Dantes perspektiv
-vi borde släppa våra vackra dagar i albumet
-bror nej
Killarna var i nån diskussion om vilka låtar vi borde ha i albumet, jag var inte inne i diskussionen för jag var hungrig och trött.
-Dante va tycker du frågade Noel
-jag bryr mig inte tycker alla ät rätt bra sa jag
Min mobil började ringa, jag tog upp en och såg att det var polisen.
-hallå polisen ringer mig sa jag
-svara sa Ludwig
-hej är det Dante Lindhe vi pratar med? Sa tjejen jag prata med
-ja det är det
-vad bra, jag heter Moa. Vi kunde inte få tag på dina föräldrar så vi kontaktar dig, eftersom du är snart myndig. Din lillasyster Stella ligger just nu på intensiven på karolinska, hon hittades medvetslös för ungefär en halvtimme sen utanför en lägenhet i city. Jag vet att det här är svårt att ta in, du behöver inte komma hit, vi kommer höra av oss.
-jag kommer så fort jag kan sa jag stressat.
Jag bröt ihop, hela jag skakade och jag slog ner en blomkruka i Ludwigs lägenhet.
-Dante lunga ner dig!! Sa Noel
Noel kom fram och krama om mig, jag slet mig ur han grep.
Jag sprang till hallen och slet upp dörren, Axel drog i min tröja så jag stanna.
-Dante berätta vad som händer nu!! Sa Axel
-Stella är på intensiven sa jag med hackig röst
-vi åker nu!! Sa Ludwig
Vi alla sprang till bilen, i bilen var alla tysta och oroliga, vi åkte verkligen för fort.
När vi väl var framme sprang jag ut ur bilen med killarna efter mig. Jag sprang fram till informationsdisken.
-VART ÄR STELLA?! Sa jag väldigt otrevligt
-efternamn? Sa tjejen i informationsdisken
-Lindhe
-hon kan ni tyvärr inte träffa just nu, hon är på intensiven
-när får vi träffa henne?!
-det kan vi inte veta nu sa tjejen
Jag satt mig på stolarna i väntrummet med killarna, minuterna blev till timmar. Vi pratade knappt med varandra, Majken Stellas bästa vän hade kommit, hon bor en timme härifrån.
Jag kunde inte släppa tanken att Sebastian hade gjort det här.
Jag tog upp min mobil, klockan hade slagit 23.
-ska ni sova hemma? Frågade jag
-jag tror de, tror inte många kan sova här och tänker att du nog vill det Dante sa Axel
-ingen aning, mamma kan kanske hämta mig annars löser jag det sa Majken
-du kan sova hos mig sa Noel
Det förvånade mig inte, Majken och Noel jag alltid varit på gång.
Majken nickade mot Noel
-jag kan vara här med dig om du vill Dante sa Noel
-tack Ludde sa jag
Dom andra hade dragit och det var bara jag och Ludwig kvar.
-vet steffi det hör Dante?
-nej kan du berätta sa jag
-absolut ringer nu, vill du att hon ska hit?
-nej, inte sova här, helst komma imorgon tidigt sa jag
Ludwig gick ut och ringde steffi, jag var så tom, allt kändes overkligt.
En sjuksköterska kom till mig,
-ska ni vara här under natten?
-ja det ska vi sa jag
-vill ni få ett eget rum? Det finns en soffa, fåtölj och lite sånt. Mest så ni ska kunna ta det lugnt, det Stella har varit med om var väldigt allvarligt.
-ja vet att det är allvarligt, tack vi tar gärna ett rum.
Nät Ludwig kom tillbaka gav hon oss vårt rum, Ludwig somna direkt men jag satt uppe och tänkte för mig själv.
Tanken som stanna hos mig var mest, alla kanske inte kan leva? Stella kanske är helt död just nu? Jag såg framför mig henne, jag fällde tårar. Min fina Stella, snälla vakna tänkte jag innan jag somna.
