Förföljd

Är Mardrömmen Verkligen Slut?

När jag vaknade imorse kände jag en konstig känsla, som att nån är i rummet, för en sekund glömde jag bort att jag inte kunde gå så jag ställde mig upp men föll ihop direkt.

Imorgon ska jag börja om skolan, de ska bli kul men är väldigt nervös för sist jag var på skolan kunde jag gå och ha roligt med mina vänner, nu kan jag inte nåt av de eller jo jag kan ju ha roligt med vänner men inte springa omkring och ta varandras grejer och så. Direkt jag börjar tänka på de börjar jag gråta, varför just jag..!? Varför skulle de här hända mig? Varför dog jag inte bara inte där på plats..? Men kommer lika fort på vad jag tänker på och föser undan dem tankarna. Jag hoppar i rullstolen och åker ner till mamma och pappa, resten av dagen tar vi det bara lugnt.

Nästa dag:
Idag är det min första skoldag sen händelsen, jag sitter nu i bilen påväg dit. Nu är jag vid skolan, ååh jag dör de gör kommer inte gå, hur ska jag nå upp till mitt skåp? Måste jag ha nån som följer med mig hela tiden? Säger hejdå till pappa, Jag rullar till rektorn som kramar mig och frågar hur jag mår, hon säger att hela skolan, elever och lärare har tänkt på mig under alla månader, hon tittar på min rullstol:

Dialog: R= rektorn J=jag
R- kommer du nånsin kunna gå igen?
J- jag vet inte riktigt, kanske om jag får en sån där låtsas fot men de är inte säkert.
R- så hemskt att du behövde vara med om de här! Skulle du vilja skriva om det och visa för klassen?
J- ja men sånt händer och de finns inget att göra åt de nu. Ja de skulle jag kunna göra
R- det är sant, oj du är sen till lektionen kom jag följer dig.
J- okey

Vi går till klassrummet där alla mina klasskamrater hoppar upp från stolarna när de ser mig och springer fram och kramar mig.

R- Jennifer är äntligen tillbaka,
(jag heter Jennifer) men som ni ser så kan hon inte gå längre så ta de lugnt med henne, nu lämnar jag henne här med er. Var duktiga nu på lektionen

När rektorn har gått så får jag ställs mig allra längst fram o klassrummet och prata lite, fast jag egentligen hatar det, vår mentor (som vi även har så lektioner med) och vår andra mentor (som vi har idrott med) säger välkommen tillbaka och jag får gå och sätta mig, de har redan tagit bort en stol så jag ska få plats med rullstolen, de har satt mig bredvid Erik den snyggaste killen i skolan! Fattar ni hur rätt man kan sätta mig! ;)
Innan olyckan var jag den populära tjejen i skolan, nu vet jag inte vad folk tycker, om jag fortfarande är det nu när jag åker rullstol, de märker jag nog efter lektionen, just då säger våra mentorer att alla andra ska börja med deras historia uppgift, jag fick hämta en dator med hjälp av en av mentorerna så jag kan börja skriva om vad som hände. Jag skriver och skriver:
Dialog: E=erik j=jag

Erik- hur går det? Behöver du nånting?
J- de går bra, ja lite vatten hade varit gött.
Erik- okey vänta lite jag fixar det

Erik är verkligen trevlig och hans ögon, ååh hans havsblå ögon och hans hår, brunt bakåtslickat hår. Hur han pratar, jag tror att jag ska svimma varje gång han pratar.

Nu kommer han tillbaka med vattnet, vad är de han mer har i handen? Är de en ring?

E- Jennifer jag skulle vilja fråga dig en sak.
Jag rodnar J- vad vill du fråga?
E- skulle du vilja bli min brud?
J- jag sitter ju i rullstol, är inte jag en tönt i dina ögon nu?
E- du, jag bryr mig inte om du sitter riktigt rullstol, du är lika vacker i mina ögon ändå.
J- åh va gullig du är ja de vill jag jätte gärna! Men vad har du ringen till?
Jag får aldrig ett svar, han springer fram längst fram i klassrummet och frågar mentorerna om han får låna klassen en tag, de får han.

E- jag och Jennifer är nu ihop och jag älskar henne så mycket, därför vill jag nu be dig komma upp här, jag har en fråga till dig.

Jag åker upp, jag är väldigt nervös mer och mer ju närmare jag kommer.

E-jennifer, du är min själsfrände, jag har älskad dig sen fyran!
J- och jag dig sen trean!
E- vänta är de sant?
J- ja men kom nu till din fråga älskling! ❤
Erik går ner på knä, tar fram asken med vad jag tror är en ring och frågar
E- vill du förlova dig med mig?
Tårarna börjar rinna av glädje
J- ja självklart, ååh jag älskar dig! Jag kramar honom och kysser honom,han kysser tillbaka.
Klassen jublar och applåderar, våra mentorer, ler mot oss och säger "grattis" och "ååh vad roligt".
Efter lektionen pratar jag lite med mina bästisar, sen kommer Erik och tar mig i handen och drar med mig till ett omklädningsrum, han kysser mig, de leder till hångel men längre än så går vi inte, jag får bara flashbacks på de där kvällen, efteråt sitter vi bara där och ler mot varandra, sen kysser han mig igen, jag kollar på klockan och ser att vi är sena till lektionen! Han skjutsar mig till lektionen, läraren blir inte arg, bara de att hela klassen säger "ohlala, undra vad de gjort?" läraren ler och skrattar lite, men de gör ingenting för nu vet alla att vi är förlovade. De som inte vet om de är min familj. Dem behöver inte veta de än, ingen brådska.

Efter skolan går jag hem, förbi busken, där jag som vanligt börjat gå fortare, väl hemma, ber mamma och pappa mig att rulla till bordet, de vill tydligen prata med mig.
Dialog: J=jag M=mamma P= pappa

J- vad är det?
M-vi måste berätta en sak för dig. En bra och en dålig.
J- okey börja med den bra.
P- jag ska flytta tillbaka hit till Sverige!
J- är de sant pappa?! Ååh vad kul! Men vad är den dåliga
M- gärningsmannen är frisläppt och är på fri fot.
J- va? Nej d ekan inte vara sant!
Jag brister ut i grått och far upp i mitt rum, ringer erik och berättar allt.
Nu börjar jag fundera, är Mardrömmen Verkligen Slut?

Då var det här kapitlet klart, kommentera gärna vad i tyckte och rösta om ni vill.
I kommentarerna kan ni gärna ge tips på vad ni tycker jag kan ändra eller vad som ska hända i nästa kapitel.