𝐓𝐑𝐀𝐏𝐏𝐄𝐃 :: [ • z.м • ]

Things I did; groan

Chapter 3

•••

Jag satte mig stönandes upp och kollade mig omkring.

Min syn var otroligt suddig, mitt huvud gjorde ont och så gjorde mina vrister.

Det såg ut som om jag låg i en kabin, eller en säng för den delen.

Jag sträckte på mig och kollade ut genom draperiet som var stängt.

Vart var jag? Och varför mådde jag dåligt?

Sakta reste jag mig upp från sängen och såg att jag var typ på någon slags buss.

Och i ett trollslag kom jag ihåg allting. Allt från min födelsedag då jag fyllt 20, till att jag blev avsvimmad av Liam's ögon.

En plötslig rädsla spred sig över mig och jag kollade mig runt efter något jag kunde hålla mig i, utfall jag skulle falla ihop.

Jag fick en plötslig smärta i bakhuvudet, & jag försökte allt jag kunde för att hålla tillbaka mitt smärtsamma stön.

Jag visste inte om jag var ensam på bussen eller ej. Och om jag inte var det så kanske jag skulle väcka vem det än var som var här. För klockan måste nog vara 3 på morgonen.

Utan att tappa balansen smög jag mig igenom bussen. Dörren ut var olåst. Men innan jag hann sätta min fot utanför och springa allt jag hade hem avbröt en harkling mig.

Jag frös till is och jag kunde känna hur håret på min kropp reste sig. "And where do you think you are going, sweetheart?" Zayn stod precis bakom mig och la sina händer runt min midja innan jag kunde tänka.

Hans andedräkt var kall mot min nacke och han visade inga täcken på att han skulle släppa mig.

''Home, where else?'' Skrattade jag nervöst.

"Zayn, please let go," viskade jag. "Why would I?" Viskade han i mitt öra. Jag rös till och försökte dra mig loss.

"Because you're a monster, you kill people just so you can drink their blood.

Don't you think that's enough said?" Muttrade jag innan jag kunde tänka mig för.

"You can't leave me, Rosie," viskade han i mitt öra. "And why the hell not?" morrade jag och försökte dra loss hans armar från min midja.

"That's not going to work," mumlade han i mitt öra. Okej allt han säger viskar han mot mitt öra. Hans kalla andedräkt hade varit varm om han varit mänsklig, men nu är det ju så att han definitivt inte är det.

Han är en vampyr. En blodsugande vampyr som skulle kunna vilken sekund som helst bryta nacken på mig.

"You're right, I can slice your neck off anytime,"

Jag glömde helt bort att han kan läsa mina tankar.

"But I would never do that to you, and do you know why, Rosie?"

Jag skakade på huvudet, jag kunde nästan känna hans leende då han började prata igen. "Because I can't do that to you," mumlade han.

Va? Lite onödigt, han har redan sagt så en gång innan....

Zayn la sina händer på mina höfter och sitt huvud mot mon nacke. Jag var rädd att han skulle bita mig, och suga ur allt blod jag hade i min kropp.

Men jag... vad ska man säga... 'litar'.. på honom.. för tillfället.

Men man vet ju aldrig. Det finns alltid två sidor på ett mynt.

"You're scared. Are you scared of me, love?" Zayn's kalla läppar var mot min nacke och långsamt började han kyssa min hud som han lätt kunde bita sig igenom med sina farligt vassa huggtänder.

Jag svalde hårt och nickade långsamt.

"Good. You should be," svarade han barskt, nästan som om han lät irriterad.

"Let me go, Zayn. I'll never tell anyone. No one will know about this. Okey? Just, please let me go."

Zayn's mörka skratt ringde igenom luften. "You're damn right. No one will ever know," sa han. Så han låter mig gå?!

"But you can't leave me,"

Jag visste att det skulle vara någon hake.

Stönandes svarade jag; "And why not?!"

Zayn snurrade mig om i sån fart att jag trodde jag skulle tappa balansen.

Hans ögon var blodröda. Jag flämtade till och försökte ta några steg bakåt.

Zayn la märke till att jag var påväg att smita och slingrade sina armar runt min midja igen. "You can't leave," sa han.

Jag rullade med ögonen. Sa han inte precis det där?

"Tell me why and I maybe get it," svarade jag och bytte vikt från vänster fot till höger.

"You can't leave me, I'm your soulmate."

•••

A/N: Like wow!

Mega stort tack alla som röstar och kommenterar. Även ni som läser anonymt ;)

Jag trodde jag knappt skulle få några läsare, men wow kolla; jag är redan över 300!

Det är som ni märkt lite sega uppdateringar (tro mig, jag är ledsen över det) men jag har fullt upp med mina andra böcker också, så ni får nästa räkna med att det blir lite sega uppdateringar. MEN! Men jag kommer INTE radera boken för det, så snälla, gör inte det ni heller.

Jag förstår att det blir lite trist att vänta. Men som man säger; 'den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge'. -nått sånt.

Okej, bye lovely have a nice day!💗