Silence.

Kapitel 15-det enda jag önskar.

-Oscars POV-

Den här morgonen hade jag vaknat på det bästa sättet någonsin.
I Felix famn.
Vissa säger att det är ett hem du tillhör. Som tillexempel huset du växte upp i. Det är där du hör hemma och kan vara dig själv, ett hem du älskar.
Men inte visste jag att mitt hem skulle bli en persons famn.
För jag tillhör Felix famn, det är där jag tillhör.

Felix är mitt hem.

Vart han en går kommer jag att följa efter. För utan honom är jag inget. Han är mitt allt.
Mitt hem.

Vi hade ätit en frukost bestående av kall pizza som blev över från igår, i Felix säng medan vi tittade på Friends på hans dator. En helt perfekt morgon enligt mig.
Men mitt i det 4 avsnittet satte sig Felix spikrakt upp så att jag hamna på mage bredvid honom.
"Jag har ju en överraskning till dig!" Utbrast han och hoppade snabbt ut ur sängen för att springa ut ur rummet i bara kalsonger.
Frågande och aningen road låg jag kvar i sängen och väntade på att han skulle komma tillbaka.
Efter en stunds skramlande bland olika kartonger stack Felix in sitt huvud genom dörren.
"Blunda" sa han med sitt ökända flin lekandes på hans tunna läppar.
Jag slöt min ögon efter att ha gett Felix en misstänksam glans som han besvarade med ett ögonblink.
Plötsligt slängdes något någorlunda tung i mitt knä och en vikt placerades vid min sida.
"Du kan öppna ögonen nu babe"
Försiktigt öppnade jag mina ögon och en svart kartong var det första mina ögon fick kontakt med.
"Du kan öppna den" fortsatte Felix och gav mig en spänd ögonkast. Nyfiket tog jag tag i kartongens ena sida och försökte försiktigt att ta upp tejpen utan att förstöra själva kartongen.
När jag efter en minuter inte fått upp den antog jag att Felix började tröttna för han släppte ut en hög suck.
"Ha tålamod" sa jag och fick en suck som svar. När jag fått upp ena sidan kunde jag hälla ut kartongens innehåll och när det väl låg i mitt knä drog jag in ett djup andetag och la en hand för munnen innan jag tittade på Felix med stora ögon.
"Du skämtar!" var det enda jag fick fram. Felix flin blev utbytt mot ett kärleksfullt leende.
"Det kanske inte är så jätte fancy men det är iallafall tillräckligt för att kunna spela på" för i mitt knä låg ett splitternytt keyboard.
"Du kanske inte ens vill ha-" innan han kunde avsluta meningen slängde jag mig runt Felix nacke och höll hans muskulösa kropp tätt mot min.
"Jag älskar det Felix" viskade jag mot hans nacke. Ett litet skratt lämnade Felix läppar innan han lämnade en kyss mot min nacke och hans armar omslöt min kropp.
"Jag älskar dig Oscar" Felix läppar placerade sig lätt ovanpå Oscar. Ingen av oss rörde på sina läppar vi lät dom bara ha kontakt med varandra. För det var allt de behövde. För kärleken mellan oss två sprudlade mellan våra läppar och bara en liten beröring får fyrverkerier att uppstå mellan oss.
Vi separerade våra läppar och jag lät min blick återigen hamna på det svarta pianot med de orörda tangenterna.
Jag lät de ta in pianots glansiga yta innan jag tryckte ner mitt finger och en ton lämnade pianot och flög ut i rummet för att kunna behagas av andra.

-Felix POV-

Rummet fylldes av melodin från pianot tillsammans med Oscars röst och jag satt där med avund i blicken och synade min älskade.
Jag tog in hur han slöt ögonen för att kunna ge allt till det han spelade. Hur hans blodådror vid halsen blev synliga när han tog i för att forma rätt ton.
Om det var något jag skulle kunna leva med resten av livet är det att få vakna bredvid Oscar och få höra den här rösten varje dag. För jag vet att det är bara till mig som han låter den bli hörd. Det är bara till mig han kan släppa på sina förlorade minnen och öppna sin mun för att låta sina toner bli hörda.
Det är bara jag och det enda jag önskar är att det ska förbli så.

(A/N SÄTT PÅ "ENDING" AV ISAK DANIELSON)

"We're at the end of the light
He keeps me from closing my eyes
Keeps me from from sleeping at night
Don't let me go

We've been talking a while
Looking at everything bright
He asked me I'm fine
Just don't let me go

There came a time
You were the only one
You were the only one
The only one

Maybe I could be your only price
Maybe you could lite it wide
Even when I'm falling back
He still belive I try
Maybe we could be a symphony
And maybe I can leran a play
You could write the story
While I just write the way

At the end of the line
He keeps me from holding him tight
Trying to make sure he's fine
Don't let me go
Please let me go

There came a time
You were the only one
You were the only one
The only one

Maybe I could be your only price
Maybe you could lite it wide
Even when I falling back
He still belive I try

Maybe we could be a symphony
And maybe I can leran a play
You could write our story
I just write our way

But live is never like that
But live is never like that
He took me in and like that
Lives is never like that
Lives is never like that

Maybe I can be your only price
Maybe you would lite it wide
Even when I'm falling back
You still belive I try

Maybe we could be a symphony
And maybe I can lern a play
You could write our story
I just write the way
I just write the way

-----------------------

När jag skulle skriva av texten fanns typ inte allt (jätte konstigt) men aja.

Ganska kort kapitel men vill inte ha de längre.

Ha det bäst~Nemo💕😉