Lost

3.6

Lev med det.

●Grace's perspektiv●
Jag strök min hand över Aprils panna en sista gång innan jag reste mig upp från hennes säng och gick ut till vardagsrummet där Jack satt och halvsov i soffan.

"Vi måste prata." Mumlade jag och satte mig bredvid honom.

"Om vadå?" Jag suckade och tittade oroligt på honom.

"Om April." Jack drog ihop ögonbrynen.

"Vad har hänt Grace?"

"Har du pratat med henne om Lilly?" Frågade jag försiktigt.

"Nej? Hon är fyra varför skulle jag ha gjort det?"

"Jack hon säger att hon pratar med henne. Mamma, varför pratar flickan vi har på tavlorna med mig för? Man vill inte höra de Jack, vad ska vi göra?"
"Vänta vänta, Lilly?" Jag ryckte på axlarna och tog Jack's ena hand.

"Jag vet inte, men det verkar så."

"No way. Hon får inte, det kan inte stämma. Hon måste mena någon annan." Sa Jack bestämt och försökte tränga undan de faktum att April troligtvis kan se och prata med Lilly.

"Ja-."

"Nej sluta, hon ser inte Lilly, that's it!" Avbröt han mig och reste sig upp men hann inte gå någonstans innan jag tog tag i hans hand.

"Du...gå inte." Han mötte mig med en trött blick och satte sig bredvid mig.

"Förlåt, jag blir bara så orolig för henne." Utan att vänta på ett svar pressade jag mina läppar mot hans, han lutande sig ner och landade på sin rygg med mig över sig.

"Säg inte förlåt..." Mumlade han mot mina läppar innan han gjorde så att våra läppar ännu en gång möttes.

● Jack's perspektiv ●
Jag släppte taget om Aprils hand när vi gick in i gallerian och lät henne få gå en bit framför mig.

"Ska vi in hit pappa?" Jag skakade på huvudet och pekade mot en annan butik.

"Nej, vi ska dit och köpa en jacka till mamma."

"Har hon sagt att hon vill ha en jacka?" Jag flinade och nickade.

"Yepp och du spring inte bort, håll dig nära mig hela tiden." Hon nickade och tog tag om min hand. Att shoppa med April var som att va i parken med vilket annat barn som helst. Hon gillar nog gallerian mer än parken skulle jag säga.

"Jag orkar inte gå mer!" Klagade April efter en stund av letande på rätt jacka och stannade.

"Sitt där så kommer jag om två minuter jag ska bara betala." Sa jag och pekade på en pall. Jag skyndade mig till kassan där det som tur var inte fans någon kö. När jag betalat och tog emot Zara påsen med jackan i tittade jag mot platsen där April satt innan jag gick och betalade. Jag greps av panik när hon inte längre satt kvar där men lugnet kom snabbt tillbaka när jag tittade mot barnavdelningen och jag fick syn på April. Lättat pustade jag ut och började gå mot henne, många steg hann jag dock inte att ta innan någon kom runt hörnet och sprang rakt in i mig.

"Oj shit för- jack?" Jag studerade personen framför mig.

"Cheer?" Jag bara tittade på henne, undrande vad jag skulle säga.

"Hur mår du?" Frågade hon tillslut och bröt den halvt pinsamma tystnaden.

"Bra, själv?"

"Jo jag mår bra." Jag skulle precis öppna munnen för att säga något med avbröts av April.

"Pappa, kolla, kan jag få denna?" Jag tittade ner på April och nickade.

"Mm, visst hjärta gå och kolla om du hittar något mer." Sa jag vilket fick henne att glatt springa bort och fortsätta titta, precis vad jag hoppades på. Jag ville inte att hon skulle träffa eller prata med Cheer.

"Pappa?" Frågade hon chockat.

"Jaa..." Sa jag osäkert och log snett.

"Det trodde jag aldrig om dig Parker, hur gammal är hon?"

"Tre, fyra om några veckor". Jag log och tittade bor på April som var så lik Grace på håll.

"Hon är söt...är du gift också eller?" Skrattade hon vilket fick mig att flina och skaka på huvudet.

"Nej inte än iallafall.. Du då är du som jag tror att du fortfarande är efter dessa år?" Hon skakade på huvudet.

"Det verkar som att vi alla någon gång förändras, kaffe någon dag Parker?" Jag ryckte på axlarna.

"Kanske det Adams, kanske det." Hon flinade och gick utan att säga ett ord förbi mig.

För en sekund blev jag ganska ställd.

-Hade jag precis en trevlig konversation med Cheer Adams?
-Kan hon ha förändrats?

Jag skakade bort mina tankar och gick till April.

"Vem var det?"

"Någon som du aldrig får prata med, lova pappa det." Sa jag och satte mig på huk framför henne.

"Jag lovar."