Lost

4.5

●Jack's perspektiv●

Känslan av att kunna se och vara med Grace och April är helt underbar, jag kan inte fatta att jag inte hade någon möjlighet att vara med dem på två månader. Det gör mig ledsen faktiskt, jag vet, jag kunde inte hjälpa att Graces mamma sköt mig men det känns som att jag svek dem, Grace & April.

Nu såhär några månader efter känns allt bra. Jag mår stabilt, inte som innan, jag kommer nog aldrig att kunna känna mig precis som innan men min rehabilitering går framåt.

Idag är det en stor dag. En dag som kommer att bli oförglömlig. En dag som jag och Grace kommer minnas som våran dag tillsammans. Dagen då vi ska inför Gud och hela köret bevilja oss som man och fru.

April är helt till sig hon med även om hon bara förstår hälften av vad som faktiskt ska hända.

"Pappa! Lora sa att du måste gå härifrån, du får inte se mamma sa hon och hon sa också att Jacob väntar på dig så gå nu." April knuffade iväg mig och utan att säga emot gav jag henne en puss på pannan och lämnade Grace hotellrum.

●Grace's perspektiv●
Idag händer det. Idag ska jag göra de jag aldrig trodde att jag skulle göra. Idag ska jag ge mitt löfte till Jack om att finnas vid hans sida i nöd och lust. Idag ska jag. Grace Hamilton. Bli Grace Parker.

Jag tittade mig i spegeln och beundrade min frisyr som precis blivit klar.

"Är du nöjd?" Frågade frisören och jag nickade.

"Bra då får jag önska dig en fantastisk dag." Jag tackade henne och lät henne plocka ihop alla saker hon hade haft med sig innan hon gick.

"Lora?!" Ropade jag och inom fem sekunder stod hon och gapade i dörröppningen.

"Grace du är så vacker!" Jag log och kände hur gråtfärdig jag började bli. Hon närmade sig mig och jag la mina armar om henne.

"Tänk när det bara var vi två." Log jag och satte mig på en pall.

"Aa, tänk hur vi höll på." Flinade Lora.

"Jag vet, förlåt att jag var så jobbig, förlåt för att jag inte gjorde annat än att vara till problem. Och tack för att du är min bästa vän, jag är så glad att jag har dig. Utan dig hade jag inte klarat mig." Lora gjorde en puppy min och torkade bort en tår som föll ner för hennes kind.

"Detsamma, jag älskar dig så mycket!" Jag torkade snabbt bort mina tårar för att inte förstöra mitt smink och omfamnade Lora.

"Jag älskar dig också." Mumlade jag och pussade henne på kinden.

"Hörni?" Stacey stod nu i dörröppningen och såg stressad ut.

"Klockan är 3? Rappa på lite nu och April sover." Jag spärrade upp ögonen.

"Tre? Redan? Herregud, vi kommer." Hon nickade och jag vände mig mot Lora.

"Komigen, du fixar vi oss." Jag sträckte min hand mot Lora som tog den och tillsammans gick vi till Stacey.

●Jack's perspektiv●
"Är du redo att ge upp livet?" Skämtade Jacob med ett flin på läpparna.

"Ha.ha. Jo men de känns bra. Jag är så jävla nervös bara." Sa jag och knäppte sista knappen på min skjorta.

"Du har blivit skjuten två gånger? Du dog nästa båda gångerna. Du har förlorat två personer som betyder allt för dig. Du har blivit pappa, gjort en hel del idiotiska saker. Tro mig...du fixar nog detta?" Skrattade han och slog till mig på axeln.

"Ja, men. Jacob? Jag ska gifta mig? Fatta? Tager du jadajadajada?" Han höjde på ögonbrynen och flinade ännu en gång.

"Precis. du vet ju till och med hur de går till? Vad har du att oroa dig för?"

"Allt?" Svarade jag.

"Nej, okej, kolla, älskar du Grace?"

"Ja?"

"Bra, Vill du leva med henne resten av livet?"

"Ja."

"Ångrar du att friade?"

"Nej."

"Bra, där har du svaret. Behöver du oroa dig? Nope inte ett dugg." Jag andades ut och kramade om Jacob.

"Du har rätt."

"Vi måste åka snart, gör dig klar, och din pappa borde vara här när som helst nu."

...

"Lilly?" Mumlade jag och satte mig ner på i soffan som stod placerad mot väggen.

"Är du med mig? Jag vill bara säga att jag alltid kommer att älska dig. Jag vet att det var du som räddade mig och jag vill verkligen att du är med mig på detta. Jag älskar Grace, det gör jag annars skulle jag inte gjort detta, men jag älskar dig också och saknar dig så jävla mycket. Är du med mig?" Jag såg hur platsen bredvid mig sjönk ner och hur någon tog min ena hand. Som vanligt kunde jag inte se henne men jag kände henne. Att hon tog min hand betydde antagligen att hon är med mig.

"Jack, vi måste åka." Hörde jag Jacob ropa.

"Kommer!"

"Hejdå Lilly, jag glömmer dig aldrig." Jag lämnade rummet och kände något som praktiskt taget lättade från mitt hjärta. Jag log. Hon är borta nu. Lilly lämnade mig för hon vet att jag har det bra nu. Hon vet hur mycket jag älskar henne men att jag älskar Grace här ute på jorden. Hon vet att jag klarar mig utan henne och hon vet att jag inte behöver henne längre. Det känns inte alls ledsamt. Snarare tvärt om. Det känns bra, det känns som att det var de jag behöver för att vara fullt redo för detta.

"Jack?! Vad gör du? Komigen vi kommer för sent." Sa Jacob när han ryckte upp dörren.

"Va? Öm, j-jag kommer nu."

●Jacks & Graces perspektiv●

"Snart är det vi två. Vi två för all tid."