𝐓𝐑𝐀𝐏𝐏𝐄𝐃 :: [ • z.м • ]

Things I didn't know: Was I Dead or Alive

Chapter 11
__________________________

Rosie's perspektiv

Min kropp skakade. Det kändes som om jag blivit mosad eller något och då jag försökte kolla mig omkring såg jag inget.

"Rosie?" En röst viskade mitt namn i mörkret som var runt om mig.

"Rosie, can you hear me?" Samma röst började tala igen. Jag försökte att höra något annat, suset av en vind eller ljudet från trafiken, men det ända jag kunde höra var en sorgsen röst som försökte väcka mig.

Jag försökte också väcka mig själv.
Men allt var så tungt. Det var som om allt vägde bly.

"Rosie please, please wake up, honey. Please! I'm begging you! Please, Rosie please!"

Det gjorde ont att behöva lyssna på den desperata rösten. Men jag kunde inte hjälpa hen. Jag kunde bara inte få mig själv att röra på mig. För allt var mörkt, det var kallt och jag var ensam.

Och det verkade som om den ända saken som höll mig vid liv var den sorgsna rösten som bad mig att vakna.

Men tillslut verkade rösten tystna och då blev allt tyst.

Det var jobbigt att behöva lyssna på tystnaden, allt verkade vara jobbigt för tillfället.

Jag slöt mina ögon och då stannade allt.
Det blev en öronbedövande tystnad och de mörker jag tidigare såg framför mig blev kolsvart.

I det tillfället visste jag inte om jag var död eller levande.

__________________

Sorry, detta var väldigt kort.