Husets hemlighet

Kapitel 6

-Frukosten är klar, ropade Jonas!
-Ok, kommer! Svarade jag.
Det hade gått en vecka sen träplattan blev klar och nu hade jag hittat ett gammalt bord och en stol som Marita och Jonas tänkte slänga ut och satt på träplattan. Nu fanns där också en filt och några kuddar som också skulle slängas. Nästan all min tid hade jag spenderat på att fixa till den. Idag var jag extra glad för att Jonas hade lovat att vi skulle åka till Ikea och titta på möbler till mitt rum och till trädkojan. Tyvärr betydde det att vi skulle åka i Jonas snobb-bil men jaja, för den här gången då.

Vi hyrde ett flak på den enda mack som fanns i den lilla byn för att kunna ta hem alla möbler. Det skulle ta en timme till Ikea. Det fanns inte så mycket att titta på på vägen. Det var mest fält, ibland åkte vi förbi ett och annat hus.

Bilar i alla möjliga färger och former fyllde parkeringen på Ikea. Vi fick ställa oss långt bort för att få plats med flaket. Sovrumsavdelningen var nästan först. Hur många sängar fanns det egentligen!
-Ja, det är bara välja, sa Marita.
-Va?! Får jag välja precis vilken jag vill? Frågade jag upphetsat.
-Japp, precis vilken du vill, svarade Jonas.
Ibland var det verkligen bra med rika föräldrar.
Efter mycket om och men valde jag en dubbelsäng med svarta sirliga dekorationer och två likadana sängbord med glasskiva på. Jag valde en svart högre byrå med fem lådor och en stor spegel att hänga över den. Till min förvåning sa Marita att jag också fick välja ett skrivbord. Jag valde ett i ungefär samma stil som sängen.
Först visste jag inte vad jag egentligen behövde till trädkojan men fler kuddar kunde väl aldrig skada, tänkte jag.
-Åhh! Utbrast jag plötsligt, en ljusslinga!
Jag hade fått syn på en lång ljusslinga med färgglada bollar.
-Jaa, den var fin, sa Marita, vill du ha den?
-Jaaa! Svarade jag ivrigt.
Den skulle bli perfekt att hänga i trädet! Jag tog några till mitt rum också.

Jonas och Marita skulle ju också ha nya möbler till sitt rum och resten av huset. Nästan allt de valde var vitt och modernt. Jag gick lite slött efter dem i flera timmar, det var rätt tråkigt, som tur var fanns det mycket att titta på och lite då och då plockade jag ner nån fin grej i vagnen i smyg.

Det blev mycket varor att packa upp när vi kom till kassan, och dyrt blev det också... Men Jonas satte obekymrat in sitt kort och betalade. Blev de aldrig rädda att pengarna inte skulle räcka? Jag hann inte tänka mer på det innan Marita ropade att jag skulle hjälpa till att lasta på på vagnen.

Tur att vi hade hyrt släp, annars skulle vi aldrig fått plats. Vi proppade både det och bilen full av grejer. Nu var det bara att åka de tio milen hem igen och sedan var det bara att sätta igång och inreda.

Jonas hade fixat trappan under veckan och vi hade alla gått upp på övervåningen för att välja rum. De hade tydligen fått nycklar till alla de låsta rummen. När Jonas och Marita var med kunde jag inte göra annat i rummen än att titta, jag ville ju inte att de skulle misstänka något. Till slut valde jag det rummet där flygeln stod. Fönstrena där vette också ut mot baksidan och eken där jag hade spenderat mycket tid med att fixa till kojan den senaste veckan. Den hade blivit riktigt mysig. Ljusslingan gjorde verkligen skillnad! Jag sa till Jonas att jag ville behålla flygeln så nu stod den i ett av hörnen i rummet, fortfarande låst, den hade de tydligen ingen nyckel till. Rummet var inte helt rektangulärt utan det fanns ett liten fyrkantig alkov där jag hade ställt sängen och de två sängborden. Över sängen hade jag gjort satt polaroidfoton på ett snöre och ljusslingan ovanför. Det var jättmysigt. Marita hade lovat att köpa rött chiffon-tyg att hänga i taket över sängen. Skrivbordet hade jag ställt mot samma vägg som dörren och byrån och spegeln fick plats mellan de två fönstrena.