Lost

2.2

●Grace's perspektiv●
Jag vaknade av att någon -Jack- lämnade kyssar längst min nacke. Jag fnissade till och vände mig om för att möta hans blick.

"Godmorgon sömntuta." Flinade han och kysste min kind.

"Godmorgon, vad är klockan?" Sa jag och satte mig upp.

"Halv elva."

"Oj." Skrattade jag.

"Jag har gjort frukost, kom nu." Jag satte min ena hand på Jacks nacke innan han hann resa sig upp.

"Okej, bara kyss mig, en kyss." Han skakade på huvudet och tog sig ur mitt grepp.

"Nope, gå upp så får du en." Jag blängde surt på honom. Han flinade och gick ut ur sovrummet.

"Kom nu." Ropade han med skratt i rösten och jag reste mig ur sängen.

Segt hasade jag mig mot köket men sken upp när jag såg att köksön var dukad.

"Är du hungrig?" Frågade Jack och hällde upp juice i ett skört glas nästan format som en boll.

"Jag är gravid. Jag är alltid hungrig?" Flinade jag och satte mig på en svart barstol.

"Jo det är ju sant." Jack gick mot mig och pressade sina läppar mina.

"Tack." Mumlade jag när han släppte kyssen och jag var tvungen att lämna hans läppar.

"För vad då?" Frågade han och la på ena sidan mitt hår bakom mitt öra.

"För allt." Han kysste min panna och tog bort koppen under espressomaskinen som nu var fylld med cappuccino om den var till mig eller latte om den var till Jack. Han ställde koppen framför mig, okej, cappuccino.

"Alltså, namn. Jag vill inte stressa med allt men har du skrivit ner några förslag?" Frågade jag och Jack nickade.

"Japp, typ Lucy och Blue sen Ewelyn och Jasmine. Har du några?" Jag nickade och tog fram anteckningar på min mobil.

"Em, April, Luna, sen Blue och Lucy som du sa men min favorit är nog fortfarande Lucy, kommer du ihåg när vi pratade om de?" Frågade jag men Jack skakade på huvudet.

"Nej, men min favorit är nog också Lucy, eller April, det var fint, meeen, jag gillar Luna också. Ohh det är så svårt."

"Jag vet, alla namn är fina."

Att välja namn trodde jag inte skulle bli så svårt som det faktiskt är, så mycket fina namn och så mycket val. Det enda jag är orolig över är att vi typ väljer ett namn och så ser hon inte ut som en Luna till exempel. Visst det kanske inte är en så stor sak egentligen, jag menar man kan ju bara välja om men sånt kan verkligen snurra till i mitt huvud, sånt klarar mitt psyke inte av.

Vi satt och åt vår frukost och drack vårt kaffe i lugn och ro tills någon avbröt lugnet och dörrklockans ljud ekade i hela lägenheten.

"Jag tar det." Sa Jack och reste sig från sin stol. Jag hörde hur Jack öppnade dörren och hur han började småprata med någon. Efter en liten stund kom Jack in köket men inte ensam utan med Stacey efter sig. Jag såg Jack ta sin kopp med kaffe och gick sedan ut ur köket.

"Hej Stacey! Hur är det?" Frågade jag och kramade lätt om henne.

"Hej! Jo det är bra, hur är det själv mamma?" Flinade hon och strök sin hand fjäderlätt över min mage. Jag skrattade och hon satte sig på stolen Jack tidigare suttit på.

"Det är bra, har bara sjukt ont i ryggen och så."

"Hur känns det då? Jag menar, du ska bli mamma! Känns det inte konstigt, du är ju fortfarande ung."

"Det känns jättebra, först kände jag mig inte redo för att jag egentligen tycker att jag är för ung men jag bor ju med Jack, jag är med honom hela tiden 24/7 in princip och eftersom att han beter sig lagom vuxet så smittar det typ av sig. Sen är jag väl mest glad, den här lillen har räddar livet på både mig och Jack." Log jag vilket Stacey också gjorde.

"Jag förstår det, är du inte sugen på skolan då?" Jag ryckte på axlarna.

"Jag har inte tänkt så mycket på det men tanken är väl att jag ska börja sen, du då hur har du det i livet, vill du ha kaffe förresten?"

"Ehm, ja jag kan ta en liten latte bara, men jag har det bra, faktiskt, så har jag träffat någon!" Utbrast hon tyst, antagligen för att Jack inte skulle höra.

"Nej?! Du skojar, vem?" Sa jag nästan lika exalterad som Stacey och ställde hennes kaffe framför henne.

"Tack! Han heter Adam, alltså han är sååå snäll, omtänksam och typ helt underbar. Vi har varit på typ tre dejter och jag tror faktiskt att han kan vara någon för mig!" Sa hon och såg het nykär och överlycklig ut.

"Oh, vad roligt! Får jag se honom? Har du bild?" Hon nickade och började fingra med sin mobil innan hon vände skärmen mot mig och hela min värld rasade samman.

Adam, mitt ex, idioten Adam.