vet att den saken jag hela tiden har saknat har varit Oscar.

Försiktigt flyttade jag på Oscars huvud så att det låg på kudden istället. Tyst rullade jag ut ur sängen och smög ut genom dörren för att sedan bege mig mot köket.
Från fönstren jag passerade såg jag att regn öste ner. Vilket jag tyckte var en bra sak.
För vi har varit här i lite mer än en månad och det har varit solsken nästan varenda dag. Och nu när jag och Oscar har...funnit varandra?
Skulle jag bara vilja vara inne och mysa och spöregn är en perfekt ursäkt till att få spendera dagen inomhus.

När jag kom in i köket satt Oscars mamma på en stol och Johan på en mitt i mot.
"Godmorgon Felix" hälsade Mia glatt.
"Godmorgon" hälsade jag inte lika glatt. Nu när jag har fått höra Oscar historia har jag ännu fler orsaker att hata henne.
Jag gick fram till kylen för att ta fram de ingredienserna som behövdes till den perfekta 'frukost på sängen' frukosten.
"Vart är Oscar?" Frågade Johan. Och jag lovar att jag kunde höra hur han spelade orolig. Innan jag hann säga något olämpligt tog jag ett djupt andetag för att samla mig.
"Han hade en mardröm inatt så jag tror han kommer sova lite längre idag" svarade jag med en irriterad underton. Dessa 'föräldrar' gör mig så otroligt irriterad. Och det blev jag till och med innan Oscar berättade allt.
Att de inte hade hört skriket som Oscar lämnade ifrån sig igår? Eller så hörde de det men orkade inte bry sig.
Jag tog fram en stekpanna och började steka äggen som jag tagit fram.
Jag förberedde allt. Ägg och bacon och en uppskuren röd grapefrukt. Fast den var mer för prydnad. Och sen hade jag hällt upp två glas med apelsin juice. När allt var klart ställde jag det på samma marinblåa bricka som jag använde förra gången.
Med allt balanserandes på brickan gick jag tillbaka till sovrummet.
Med ena handen öppnade jag dörren och klev in i det mörka rummet. Jag kände mig fram till sängen och tände den lilla lampan på hans nattygsbord, vilket fick Oscar att gny till. Brickan ställde jag också på nattygsbordet och kröp sedan ner under täcket. Jag la huvudet på kudden så att jag var i höjd med hans. Mina fingrar drog bak en slinga, som hade hamnat över hans näsa, bakom örat.
För att väcka honom lämnade jag små pussar på hans ansikte och efter ett tag började hans ögon sakta att öppnas. När hans sömndruckna ögon mötte mina spred sig ett leende på bägges läppar.
"Morron gubben" viskade jag.
"Godmorgon Felle" viskade han tillbaka med ett flin på läpparna. Inte visste jag att det skulle kännas så bra att få ett svar från Oscar.
När vi hade legat och bara tittat in i varandras ögon lämnade jag en snabb puss på hans läppar innan jag satte mig halvt upp i sängen.
"Jag har faktiskt gjort frukost åt oss" sa jag stolt och tog upp brickan för att visa vad duktig jag hade varit. Oscar hade också satt sig halvt upp med ryggen lutad mot sänggaveln.
"Kan du laga mat?" Frågade Oscar förvånat när han fick brickan i knät och såg allt som var där.
"Ja, vaddå då? Trodde du inte att jag klarade det?" frågade jag surt och korsade armarna över bröstet och väntade på att Oscar skulle ge mig en vettig förklaring.
"Nej, men du beter dig som ett barn" sa han och gestikulerade med sina händer mot mig. "Och barn kan inte laga mat" flinade han retsamt. Chockat kollade jag på honom innan jag fnös irriterat till.
"Ta till baka det där!" Sa jag surt.
"Ledsen älskling, jag talar bara sanningen. Och sanningen svider ibland" flinande han. Och även hur rörd jag blev att han kallade mig älskling var jag fortfarande 'sur'.
"Om du ska fortsätta vara så här tror jag att jag gillade dig bättre när du var tyst.." sa jag irriterat och började äta. Oscar skrattade bara åt mitt barnsliga beteende och började äta han själv. Fast jag är glad att han inte tog det som en negativ kommentar.

"Okej det regnar jätte mycket ute så jag tänkte att vi kunde vara inne och typ se på filmer" sa jag antusiaitiskt när vi stod och plockade in disken i diskmaskinen.
Oscars 'föräldrar' har precis åkt till något museum de vill se så det blir perfekt att vi ska kunna se på film.
Oscar nickade glatt åt mitt förslag och stoppade ner den sista tallriken.

"Vilken film vill du se?" Frågade Oscar när han hade hoppat ur sin rullstol och upp i soffan.
"DISNEY MARATON!!" Skrek jag exalterat ut och kollade med uppspelta ögon på Oscar. Oscar rullade bara på ögonen och kollade på mig med en 'är du helt seriös' blick.
"Det var det här jag menade med att du är ett barn" flinade han och la armarna i kors.
"Jag bryr mig inte" sa jag och korsade även jag armarna över brösten och höll huvudet högt "Disney filmerna är de bästa och nu har jag bestämt att vi ska se på dem!" sa jag bestämt.
"Har jag något val?" Frågade han uttråkat men ändå glatt.
"Nej" flinade jag. Oscar suckade tungt så jag lutade mig fram och kysste hans läppar.
"Älskar dig!" Skrek jag till honom när jag sprang in i mitt rum för att hämta min dator.
När jag kom tillbaka satt Oscar och höll på med sin mobil så med en ny idé i huvudet gick jag fram till honom. Jag tog tag i hans mobil och stängde av den innan jag la den på bordet.
"Inga mobiler idag!" Sa jag bestämt.
"Men..."
"Inga men!" Sa jag och gick till tv;n för att koppla in min dator med den.

Alla sladdar var i och jag klickade på play och Frozen började spelas på tv;n.
Jag gick nöjt fram till soffan där jag hoppade ner väldigt nära Oscar och la en filt över oss.
"Glömde att säga att jag älskar dig också" sa Oscar och lät sina läppar möta mina.
De masserades i en kärleksfull kyss.
Oscars läppar mot mina är den bästa känslan jag någonsin upplevt.
När vi separerades hade båda två stora leenden och svullna läppar. Oscar la sig då längst ut, på längden, i soffan och jag la mig bakom honom. Ena min hand hade han under sitt huvud och den andra la jag runt hans midja där jag knöt ihop mina fingrar med hans. Mitt huvud la jag på hans axel så att jag både kunde se filmen men också beundra den vackra pojken framför mig.

Jag är nog den lyckligaste killen i världshistorien som har turen att både få älska Oscar men också bli älskad av honom.

------------

Älskar när Oscar är sådär retsam, och jag tror vi alla kan hålla med om att Felix är ett barn i en 16-årig kropp😌

Ha det bäst~Nemo💕😉