Förföljd

Morfar Och Pappa

Efter nån timme, kommer polisen hem till oss och säger att det hänt en hemsk olycka, polisen förklarade såhär:
nån hade förstört nånting i pappas bil medans han hade varit inne på sjukhuset, så påväg till morfar så tappade pappa kontrollen över bilen och körde rakt in i ett träd, bilen började brinna och pappa hade inte en chans.
Jag började ana vad som skulle säga här näst:
Polisen:Vi måste tyvärr meddela att han har gått bort.
Alla brister ut i gråt.
Mormor i panik: min man då? Flickans morfar?!
Polisen: han lever, han hann aldrig bli hämtad men är underrättad om händelsen, han är i chock, han är påväg hit.
Säg bara till om ni vill prata med nån så fixat vi det.
Mamma: ja jag tror att Jennifer skulle behöva det, hon har varit med om så mycket! Jag kan också behöva det nu i början, jag tycker även du mamma ska ta det.
Mormor: ja okey det kan behövas.
Jag: morfar också!
Polisen: ja då fixar vi grupoterapi så ni alla får gå tillsammans och Jennifer på din skola Finns det väl kurator om du behöver ännu mer hjälp kan jag ringa dit och säga vad som hänt, att du går terapi men behöver hjälp under skolan
Jag: ja gör det. Efter ett tag kommer morfar också han gråtandes.

Efter att polisen har åkt går mamma, mormor och morfar till soffan och pratar och försöker smälta in allt. Jag orkar inte prata, jag vill inte prata. För sjutton jag ser ingen pappa som lever längre varför ska allting hända mig och allt inom loppet av ungefär ett halvår.
Jag går till mitt rum, lägger mig i sängen och ringer Erik, Erik kommer över och han kramat och kysser mig och säger att allt kommer att bli bättre och att han alltid finns.
Vad hade jag gjort utan Erik? Jag hade inte orkat med att leva länge till med all sorg i huset, först jag, nu pappa.. Ingenting går som jag vill!

En vecka senare:
Nu mår vi så bra man kan må när en nära dött. Vi har börjat fixa med begravningen, hans gravsten, vars han ska vara och såklart sorgfesten efteråt, vi har gjort så att alla som vill får komma. Undra hur det här blir?

Det var det här kapitlet, hoppas att ni gillade det, kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni vill.