Lost

4.4

~Lyssna på Purpose - Justin Bieber~

●Grace's perspektiv●
Jag vände mig sakta om och tittade mot ett rum med dörren öppen. Jack. Utan att tänka sprang jag mot rummet och fick se hur läkarna försökte trycka ner honom i sjukhussängen. En av dem höjde en spruta men innan han hann göra något skrek jag.
"NEJ!" Jag knuffade undan läkaren och såg Jack för första gången på två månader sitta upp med öppna ögon.

"Backa bort från honom!" Mumlade jag med sammanbitna tänder. Läkarna gjorde förvånansvärt som jag sa och de flesta lämnade till och med rummet.

Jag blev nästan rädd för Jack, han var som något ur en film. Två månader låter inte som mycket men de är de. Jag tappade bort mig i hans ögon, dem fina ögonen som jag är mer än förälskad i. En ensam tår letade sig ner för hans kind innan jag log och ställde mig framför honom mellan hans ben.

"Du klarade de." Log jag och torkade bort hans tår. Han log och lutade sitt huvud mot mitt bröst.

"Det var inte ditt fel." Dem fem orden var dem fösta orden som fick mig att inse hur mycket jag saknat hans röst. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag svarade inte alls, utan slängde mina armar om honom.

"Jag älskar dig så mycket!" Mumlade jag mot hans läppar som försiktigt skrapade mot mina. Han pressade sina läppar mot mina, mumlade "Och jag dig." När han avbröt kyssen. Jag placerade mina händer på vardera sida av hans ansikte och gjorde inget annat än att studera de för mig mycket saknade ansiktet.

"Herregud, jag är så lättad att du är okej." Sa jag och han lutade sin panna mot min axel.

"Jag var så rädd." Mumlade han och placerade min ena hand runt hans nacke och den andra i hans hår.

"Du är okej nu." Mumlade jag och slöt ögonen medan jag njöt av hans fysiska närhet.

***

Timmar efter lite bråk och skrik med doktorer och andra var Jack utskriven. Ingen visste än att Jack vakant ur sin koma och jag började spekulera i hur hans familjs reaktion skulle vara när dem får se honom. Jag kände hur Jack tog tag om min hand och vi gick från taxin upp mot hans föräldrars hus.

Jack knackade på dörren som snart öppnades och där stod en nu mycket chockad Angelina. Hon la handen framför sin mun innan hon drog in oss i hallen och stängde dörren.

"Mitt älskade barn." Mumlade hon och stök sin hand över Jacks kind.

"Mamma vem... Jack?!" Stacey kom nerspringandes från trappen tätt följd efter Charlie och från vardagsrummet kom Chris, Jacks pappa. Stacey och Jacks kram avslutades och bra alla välkomnar honom hem återgick alla till sitt utom Jacks mamma.

"Herregud, som du ser ut, helt blek och smal i ansiktet är du." Påpekade hon tillsammans med andra mamma saker som mammor säger. Jag satt bara och tittade på dem sitta och prata när dem plötsligt blev tysta.

"Farmor?" En liten röst tillhörande vår fina April närmade sig och snart stod mycket riktigt lilltjejen i dörröppningen till köket iklädd sin rosa pyjamas och med sin kaninnalle som släpade i golvet då hon höll den i örat. Hon gnuggade din knutna hand i ögat och gäspade stort innan hon vidgade sin blick då hon fick syn på Jack.

"Pappa?" Viskade hon och sprang fram till honom, han lyfte upp henne till sitt knä och April slängde sina armar runt Jacks hals.

"Jag har saknat dig." Mumlade April och en ensam tår föll ner för hennes kind.

"Jag har saknat dig också min älskling."