Och i meddelandet stod det...
"jag tittar på dig, nu, när du sover, när du äter, alltid! Tro inte att din mardröm är slut för snart blir den värre, visar du det här meddelandet för nån då... "
Ja de var allt som stod, ååh jag kan inte säga till nån, undra vad som händer då? Åh jag vill inte ens veta, jag försöker sluta skaka och går sen ner till mamma och äter frukost, det är fortfarande konstigt utan pappa. Varför ska allt dåligt hända mig..?
Aja idag är det måndag, en helt vanlig skoldag, med skjuts till skolan av morfar för jag får ju inte gå till skolan för någon, inte mamma, inte skolan, ja inte nån.
Just den här skoldagen blev inte alls normal, Erik var inte där idag, han var visst sjuk.
de var nån föreläsning och det kunde inte vara mer opassande än att det handlade om mardrömmar i verkliga livet. Dem kan inte mena allvar, min musiklärare och NO lärare till mig och viskar "Jennifer, vill du följa med oss?" jag nickar, vi smyger därifrån.
Dialog: J=jag Mu=musik läraren N=no läraren
N- vi tyckte att det där var väldigt opassande för dig just nu så du behöver inte kolla, du får va här med oss, vad vill du göra? J- jag vet inte, vad får jag göra?
Mu= rita? Skriva? Eller se nån film eller nåt?
Oj det här är som när man var mindre och hade fritt.
J- jag Kan gärna skriva till att börja med.
N- ja okey, ska vi stanna eller?
J- ni gör som ni vill, men ni får gå.
Mu- okey då går vi också kommer vi tillbaka om en stund, vi är i personalrummet ombud vill nåt.
Jag nickar och dem ler.
Jag tar fram min dator och börjar skriva, jag får börja om några gånger innan allt blev bra. Jag brukar alltid ska va skräckisar, det är det jag är bra på men de känns inte som rätt tillfälle, istället skriver jag om sorg.
Efter ungefär en halv timme kommer de in igen:
Mu- om du vill skulle vi kunna ha en sån här timme varje dag för ett tag? Ungefär 1 och en halv timme varje dag då du får göra vad du vill.
No- och ibland kan vi he fram alternativ och ibland kanske du får lite grejer vi vill att du gör,
låter det bra?
J- ja det låter jätte bra!
Mu- ja okey, då har du en timme till ungefär så kommer vi och säger till när det är slut.
Dem går igen och jag fortsätter skriva.
En timme senare kommer dem in och säger att det är klart och at jag måste gå till no nu så jag får följa med min no lärare dit eftersom han ändå är här bredvid mig.
Efter skolan kommer jag hem till mamma och där sitter hon och pratar med va är det sant?Då var det här kapitlet slut. Hoppas ni gillade det,vem tror ni mamma pratar med?
Kommentera gärna vad ni tyckte och rösta om ni vill.
YOU ARE READING
Förföljd
RandomJennifer är en 16 åring, som får vara med om en väldigt hemsk händelse när hon är påväg hem, hon hamnar i rullstol. De är både skräck, mord och lite romantik också.