Lost

0.8

●Jack's perspektiv●
Det var kul igår. För en gångs skull så fick jag något annat förutom sorg och dåliga saker att tänka på. Grace, hon är schysst. Jag gillar henne. Alltså inte på de sättet utan som en vän. Och lättande nog verkar hon inte vara intresserad av mig på de sättet heller. Jag känner mig liksom trygg med henne. Jag vet var jag har henne liksom.

Just nu satt jag hemma hos mamma & pappa. Pappa var dock på jobbet men mamma var hemma.

"Trivs du i lägenheten då?" Mamma drack ur sin kopp med kaffe medan jag vände blicken från mitt knä till henne.

"Absolut." Sa jag på mitt mest övertygande sätt och drog på ett nästan lika övertygande leende. Jag vill inte säga att jag inte trivs, för det gör jag men ändå inte. Det är komplicerat.

"Vad bra." Jag log trött och mamma flinade.

"Men du, sover du inte om nätterna?" Jag ryckte på axlarna.

"Jo men inte så mycket." Svarade jag och la mig ner på soffan.

"Klockan är snart 5 bara så att du vet." Hon nickade mot klockan på väggen och tog sedan sin kopp innan hon försvann ut ur vardagsrummet. Jag suckade reste mig motvilligt upp från soffan. Med sakta och tunga steg gick jag till hallen och drog på mina skor samt min jacka innan jag gav mamma en puss på kinden och gick ut till min bil.

Efter 15 minuters körning var jag framme vid Lillys hus.
Ja jag säger fortfarande Lillys hus. Här har jag inte varit på väldigt väldigt länge ska ni veta. Sakta gick jag mot dörren som jag knackade försiktigt på när jag kommit fram. Länge dröjde det inte innan dörren öppnades och jag möttes av Lillys mamma.

"Hej Jack, kom in." Hon öppnade upp dörren helt och värmen slog mot mitt ansikte när jag klev in i huset. Allt såg ut som vanligt. Jag kramade lätt om Lillys mamma innan hon återgick till vad hon innan höll på med och jag lämnades med fria händer. Min blick landade på trappan som jag gick upp för, och väl uppe ställde jag mig framför dörren som bakom döljer Lillys rum.

Efter att inte ha varit där på nästan ett år var det något extra som tog emot. Men tillslut lyckades jag vinna fighten med mig själv och öppnade dörren sakta. Ett sorgset leende spreds på mina läppar när lukten av Lilly träffade mig.

Det första jag gjorde var att gå in i Lillys garderob och ta ut ett av hennes klädesplagg. Jag tog en grå lång stickad kofta som hon älskade att ha på sig och stängde sedan garderoben innan jag la mig ner i Lillys säng som var bäddad precis så som hon ville ha de. Många kuddar, hennes 2 favorit filtar som en av dem var ett rosa typ lapptäcke, hennes rosa överkast och såklart hennes enda nalle.

Jag kramade om koftan och drog in lukten av den. Det var som att hon var här. Jag kände mig mer trygg än någon annan gång på 1 år och 7 månader. Det tog inte lång tid innan jag kände sömnen skölja över mig, men innan jag somnade på riktigt var det som att någon satte sig på kanten av sängen då den sjönk ner en aning -bara pyttelite- och jag kände en svag strykning över min panna och ner mot min tinning. Öppna ögonen vågade jag inte göra kan jag säga. Något varmt placerades över min hand och den varma känslan som att någon lagt sin hans på min och släppte inte. Jag var inte rädd. Sömnen tog över mig och mig medvetande blockerades från mitt sinne.

***

Tårar, massor av dem. För många, alldeles för många. Jag kastade ner pappret på golvet med bilden på mig och Lilly som funnits i ett brev på hallgolvet när jag kommit hem.

Det var ingen trevlig bild. Ingen alls. Skuldkänslorna bara välde över mig även om det var så länge sedan och mina tårar lika så. Bilden bestod av mig och Lilly. Lilly upptryckt mot ett skåp med mig framför sig som gör sitt yttersta för att trycka ner den stakars människan, en Jack med ett hånflin på läpparna. Eftersom att bilden är tagen i skolan och brevet såklart är anonymt så skulle det kunna vara precis vem som helst. Ilskan i mig växte, ilskan över mig själv men också över personen som ens orkar skicka sånna här bilder hem till mig.

22.04 visade klockan. Sprit var det enda som fyllde min hjärna. Idag är verkligen en sån här dag som man bara vill försvinna på. Jag drog på mig en annan svart t.shirt till mina ljusa slitna jeans och drog sedan på mig ett par vita Converse och en skinnjacka.

***

Musiken dunkade och alkoholen började spridas i mitt blod. Jag var arg, glad, ledsen, förvirrad, allt på samma gång. Jag hatade känslan men den ville inte försvinna.
Min kropp började bli lätt svettig precis som alla andras på dansgolvet, och jag drack shot efter shot, drink efter drink. En lättande känsla började leta sig fram inom mig vilket fick mig att slappna av.

"Jack?!" Jag vände mig om och möttes av Grace.

"Hej!" Skrek jag för att kunna överrösta musiken. Att Grace dök upp sådär var bara av en slump. Dock önskar jag på något vänster att det inte varit så. En slump alltså.

Men med lite alkohol i kroppen kan man få för sig alla möjliga konstiga saker, som t.ex att jag vill kyssa henne. Jag vill kyssa Grace so bad. Nyktra Jack hade ju inte viljat det.

Eller?

Nu skrämmer mitt huvud mig igen.

Sluta, Jack sluta. Du kyss-... -er henne inte.

Mitt eget samvete han inte ens prata klart innan jag tog tag om Grace kropp och förde henne närmre mig innan våra läppar fick kontakt. Hon är så snygg. Så jävla sexig. Hon är min. Bara min.

-JACK SLUTA!! Samvetet igen.

-Håll käften! Skrek jag tillbaka i huvudet.

-Jack du tillhör någon annan.

-Ja och hon är död! Fatta det!

-Nej, du är dessutom full! Sluta du kommer att ångra dig.

-Jag ångrar att jag föddes också.