Things I said; Zayn Malik.

1.5K 65 18
                                    

Chapter 2

•••

''OK, Zayn, please can you uncuff me?'' bad jag och försökte så gått det gick att inte freaka' ur.

''And why would I?'' Frågade Zayn, med ett retsamt flin påklistrat så korsade han sina armar. "Why wouldn't you?" fräste jag och blängde på honom.

''Watch the tone in your voice!'' fräste Zayn och klev farligt nära.

Vänta lite här nu....

Zayn? Turnébuss?


Zayn Malik?


''Wait a minute. You are Zayn Malik!'' Utbrast jag och såg på då Zayn's leende bara växte.

''So we have a smart one with us,'' Sa Zayn sarkastiskt och himlade med ögonen.

Jag blängde på honom och bet mig själv i läppen då klovarna skar längre in i min hud.

Lite längre in och blod skulle sippra upp från mina vrister.

Ett gråt liknande ljud lämnade min mun och jag var tvungen att bita hårdare för att inte skrika i smärta.

Zayn stelnade till då blod började rinna längst min arm och om jag inte visste bättre såg det ut som om han tänkte hoppa på mig.

Jag kollade upp från min blödande vrist men Zayn var inte där längre.

Jag hörde inte ens att han gick.

Rädsla, smärta och ilska steg sig i min kropp och jag började flänga omkring med mina ben.

''Rosie!'' utbrast någon och jag kollade upp och såg en annan kille stå i rummet. 

Han drog ett djupt andetag innan han var framme vid mig.

Han tog fram en nyckel och låste upp mina handklovar.

Han tog tag i mina vrister och kollade på då blodet rann. Han såg ut som om han hade en inner konflikt med sig själv innan han skakade på sitt huvud och sa;

''Come on, Rosie. Let's get you cleaned up!''

•••

När mina armar var invirade i bandage och jag hade fått kläder på mig kunde jag inte sluta undra varför Zayn kunde läsa mina tankar, varför han inte hjälpte mig då jag började blöda, och slutligen hur han kunde försvinna så fort

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

När mina armar var invirade i bandage och jag hade fått kläder på mig kunde jag inte sluta undra varför Zayn kunde läsa mina tankar, varför han inte hjälpte mig då jag började blöda, och slutligen hur han kunde försvinna så fort.

Killen som hjälpte mig hade jag lärt hette Liam och han var väldigt snäll - till skillnad ifrån Zayn

''Liam? Can I ask you a question?'' Frågade jag nervöst och pillade på änden av min tröja.

''Sure, love,'' Liam gav mig ett leende.

''How could Zayn read my thoughts?''

Liam blev tyst och satte sig ner bredvid mig.
''He tells you when your ready,''

Huh? När jag är redo? 

Redo för vadå?

•••

Så jag hade hängt med Liam hela dagen, jag hade varken sett Zayn eller dom andra killarna i bandet, och helt ärligt så var jag ganska glad över det

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Så jag hade hängt med Liam hela dagen, jag hade varken sett Zayn eller dom andra killarna i bandet, och helt ärligt så var jag ganska glad över det.

Liam hade visat mig vart jag skulle sova och sedan hade han gått för att lägga sig.

Jag kröp ner under täcket, men jag kände mig ganska rädd. Vad trodde mina kompisar? Dom visste inte var jag tog vägen igår. 

Och hur kunde Zayn läsa mina tankar?

Hade jag pratat högt?

Men Liam visste ju tydligen något om det. Han hade sagt att jag skulle vänta tills Zayn själv berättade.

Jag försökte sova även fast jag var rädd men några röster från utsidan av bussen väckte mig ifrån mina tankar.

''No, I can't tell her! Not now at least!'' Utbrast rösten jag minns Zayn ägde.

''You have to be more careful, Zayn! Next time she might realise!''

Var jag hon?

Jag reste mig upp och smög mig fram till fönstret och såg Zayn och Liam prata högljutt några meter ifrån bussen.

Jag tassade försiktigt ut genom dörren och stod upptryckt längst bussen sida så dom inte skulle kunna se mig.

''Zayn, this is serious! What if she realise you're a vampire?''

''Your also a vampire! Just as Niall, Louis and Harry!''


Jag flämtade till. Vampyrer? Var dom vampyrer?!

Båda killarna vände sig om mot mig.

''Rosie?''


Dom är vampyrer! 1D är vampyrer!


Jag sprang iväg från bussen mot vart jag än skulle komma.

'O2 arena' läste jag på en skylt och såg ingången precis under.

Jag sprang allt jag hade men tydligen var det inte tillräckligt.

''Rosie!'' utbrast Zayn och fick tag på mig.

Jag slet för att ta mig loss men förgäves.

''No, let me go!'' skrek jag.

Zayn slog en hand över min mun och höll mig tillbaka.

''Stop fighting, love.'' sa Liam lugnande och fick mig kolla in i hans ögon.

Helt plötsligt kände jag mig jätte sömnig och ramlade ihop i Zayn's famn.

''Go to sleep, babe.''

•••

A/N: ganska kort, ganska trist.

ETT TIPS ÄR ATT NI LÄGGER TILL 'News & Information' TILL ERA BIBLIOTEK.

NYHETER OM DENNA BOK, SAMT ANDRA KOMMER FINNAS I DEN!💛

𝐓𝐑𝐀𝐏𝐏𝐄𝐃 :: [ • z.м • ]Where stories live. Discover now