Förföljd

Operation?

Den där hemska mardrömmen, om den där mannen, den där kvällen för snart ett halvår sen, den väckte mig igen, fick mig att kolla överallt på övervåningen, nu är han fri, fri, en fri man.

Imorgon går jag ta bort rullstolen och får en sån där låtsas fot så jag kan gå någorlunda igen! Jag måste nog ha kryckor som stöd i början, hoppas jag klarar de här.
Aja nu är de iallafall dags för skola, dags för mina älskade lärare och kompisar och dags gör Erik my love ❤

När jag kommer till skolan väntar erik utanför, som varje dag gör att skjutsa mig till lektionen, så gulligt!

J- tänk att de här är sista dagen du skjutsar mig till lektionerna!
E- ja äntligen får du en sån där låtsas fot så du kan gå igen! Men du Jennifer...
J- ja? Nu blir jag rädd säg nu vad de är.
E- inget allvarligt, bara att nu när mannen är fri, måste du fortfarande rulla hem idag och gå hem med din kryckor imorgon?
J- ja men polisen säger att de har koll på honom och att han har en fotboja och inte får lämna sitt hus för då åker han in igen, så de är lugnt.
E-är du säker?
J- ja älskling de är lugnt!
Jag visar tecknet för att han ska lura sig ner, jag kysser han rakt på munnen, sen går vi in i skolan.

Efter lektionen rullar jag hem, förbi busken, där jag hör nånting längst in, jag får panik, stelnar till för den här gången kan jag inte springa iväg! Ååh vad tur det var bara en ekorre! Jag rullar hem så fort jag kan, väl hemma rullar jag upp i mitt garderobrum och byter om till nå mysigare, byxorna måste mamma hjälpa mig med! Sen går jag in i sovrummet, jag somnar nästan direkt och vaknar av samma mardröm som vanligt. Mamma kommer upp och säger att de är mat, min favorit mat köttbullar, potatis och brunsås. Jag somnar till samma mardröm som vanligt.

Dan därpå hos doktorn:
Dialog: D=doktorn P= pappa J=jag
D- välkommen tillbaka Jennifer! Hur har du haft det sen sist?
J- jag har haft det hmm... Bra antar jag, Bara mardrömmar och lite smått panik vid varenda lilla ljud både ute och inne.
D- ja och nu när han är släppt.. Hur tänker polisen egentligen? Det sa ju att de där var de värsta de sett, de var de för oss också.
P- ja de va ju verkligen hemskt och med tanke på hur långt borta jag var! Jag hade sån panik innan jag fick veta att hon levde.
D- ja de förstår jag! Så Jennifer hjälpte medicinen?
J- ja de tycker jag.
D- dåså, då kan du ta av dig tröjan så jag får se alla sår.

*Nån minut senare*

D- de här ser bra ut på axeln, ditt lär och där din fot satt har läckt perfekt. Men...
J och P i kör- vadå men?!
D- din hand.. Den har inte läckt bra alls, kan du röra den?
J- bara lite lite grann, typ toppen
D- de här ser inte bra ut..
Mina tårar börjar rinna
P- finns det nåt ni kan göra?
D- asså vi kan testa en till operation men det är väldigt riskabelt, med tanke på att vi redan gjort fem stycken. Men de är bara om alla tre godkänner.
P- jag gör allt för Jennifer så om hon går med på det.
J- ja, vi kör operationen, de är lika bra
P- ja okey, då ringer jag mamma och din skola.
Mina tårar rinner mer och mer, jag ringer erik och berättar det:
E- onej! Hoppas det går bra! Är de en stor operation?
J- ja de ska ta upp till 10 timmar..
E- nu?
J- ja om 10 minuter så jag måste lägga på
E- okey, pözz pözz
J- pözz pözz

Nu ligger jag här på sjukhussängen igen, skolan är informerad, mina vänner är informerad, mamma också, hon har kommit nu, mormor också. Nu far jag in i operationssalen.

10 timmar senare.....

Så de var det här kapitlet, hoppas ni gillade det, förlåt för att det blev lite kort men vill inte avslöja för mycket. Hur tror ni att det går för henne efter operationen?