𝐓𝐑𝐀𝐏𝐏𝐄𝐃 :: [ • z.м • ]

Things that i couldn't explain; why i fainted

Chapter 12
-
Tack så mycket alla som läser den här boken! 10.000!! Wow! ❤️
Ps. har inte läst igenom, varning för error
-

"Rosie!"

"Rosie please!"

Jag öppnade mina ögon. Allt var svart.
Jag kunde inte höra något heller. Det ända ljud som faktiskt var hörbart var rösten som ringde i mina öron.

Mitt namn ropades om och om igen, men jag verkade inte kunna svara.

"Rose!"

Jag var helt lamslagen. Min kropp värkte, mitt hjärta gjorde ont och mitt huvud kändes som ett bowlingklot - det var så tungt.

"Rose, baby, please. It's been two weeks. Please wake up babe."

Jag försökte fokusera på att röra på mig.
Min kropp vägde bly, det var hopplöst, men jag försökte åtminstone.

Varje lilla grej kan hjälpa mig.

Jag försökte sätta mig upp - men det funkade inte.

Jag försökte prata - min hals var för torr.

Jag försökte öppna ögonen - ögonlocken var för tunga.

Jag försökte vicka på tårna - de var som stelfrusna.

Jag visste inte vad jag skulle göra. Detta hade aldrig hänt mig förut. Jag har alltid haft kontroll om min kropp tills nu.

Det kändes som om jag skulle få panik.
Jag blev jätte orolig då min kropp inte svarade på mina kommandon.

Det blev tillslut för frustrerande att jag ville skrika - men det gick ju såklart inte.
Jag blev så irriterad att om detta inte hade hänt hade arga tårar runnit ner för mina kinder.

"Rose, I don't know if you can hear me or not."

"But I want you to know that I'm sorry. I'm so sorry for this, I love you. I love you so much."

Mitt hjärta kändes inte så tungt längre efter att rösten började prata igen.

Det var som om en sten sjönk och allt blev lätt igen.

Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var verkligen en lättnad.

Och bara för det ville jag säga det tillbaka.
Jag ville tacka personen.

"I love you, please wake up, love. I want to see your pretty eyes." Röster fortsatte att tala till mig.

Jag ville så gärna göra vad rösten bad mig om - men det gick inte och det irriterande mig något enormt.

Jag hade ingen kontroll längre.
Och tillslut var jag tvungen att sova.
•••
När jag vaknade för andra gången vart allt tyst, så jag visste inte ens om jag var vaken eller inte.

Jag gjorde ett till försök att röra mig, eller åtminstone känna något.

Och till min förvånad så gick det.

Jag kunde röra på mina tår!
Det kändes som om jag vunnit guld i OS, men egentligen så hade jag bara fått tillbaka känseln i tårna.

Det var tröttnande, att vicka på tårna det vill säga.

Men jag kunde och det kändes grymt skönt att vara tillbaka på spår igen.

Jag försökte öppna mina ögon men det gick inte. Jag visste inte ens om jag andades.

Tänk om jag var död?!

Men jag kunde röra mina tår igen, tror inte man kan det om man är död.

Allt var utmattande och tillslut så somnade jag om. Igen.

•••

Mina ögon öppnades långsamt. Min syn var jätte suddig och jag kunde inte urskilja en människa från en stol.

Det blev irriterande så jag började blunda igen och då hörde jag ett ljud.

Jag öppnade ögonen igen, det var forfarande suddigt, men nu kunde jag se att det faktiskt var en människa bredvid mig. Eller människa - vampyr snarare.

"Niall? Niall?" Sa jag och petade honom i sidan.

Han vakande upp med ett hopp och en sista snarkning lämnade hans mun.

"W-what? What is it?" Sa han och kollade sig oroligt omkring.

"Niall?" Sa jag igen fast tystare. Han vände sig emot mig och hoppade till igen.

"You're awake!" Utbrast han.
"Obviously."

"You know maybe you should call for a doctor or something?" Sa jag.

"Yeah, yeah of course!"

Niall reste på sig för att hämta en doktor.
Jag stängde mina ögonlock utan att tänka mig för egentligen.

Vad hade hänt? Varför var jag i något tält?

Men mer hann jag inte tänka innan jag hamnade ännu en gång i en djup sömn.
___________

[a/n:] it's an update guys!

Ledsen över den där cliffhangern jag gav er förra kapitlet och att jag sen inte uppdaterade på vadå? 2 månader?

Men nu är kapitlet här!

Kommentera gärna saker ni skulle vilja se hända så kan jag lägga till era idéer!
Det kan vara allt möjligt! Bara kasta idéerna på mig!

Kram xox c:
// Johanna :)