Jorvik

Del 14 Återförenas igen

Jag går ut från mitt lilla rum i Moorland med en resväska släpande efter mig. Jag hade satt på mig långklänning idag, ett superbra val tyckte jag, innan jag skulle gå ner för de tre trapporna tillsammans med väskan.
Men varför har jag en resväska med mig? Jo, för att idag så ska jag åka båt, samma båt som jag kom hit med för 4 månader sedan, till Skördebygden och träffa min familj. Mamma hyrde ju ett hus där förut, men nu har hela familjen och en stor del av släkten också åkt dit. Pappa, mina tre småsystrar Emma, Jonna och Josefin, farmor, farfar, mormor, morfar och till och med gammelfarmor har åkt ända hit för att träffa mig. De vill veta allt om vad som har hänt och vad jag gör nu om dagarna. Jag har ju faktiskt trots allt näst intill flyttat hemifrån, även fast jag åker till mamma en gång i månaden och får lite hjälp med ekonomin om jag vill (vilket jag tackat nej till, men det är ju en annan sak).
När jag kommer ner på stallplanen så står Justin där.
-Men vad fin du var idag då, Sofia! Trevlig resa och vi ses om en vecka!
-Tack så mycket! Glöm inte att Månen ska ha extra foder på kvällarna!
-Han kommer ha det så bra så. Men spring nu, båten kommer snart! Medan han säger det så kollade han på min klänning och flinade. Jag blänger tillbaka och skrattar.
-Hejdå, dumbom, säger jag och går.
-Dumhinderstöd! Ropar han efter mig och jag skrattar. Under de fyra månaderna som jag varit här har jag blivit god vän med Justin och det bästa vi vet är att förolämpa varandra.

Vid hamnen står mycket folk, men nästan inga av dem följer med mig in på färjan som jag tar. Alla kanske ska till Gyllenåsarnas Dal, ett ganska stort område där det finns en mysig fiskeby. Det skulle inte förvåna mig om det är dit alla ska.

Jag går på färjan och där är det nästan helt tomt. Sedan ser jag lådan med flytvästar, och minnena svämmar över.

Jag kommer ihåg dagen då jag satt på den där lådan, hörde vattnet stänka på fönstren. Bara letade efter ett endaste litet tecken på att båten skulle sjunka. Satt där med handen på det rostiga låset, redo för att rycka upp det när som helst.

Jag sätter mig på en bänk den här gången, inte på lådan med flytvästar. Sätter på mig mina hörlurar och spelar musik i dem. Tänk, för fyra månader sedan åkte jag hit med planen att gå på ett ridläger över sommaren. Nu bor jag där, och jag ska åka och hälsa på dem och inte tvärt om.

"Ni som ska till Skördebygden kan börja packa ihop era saker nu, båten anländer om fem minuter. Jag upprepar, fem minuter."
Jag tar min resväska och ställer mig vid dörren. Jag upprepar vägen man skulle gå för att komma till Jarlaheim. Upp för trappan, till vänster om caféet, in genom porten och sedan bara rakt fram. Jag upprepar vägen om och om igen, tills jag ser dörren öppnas framför mig och jag går ut. Där ser jag hela min familj, alla mina vänner och Moonangel vänta på mig.