Noels perspektiv
1 månad senare
Idag skulle jag och Wilma åka och lämna ludwig och Stella på flygplatsen, dom skulle utomlands tillsammans. Jag har ingen bra känsla för det här, men jag kan inte säga att min bästa vän inte får åka iväg med sin flickvän. Men jag är så rädd att ludwig inte kommer hem igen, att han faktiskt tar sitt liv där. Stella har blivit bättre, men jag tror inte hon är bättre bakom stängda dörrar. Ludwig har blåmärken över hela sig ibland, men han säger att han spelar fotboll och ramlar, men hur ska jag kunna tro på det? Hur ska jag veta att min bästa inte blir slagen?
-Noel vi måste åka nu!!! Ropade Wilma från hallen
Jag gick fort ditt och såg hur hon redan hade jacka på sig och allt, jag satte på mig ytterkläderna fort och vi gick ut till bilen.
När vi väl satt i bilen frågade jag Wilma:
-tror du ludwig blir slagen..
-nej det tror jag inte, vi måste tro honom
-men Wilma, det känns inte bra att han ska utomlands med Stella
-Stella har blivit bättre, Dante säger också det, det löser dig sa Wilma och la en hand på mitt lår, jag tog i hennes hand och flätade ihop våra händer.
Vi stannade utanför Stellas och Dantes lägenhet och väntade på att dom skulle komma, Dante och Axel skulle åka själva.
Vi såg dom komma ut ur lägenhetsporten, och dom hoppade in i bilen.
-hejjj sa Wilma
-Heeej svarade Stella
Wilma och Stella pratade om någon fest dom hade varit på för en vecka sen, jag kollade på ludwig genom backspegeln, han bara stirrade rakt fram, hans ögon såg tomma ut? Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag har aldrig sätt någon se sådär ut. Resten av bilresan var jag tyst, jag hade typ inget att säga, jag var så orolig för Ludwig.
—————————————————————————
Vi skulle precis säga hejdå, innan dom skulle gå till sin gate.
Jag kollade mot ludwig och gick och gav han en lång hård kram, jag ville inte släppa.
-lova mig att du tar hand om dig sa jag
-jag älskar dig Noel, glöm inte det.
Det var det sista jag hörde va ludwig, varför sa han inte att han lovade? Han säger alltid jag lovar. Stressen kom till mig, jag satt mig ner och började direkt gråta, jag gråter oftast aldrig runt folk, men jag kan inte sluta. Jag kände mina vänners och min tjejs armar runt mig.
Jag glömmer aldrig den här stunden
