Lost

3.8

● Jack's perspektiv ●
Grace hade gått med April för länge sedan för att hon skulle lämna henne hos min mamma och pappa som idag och under natten skulle passa April så att jag och Grace skulle få egentid. Det händer inte ofta men mamma tyckte att det var en bra idé och erbjöd sig att ta hand om April.

Inatt hade jag den konstigaste drömmen, att Lilly var här, precis som Grace ville prata om igår kväll. Jag drömde att hon sa hejdå sedan sa att hon älskade mig och tillsist la hon något litet i min hand och försvann. Vad det var hon gav mig vet jag inte, jag hann inte kolla. Men grät gjorde jag som vanligt när det gäller Lilly. Jag ville inte släppa hennes hand och tillslut var hon bara borta. Ugh, det plågar mig rejält. Jag vill såklart att Lilly ska vara här men när hon kommer så nära som i en dröm så blir hon så verklig...och det är jobbigt.

Efter att jag ätit frukost, druckit kaffe, städade jag undan, bäddade sängarna, duschade och gjorde mig i ordning. Jag fixade håret som vanligt och drog på mig ett par slitna jeans, skjorta och en stickad Gant tröja över. Jag tittade mig i spegeln och kände mig hyfsat nöjd med mitt klädval.

Jahopp, vad gör jag nu då?

Jag plockade upp min mobil och tyckte fram Grace's nummer.

G- Hej älskling!
J- Hej, hur går det?
G- Jo det går jättebra, jag är hemma om typ tio minuter.
J- Okej, men vi kan prata mer när du kommer, älskar dig!
G- Älskar dig också.

Jag suckade och slängde ner mobilen i soffan vilket jag snabbt ångrade då den studsade ner och landade på golvet. Efter ännu en suck, böjde jag mig ner och plockade upp mobilen som till min lättnad inte hade några sprickor. Jag slängde en blick på glasskåpet som såg annorlunda ut och studerade de noga. Jag har inte rört de, April rör det aldrig och inte Grace heller, så länge hon inte städar då. Konstigt var de iallafall, skåpet såg inte ut att ha dammats på minst en vecka iallafall, och jag har inte gjorde de.

Då såg jag de. Asken. Asken är Alltid öppen. Det är den inte nu. Försiktigt öppnade jag skåpet, tog ut asken och öppnade den försiktigt.

Du måste skämta med mig?

Min ring låg där i, som vanligt. Enda skillnaden var att Lillys ring, också var där. Den ringen hon bar när hon begravdes. Den ringen har på något skruvar sätt hamnat där den var från allra första början.

Jag tog försiktigt upp ringen och granskade insidan. Yepp, det är den. Samma text som ska vara där om det är Lillys ring. Finns där.

Detta kan du inte vara sant. Det är omöjligt. Lilly är borta. Hon finns inte. Hon kommer inte tillbaka. Aldrig någonsin. Det är INTE hennes ring. Det kan inte vara Lillys ring. Omöjligt.

Lilly. Är. Död...