Dantes perspektiv
-Dante vakna sa Ludwig och skadade på mig
Jag vred mig om i sängen och såg solljuset och allt var så ljust, jag insåg att jag var på sjukhuset.
-är Stella vaken?! Sa jag
-nej svarade Ludwig
Jag kände hoppet försvinna och vände mig om igen och blundade, "men Dante steffi kan komma i eftermiddag om du vill" sa Ludwig
-mm sa jag
Ludwigs perspektiv
Dante vände sig om igen, jag tyckte så synd om honom. Hela han såg nere ut, förstörd ut. Jag kände mig väldigt tom, Stella var så ung och förstörd av äckliga hor Sebastian. Jag gick ut ur rummet jag och Dante fick av en sjuksköterska igår, jag gick runt i korridorerna lite och möte en massa sjuksköterskor som sprang.
-hallå vad händer?! Frågade jag en kille
-en på intensiven håller på att bli helt medvetslös sa killen
Han stannade för han ta mig åt sidan, jag kollade på honom storögt och förvånat.
-du är Ludwig kronstrand va sa han
-ja vadå då?
-det är Stella som är påväg att bli medvetslös sa killen
-kommer hon dö? Sa jag med tårar som rann ner för mina kinder
-vi vet inte, du får gärna meddela Dante. Vi kommer hjälpa henne allt vi kan.
Jag nickade bara och gick därifrån, det var för mycket. Jag kunde inte berätta för Dante, jag kan inte vara han som gjorde honom mer förstörd. Jag gick ut från sjukhuset för att få lite luft, och tog upp min mobil och ringde Axel. Signalerna ekade i mitt öra, jag tror inte han kommer svara för klockan är 9 på morgonen. När Axel inte svarade ringde jag Noel.
Efter typ 4 signaler svarade Noel
"Hej är allt okej?"
"Nej Stella är medvetslös och jag kan inte berätta det för Dante jag får panik Noel"
"Ludde stanna där du är, jag kommer så fort jag kan, vi löser det här"
"Tack Noel"
När vi hade lagt på, stannade jag utanför, jag stod och väntade på Noel i ungefär fem minuter innan jag såg hans bil rulla in på parkeringen.
-kom så går vi in, jag kan berätta för Dante, det här löser vi sa Noel när han hade hoppat ur sin svarta bil.
Vi gick in tillsammans till sjukhuset, vi båda var väldigt oroliga så vi pratade knappt med varandra. När vi öppnade dörren till mitt och Dantes rum, satt Dante i fåtöljen och kollade bara ut ur fönstret.
-Dante är du okej frågade Noel
-vad tror du fräste han till
-jag förstår att det är jobbigt, men jag måste berätta en sak som sjuksköterskan sa
-är hon död sa Dante med tårar i halsen
-nej men hon är medvetslös, läkarna gör allt dom kan. Hon kommer överleva tror dom sa Noel
Vad fan säger han? Dom har inte sagt att dom tror hon överlever?
-utan henne har jag ingen kvar, utan henne dör jag, sa Dante
-Dante du kommer klara det här, du är den starkaste killen jag känner sa jag
Han log mot oss, vi tre bara satt där kollade lite film och pratade.
-förresten var är Majken Noel? Frågade Dante
-hon stannade hos mig ett tag till, hon skulle duscha och så sen skulle hon komma med Axel senare.
-vad gjorde ni igår ikväll då sa jag med en skrattretande röst
-tyst med dig sa Noel
Och vi alla tre föll ut i ett skratt, jag blev så glad av att se Dante glad igen.
Men vad händer om Stella inte vaknar?
Kort kapitell, jag har helt slut på idéer
