Husets hemlighet

Kapitel 8

Jag konkade upp alla mina kassar för trappan när vi kom hem. Det hade tagit ett tag att handla för Jonas och Marita var fast övertygade om att uppgradera hela sin garderob. De drog med mig in i affärer här och där och övertygade mig om att "Jag verkligen passade i den där!" Det mesta tyckte jag va fint men när det kom något som jag inte gillade så orkade jag inte protestera och det var anledningen till alla kassar.
Jag släppte ner påsarna på golvet i mitt rum, jag orkade inte packa upp dem nu. Antagligen skulle de stå där i någon månad eller så tills Marita kom och sa att jag inte borde låta de stå där och samla damm. Då skulle jag lägga ner dem i lådorna med lapparna kvar.

Efter middagen gick jag ut för att klättra upp i min koja men när jag gick förbi källardörren såg jag att den stod lite på glänt. Jag gick fram och öppnade den lite till, lyset var tänt! Det kanske bara var Marita eller Jonas som skulle fixa nåt och sen hade glömt att släcka lampan, men jag gick ner ändå. Det var lika unket och fuktigt där nere som förra gången, den nakna lampan lyste kallt i det första rummet. Trädörren till rummet med brädorna stod lite på glänt. Den andra dörren var stängd. Det slog mig att jag inte hade varit inne i det rummet alls. Jag sträckte ut handen för att putta upp dörren men den öppnade sig innan min hand hade nuddat den. Skumt, tänkte jag. Försiktigt smög jag in, det var mörkt, ljuset från lampan nådde inte in hit. Jag blev smått irriterad när jag insåg att jag var tvungen att hämta ficklampan som jag glömt i kojan kvällen innan. Men, men, det var väl bara att göra det då.

Jag gick ner i källaren och tände ficklampan, mycket bättre. Jag svepte med ljuset längs väggarna och golvet, det var dammigt och, tråkigt nog, tomt. När ficklampan nådde det bortre hörnet var jag precis påväg att vända och gå ut igen när jag såg konturerna av en dörr! Jag skyndade bort och drog i handtaget, den var låst. Jag tog sats och slängde mig mot den, den gick inte att rubba. Smått besviken gick jag ut igen.

Jag hade varit ute längre än jag trodde, det var redan mörkt. När jag kom in tittade jag på klockan; halv tio stod visarna på. Jonas och Marita satt i det nymöblerade vardagsrummet och tittade på tv. Jag slog mig ner i en av fåtöljerna.
De var fullt uppslukade av programmet. Det var något faktaprogram som handlade om pengar. Tråkigt var det i alla fall så jag gick och lade mig istället.

I flera timmar låg jag där och försökte sova, men det gick verkligen inte. Jonas och Marita sov. Mina tankar gick runt den låsta dörren nere i källaren, jag hade sett att det fanns ett litet nyckelhål precis under handtaget... Såklart! Jag måste pröva mina tre nycklar, de skulle helt klart kunna passa. Jag kastade av mig täcket och sprang ner i hallen fullt medveten om att jag bara hade pyamas på mig. Jag satte på mig skorna, knöt slarvigt mina skosnören och sprang ut i mörkret. Om det var någon som såg mig nu trodde de väl att jag var ett spöke.