Husets hemlighet

Kapitel 2

Marita hade lagat middag, marinerad kalvfilé med färskpotatis, överambitiös som vanligt. Jonas och Marita pratade på om husplanerna. De tittade inte ens på mig. Jag åt lite men slank sedan iväg och slängde resten. De märkte mig inte.

Flisor och halva plankor låg huller om buller i trappan. Jag tittade ner i hålet där min fot hade trampat igenom, det var mörkt. Jag insåg att det såklart inte skulle gå att se något utan ficklampa.
-Mamma, var ställde du min väska? Ropade jag.
-Den står i vardagsrummet gumman.
Gumman, allvarligt...

Vardagsrummet låg rakt fram från dörren sett. Det var stort som en balsal, inte nu dock, alla flyttlådor stod i staplar överallt. Jag fick syn på min väska bredvid kakelugnen. Ficklampan låg i sidofacket, jag tog upp den och gick tillbaka till trappan.

Jag smög så tyst jag kunde upp till hålet. Ficklampan lyste ner bland bråten, det var svårt att se för allt damm. Jag lade mig på mage för att se bättre. Ficklampan svepte över dammet. Försiktigt blåste jag ner i hålet för att få bort det. Jag grimaserade när jag fick allt i ansiktet. Något glänste till i ljuset från ficklampan. Jag stack försiktigt ner handen i hålet tills jag kände något kallt under fingrarna, jag tog upp föremålet... En nyckel!
En nyckel under trappan! Hur länge har den legat där? Och varför skulle någon gömma en nyckel under trappan?
-Towa-Li, jag hann inte fundera mer på det innan mamma avbröt mig, det börjar bli sent.
-Jaha, och?
-Du måste gå och lägga dig!
-Var hade du tänkt att jag skulle sova då? Sa jag irriterat.
-Jonas har gjort i ordning en extrasäng till dig i köket.
-Okej

Jag kröp ner under täcket med nyckeln i handen, den var inte stor. Högst upp fanns ett litet hål. Undrar vad den passar till? När Elsa och jag var små hade vi ett skrin där vi samlade alla saker vi hittade på våra upptäcktsfärder. En trasig leksakssoldat, en kapsyl, en liten docksko, ja det fanns allt möjligt. Vi turades om att ha nyckeln runt halsen. Men dagen då Elsa försvann, försvann också nyckeln med henne. Sen dess har jag haft skrinet i en kista tillsammans med några andra av hennes saker. Föräldralösa blev vi långt innan hon försvann.