Dantes perspektiv Jag och mina vänner satt och pratade, jag kunde skratta, men mitt skratt var abslout inte genuint, allt kändes mörkt. Men vi pratade mycket om vårt album vi ska släppa våning 11, eller vindar på mars. Vi har inte valt namnet än. -men snälla kan inte kära mamma va med danteeee sa Ludde -men den är inte alls härlig tycker jag -snällaaaaaa sa Ludde Jag hann inte svara förens vi hörde knackningar på dörren, mitt hjärta hoppade nästan ut ur min bröstkorg, är Stella död? -stör jag? Sa en tjej i typ 30 års åldern -nej nej absolut inte sa steffi -okej vad bra, Stella har vaknat, men hon är jätte svag, hon behöver stanna här tills hon ätit bra i några dagar och återhämtat sig. Jag sken upp i ett leende, jag kramade om steffi det hårdaste jag kunde. -när får vi träffa henne?!? Sa jag med en jätteglad röst -en av er kan få träffa henne nu, men sen får resten träffa henne imorgon eller övermorgon beroende på hennes återhämtning. Alla kollade mot mig och nickade, jag hoppade upp ut fåtöljen och gick fort efter sjuksköterskan, allt kändes som en dröm. Jag nöp till mig själv får att se om det hör verkligen var sant. Vi stannade framför en vit dörr, "här inne är hon" sa tjejen. Jag nickade mot henne och gick in. Jag såg min älskade lillasyster ligga i den vita sjukhus sängen, helt uppsvullen av massa slag. Jag gick fram och krama om henne, jag viskade till henne i kramen " du ska aldrig behöva gå igenom det här igen" -danteeeee sa hon med sin vackra röst -ja stellis -jag älskar dig -jag älskar dig mycket mer -kan vi åka hem? -nej stellis, du måste återhämta dig, jag och alla andra har varit här hela tiden, vi väntar på dig. -vad hade jag gjort utan er? Resten av timmen gick fort, jag och Stella kollade serier på tv hon hade i sitt rum, vi pratade inte om Sebastian, vi njöt bara av stunden. Jag såg på henne hur ont hon hade, hela hennes kropp såg ut och lida. -Dante du måste gå nu, Stella måste vila sa en sjuksköterska som hade kommit in Jag nickade mot henne och gav Stella en lång kram, min älskade syster. Stellas perspektiv Nät Dante hade gått vaknade alla tankar igen, allt Sebastian hade sagt. Jag var såklart glad att vara här men tanken kunde inte släppa mig hur skönt det skulle vara att allt var mörkt och tyst nu. Jag orkade inte lida, jag ville vila. -vill du ha nån mat frågade sjuksköterskan -nej tack det är bra svarade jag Hon nickade mot mig och gick ut, varför kunde inte Dante stanna om jag lika gärna skulle va själv? Jag kollade runt mig, ett vit tråkigt rum med gula detaljer, fint. Jag var klädd i en vitt rock typ, skit ful. Jag ville absolut inte klä mig såhär. Jag ville hem, hem och vara med Dante. Och träffa Ludwig, från jag vakna har jag inte kunnat sluta tänka på honom, jag skäms över de. Jag tror inte direkt Ludde gillar mig, en svag 16 åring. Undra om Ludde var här, undra vad han gjorde nu. Jag tryckte på den gula knappen bredvid mig så en sjuksköterska kom. -är allt okej? Frågade han -kan jag få min mobil? Frågade jag -visst svarade han Jag sken upp, jag fick min mobil och började skrolla Instagram. Majken hade lagt ut en jättefin bild på oss.
Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.
Majken.olsson min fina tjej, snälla stanna med mig❤️ taggad:stellalindhe Kommentarer: Dantelindhe:hon är stark Majken, hon klarar det här fina❤️ Svar:❤️❤️❤️ Ludwigkronstrand: vi alla saknar henne jättejättemycket Majken❤️ Svar:❤️❤️❤️ Noelflike: du och Stella är jättestarka❤️ Svar: noel❤️❤️❤️❤️ Axeljiggy:❤️❤️❤️❤️❤️ Gillas av kreatören
Mina älskade vänner, vad hade jag ens gjort utan dom? Jag bestämde mig för att skriva till Majken. Stella "Hejjj, fint inlägg älskade❤️ jag är okej❤️ " Majken "hjärtat❤️❤️❤️, han är en idiot, du är mitt allt, hur känns allt? Ska jag komma med nåt?" Stella "det känns helt okej, jag behöver inget, längtar till att få träffa dig❤️" Majken ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
