𝐓𝐑𝐀𝐏𝐏𝐄𝐃 :: [ • z.м • ]

Things that happned; I ran into Louis

Chapter 16

Den här boken kommer att gå snabbt framåt, så ni vet det. Allt som händer är inte planerat men jag vill inte dra ut på den eftersom att jag inte vill att boken ska vara lång!

☯

Jag sprang så fort mina ben bar. Mitt huvud stod still, men tankarna rusade fram i hundranittio.

Jag var rädd. Inte för Zayn denna gång, utav för mig själv.
Hade det hänt något med mig efter Zayn bitit mig?

Hur skulle jag kunna veta?
Jag vet inget om vampyrer eftersom jag nyss fått reda på att de faktiskt existerar.

Jag behövde verkligen prata med någon.
Varför kunde jag inte kontakta min familj?
Borde de inte vara oroliga? För jag kan säga att det var jag - orolig som in i Norden.

Och Izzy och Madison visste inte ens om att jag gick hem med någon den kvällen vi firade min födelsedag.

Jag hoppades inte att de hade efterlyst mig hos polisen eller något. Men samtidigt så önskade jag att de hade gjort det. För om någon som jobbar här ser mig så kanske de skickar hem mig?

Jag vet vad Zayn och Liam sa om det här själsfrände-saken om att jag kunde dö och what not, men jag brydde mig inte. Jag ville hem. Här tänkte jag inte stanna, men vad hade jag för val. Jag ville ju inte dö heller.

Utan att se mig för sprang jag rakt in i något.

Eller ska jag säga någon.

"Rosie." konstaterade Louis. "Why in such a hurry?" Frågade han då han såg mitt ansikte. Jag tror det rann svett, vad trevligt.

"You have to help me Louis." bad jag och drog med mig Louis bakom ett tält.
"What's the matter?" frågade han och kollade sig oroligt omkring.

"I can't stay here. I need to speak to my family. I need to know that they are okey." Sa jag snabbt och Louis suckade.

"You know I can't do that. If Zayn finds out--" jag avbröt honom. "Zayn, doesn't need to know!"
"You know that he is a vampire, he can hear everything." påminde Louis mig och jag fnös frustrerat till.
"Of course, how could I forget . . ." muttrade jag surmulet.

Louis log medlidande mot mig och la sin hand på min axel. "Everything is going to be okey." sa han lugnande och kollade djupt in i mina ögon. Hans ögon började plötsligt bli lila igen och samma känsla jag hade förut dök up i botten av min mage. Det kändes inte bra.

"What are you doing?" stammade jag fram. Louis svarade dock inte. "Oi!" hörde jag någon ropa. Louis kollade snabbt upp och svor lågt under ett andetag. "Watch out." mumlade han och jag vände mig om och såg Zayn komma med stora kliv emot oss. "Great." sa jag sarkastiskt och Louis log medlidande åt mig.

"What the hell was that?" frågade Zayn och kollade ursinnigt på Louis och sedan på mig.
"What?" frågade Louis och kollade med fejkad förvirring.

"Don't act so innocent, you asshole. I saw what you just did to her." morrade Zayn och hans ögon blev röda av ilska - bokstavligen.
"Chill, I didn't do anything. I just read her, it's fine!" utbrast Louis då Zayn klev ett steg närmare honom.