𝐓𝐑𝐀𝐏𝐏𝐄𝐃 :: [ • z.м • ]

Things I felt; scared

Chapter 4

•••

''What the heck is that suppose to mean?'' Frågade jag stumt och kollade förvirrat in i Zayn's kalla ögon.

''Don't swear, love. It's not ladylike to do,'' varnade Zayn och la sin ena hand på min kind.

Jag ryckte tillbaka och försökte ta ett steg bakåt, vilket inte gick så bra då Zayn stoppade mig bara en centimeter ifrån där jag stod.

''I'm twenty for Gods sake! You can't tell me what to say or do!'' Fräste jag, plötsligt väldigt irriterad på det sättet han behandlat mig på.

Zayn rullade med ögonen åt mig, ett tecken som klart visade att han inte brydde sig.

Han la sin ena hand på min rygg och vände mig om igen. Jag började verkligen bli trött på att bli behandlad som en trasdocka av honom.

Han öppnade dörren, och jag trodde för ett tag att han skulle låta mig gå.

Men istället förde han mig framåt och ut ur bussen. Den kalla sommarvinden gjorde så att jag började rysa, något Zayn la märke till.

Han bar ingen tröja, bara mjukisbyxor-som jag måste säga att han rockade.

''Thanks, love,'' skrockade han. Shit, glömde att han kunde läsa mina tankar.

Mina kinder hettade upp sig och blev alldeles röda.

Som tur var nämnde Zayn inte mina kinder utan gav mig en filt och vi fortsatte gå.

Hans ögon hade skiftat färg igen och var den här gången tillbaka till sin vanliga färg-choklad bruna.

Vi slog oss ner på en bänk och Zayn la en arm runt mig och drog min kropp närmare hans.

Han var iskall, så det värmde inte direkt upp mig, snarare kylde ner mig.

''You probably wonder what a soulmate is,'' började Zayn mumla, hans mun mot min nacke - ett ställde där jag inte riktigt gillade att han rörde.

Istället för att svara nickade jag. Jag hade lite för mycket frågor om allt det här. Vadå själsfrände? Vadå vampyr?

Åh herregud....

Min familj då? Saknar dom mig?

Vet dom ens att jag var borta? Var alla här vampyrer? Tänkte Zayn bita mig och suga ur mig allt blod? T-..

''Stop thinking so much, it's making me go insane,'' muttrade han.

''Like you wasn't before,''

''What was that?'' Morrade han och bet ner i min hud, typ som om han varnade mig.

''No, stop it! I'm sorry!''

Zayn släppte mig och reste sig upp.

''You know what? Fuck this shit!'' Utbrast han och försvann inom två sekunder.

Jag blev lämnad kvar där på bänken, enbart skräck inom mig.

_________________

A/N: så det kanske var kort men det var alltid någonting!

Förlåt för den långa väntan och allt, men jag har haft fullt upp.

Har försökt lagt ner mer tid till att skriva men Wattpad kommer inte gå före skolan.

Hoppas ni fattar!

Så, låt mig läsa någonting(era kommentarer)!

Ps. snälla inte sånna där det står 'mer!' eller så, blir lite tråkigt att läsa sånna.💕<3