Del 3 Moonangel

331 17 5
                                    

Vi går mot stallet och sedan in i det.

Då ser jag den vackraste hästen jag någonsin har sett. Den var skimrande vit, som en måne, och brunsvart man och svans.

-Det här är Moonangel, säger Justin. Hälsa på honom, vet jag!

Jag sträcker fram handen och låter honom nosa på mig. Jag har aldrig känt en sån len mule förut.

-Hej, lilla gubben, säger jag mjukt.

Han gnäggar lite lågt till svar. Jag känner en värme växa inom mig.

-Vill du provrida honom?

-Ja! Säger jag, lite för högt.

Jag lägger på sadeln på Moonangels rygg. Sedan tränset.

Sedan leder jag ut honom från stallet, och börjar gå mot den lilla cavalettin som står i en ganska liten paddock.

-Så! Moonangel är redan uppvärmd, så du kan känna lite på honom och sedan rida över cavalettin, säger Jenna.

-Okej, säger jag.

Av någon anledning så känns det inte så osäkert som det brukar göra när jag sitter upp på en ny häst. Det känns som att jag har ridit tusentals gånger på honom.

Jag skrittar först med långa tyglar en stund och sedan kortar jag dem lite och jobbar honom på tygeln. Det går ovanligt lätt, nästan som om han förstår vad jag vill direkt.

-Vad duktig du är! Ropar Jenna. Han vill nästan aldrig gå på tygeln med någon av oss!

Jag driver på till trav, travar ett varv, och sedan rider vi över cavalettibommarna.

Det känns som en dröm att rida honom. Jag vill bara sitta på honom i all evighet!

-Du är verkligen duktig! Ropar Jenna. Han har aldrig gått såhär fint förut!

-Tack, säger jag, andfådd av lycka.

JorvikWhere stories live. Discover now