𝐓𝐑𝐀𝐏𝐏𝐄𝐃 :: [ • z.м • ]

Thing he said; your eyes betray you

Chapter 7
~~~

Zayn och jag gick från bussen bort mot något slags tält. Om jag ska vara ärlig så var jag livrädd. Zayn var ju en vampyr, han dricker blod från sånna som mig. Just att jag ska va hans "själsfrände" eller hur det var han kallade det för hjälpte mig inte ett dugg.

Vi klev in i tältet och jag kunde se Niall stå först i ledet till att få frukost.
Niall hade jag inte träffat personligen, men jag är rätt säker på att alla vet vem han är.

Zayn och jag ställde oss sist och väntade på våran tur.

Jag trodde inte vampyrer åt något . . .

"Det gör dom inte heller"

En röst dök upp från ingenstans i mitt huvud och det lät inte som mig. Kalla mig galen men det lät som Zayn.

"Det är Zayn!"

Rösten i mitt huvud skällde på mig, och nu vet jag att rösten tillhörde Zayn.
Förlåt då...

"Hur kom du in i mitt huvud?"

"Jag är inte i ditt huvud, jag står bredvid dig! Varför skulle jag få dig som själsfrände...?" Zayn mumlade det sista.

"Hey! Jag hör dig fortfarande!"

Zayn försvann ut från mitt huvud och vi tog våran mat och slog oss ned vid Niall som åt med Liam som precis klev in i tältet.

"Hello, Rosie. Zayn," hälsade Liam och log mot mig, men mot Zayn så gav Liam honom en kall blick.

Zayn kollade inte ens upp från bordet.
"Hello, Liam and Niall," sa jag tyst och log smått.

Jag var faktiskt lite nervös. Tre vampyrer runt en människa.

"Hello, love!" Log Niall brett och mumsade i sig resten av sin mat.

'Så hur går det med Zayn då? Efter jag gick menar jag,' Liam's röst dök upp i mitt huvud vilket fick mig att hoppa till.

Jag blängde på honom och svarade i mitt eget huvud (tro mig, det var knäppt).

'Jag vet faktiskt inte. Han blev lite sur för att jag bar din tröja och sen bara ändrade han humör och la sig i MIN säng BREDVID MIG, bredvid mig!' Svor jag och blängde istället ner på min mat.

Zayn började skratta och jag kollade upp från bordet. Det lät som om ett änglaskratt.

"You know, you don't need to stare at the food. It's not like it's going to attempt on killing you,"

Jag fnös. Vad var det med honom och behandla mig som en ... Ja, jag vet inte vad.

Niall och Liam skrockade åt vad Zayn sa till mig och mina kinder hettades upp.

Jag ville inte ens vara här! Zayn var knäpp som skulle tro att jag skulle stanna kvar här med honom.

Jag kommer inte följa med honom eller resten av hans band på den här turnén.
Det kan han fet glömma!

Och när man tänker på trollen...

"Louis, Harry!" Ropade Niall och vinkade till sig sina kompisar.

Jag kände mig ganska taskig som tyckte att Louis och Harry kunde vända om och gå ut ur tältet.
Jag ville bara inte träffa någon mer vampyr, det börjar kännas ganska klaustrofobiskt att bara sitta bredvid en.

Zayn's kalla hand la sig på mitt lår och snacka om att jag hoppade till.
För det första var det oväntat och för det andra var han kall.

Jag kollade häpet på honom men han lossades som om han inte sett mitt ansiktsuttryck.

"Hi everyone," stönade Harry och gnuggade sina ögon - som såg trötta ut.

Alla hälsade på både Harry och Louis, jag log mest.

"So this is the famous Rose?" Frågade Louis och hans ögonfärg ändrades från blå till lila till blå igen. Ingen av dom andra verkade bry sig om det utan fortsatte med det dom gjorde.

Men jag märkte det, och det var fett creepy.

"Yes, that's me,"

"You probably wonder why my eyes shifted to purple don't you?" Frågade Louis.

"Yeah, I actually do," skrockade jag milt.

"I know that you know that we are vampires." Sa Louis och vickade sitt huvud på sniskan.

Han kollade djupt in i mina ögon och hans ögon blev lila igen. Denna gång förblev dom lila.

Det var ganska obehagligt och jag blev lite mer nervös än vad jag var först.

Att Zayn's hand låg kvar på mitt lår märkte jag inte, utan det var först då han klämde mitt lår som jag kom ihåg det.

Jag försökte vrida mitt huvud men det gick liksom inte. Det var som om Louis behöll mig på min plats med sina ögon.

Zayn lutade sig ner till min nivå och hans kalla andedräkt mötte mitt öra, men inte ens det fick mig att sluta stirra.

"He's just reading you," viskade han och lutade sig tillbaka.

"Hey! I'm the one who should tell her not you! How would you feel if I told your power?" Väste Louis och bröt den intensiva ögonkontakten vi hade.

Jag kände mig svimfärdig för ett tag och hela tältet snurrade.

Zayn's hand flyttade på sig och la sig runt min midja och drog in mig i hans famn. Om jag hade varit ett fan av One Direction (och inte vetat det där om vampyrerna) så hade jag kanske tyckt att det varit bekvämt.

Men det gjorde jag inte. Jag försökte fösa undan honom men det gick inte så bra. Jag var för svag för att göra något då jag kände mig såhär, så jag lät det vara.
•••

"How could you 'read me' as Zayn put it?" Frågade jag Louis då jag lugnat ner mig.

"Your eyes betray you, darling. You have pretty bad stuff in your past, I must say,"

Jag lät ut ett skakigt andetag och nickade. Det var ju trots allt sant.

Jag hade en hel del från mitt förflutna jag var tvungen att släpa på resten av mitt liv, men det hade ju alla.

Jag hade mitt bagage och du har ditt.

Men jag vet inte om ditt är värre eller mildare än vad jag behöver dras med.
_

A/N: och där slutade det kapitlet!

Tack alla som läser! <3

Kommentera vad ni tycker om boken, och jag tar gärna emot lite förslag på vad som kan hända framöver.

Rösta om du tyckte om det ;)

xx