Förföljd

Hem Trygga Hem Eller.. ?

Idag ska jag få åka hem, jag måste åka förbi de där hemska stället vid busken där allt hände, där mardrömmen hände, där mitt liv förändrades.
Nu är jag hemma, att stiga in genom dörren var svårare än vanligt, mamma hade varit hem tidigare under veckan och fixat en ramp så jag skulle ta mig in, uppför stora trappen till mina rum kommer jag nog inte ta mig men tydligen, mamma hade fixat en hiss, så nu tar jag mig upp! Nu när jag är inne, i mitt sovrum, tittar på allting, jag kommer aldrig mer kunna fara ut och springa, de jag älskar allra mest. Mamma säger att hon far till affären, efter ett tag, stelnar jag till, de låter som trappsteg i trappen, som att nån är påväg upp, mamma kan väl inte redan vara hemma? Hon for ju för bara 10minuter sen, stegen kommer närmare och närmare, jag får mer och mer panik, känner hur känslan från den där kvällen kommer tillbaka. Nu öppnas min dörr, nu är jag chanslös. Dörren öppnas..... Och...

Dialog: P= pappa J=jag

J-PAPPA!
P-hej gumman!
J- vad gör du här nu? Du skulle ju inte komma förrän nästa vecka.
P- jag blev så chockad över händelsen du fick vara med om, min chef märkte att de var nånting fel, så han frågade och jag berättade, han förbjöd mig att fortsätta jobba just nu, så jag har ledigt tills en vecka efter att du börjar skolan igen. Hur mår du?
J- jag mår bättre, känns bara lite konstigt, jag är också i chock, jag trodde jag skulle dö.
P- de var tur att mamma och polisen kom dit i tid, att mamma märkte att nåt var fel! Annars vet man aldrig vad som hänt! Hon ringde mig och var jätte orolig eftersom du skulle ha varit hemma för en halvtimme sen, hon frågade vad hon skulle göra, vid den tidpunkten blev jag också väldigt orolig, jag bad henne ring polisen. Efter en halvtimme ringde hon tillbaka, hon grät, var panik slagen och sa att polisen hörde nåt från en buske, de hade gått in och där låg du, du såg hemsk ut sa hon också, du var alldeles blodig, när du svimmade trodde dem att du hade dött. Kan du fatta min panik! Sen ringde hon och sa att du levde, att du nu var nedsövd, vi höll kontakt väldigt mycket medans. tre veckor senare ringer jag som vanligt och då hade du vaknat.
Just ja mamma bad mig ta med dig till polisstationen, du ska få se massa bilder på män i ungefär samma ålder och peka ut vem de var som gjorde såhär mot dig.
J- är han inte redan tagen?
P- jo men de vill vara 100% säkra, de är lugnt du behöver inte träffa honom, bara se bilderna, peka ut och sen far vi hem.
J- okey.

Nu är jag här på polisstationen och ska peka ut denna hemska människa som gjorde såhär, polisen läger fram massa bilder, jag ser direkt vem som är mannen, jag pekar ut honom och sen tackar polisen och vi far hem igen.

Väl hemma sitter min mormor vid bordet, hon springer fram mot mig med sitt vanliga glada ansikte, men hon ser annorlunda ut, har cancern blivit värre? Min mormor, hon har haft cancer under några år, den försvann men kom tillbaka.

Dialog: Mo=mormor J=jag P= pappa

Mo- vars har ni varit?! Var är dottra min?!
P- ta de lugnt, hon är på affären, vi har varit på polisstationen.
Mo- varför?!
Ja som ni märker är mormor väldigt orolig av sig.
J- jag skulle bara peka ut gärningsmannen, ta de lugnt! Jag mår bra nu. Hur mår du? Några nyheter?
Mo- jag mår bättre, doktorn har inte hittat nån mer tumör.
P- de låter ju bra! Kaffe?
Mo- gärna det!

Vi sätter oss vid bordet, jag äter mina bullar, mina kakor och dricker min saft, sen går jag upp till mitt sovrum. Jag hör hur pappa pratar med mormor, de skrattar. Jag försöker kravla från rullstolen till sängen, men jag faller ner, skriker till och som jag trott kommer pappa och mormor uppspringande i panik som yra höns:

J- haha ta de lugnt jag föll bara ner påväg upp i sängen.

Pappa och mormor suckar och tittar på varandra och börjar skratta. Mamma kommer upp, ingen hade märkt att hon hade kommit hem, mamma ler mot oss.
M=mamma
M- vad skrattar ni åt.
J- jag föll ner på golvet när jag skulle kravla upp i sängen, skrek till och pappa och mormor kom uppspringande som yra höns som ska få sin mat alldeles strax.

Mamma börjar skratta, nu skrattar alla. De här är den roligaste dagen efter händelsen.
Mormor far hem, jag går och lägger mig, tänker att jag nu är hemma, här är de tryggt här kan ingenting hända, här kan jag slappna av.

Eller kan jag det?....

Då var kapitel 4 klart, kommentera gärna vad ni tyckte om det.