the party house | h.s

1

Perries perspektiv.

"Är du redo?" En sista gång kontrollerar mannen min mic innan han börjar bli nedräknad för att skicka in mig. Pulsen är hög av spänning samtidigt som det skrämmer mig lite att det här livesänds från hemsidan och att allting vi gör under veckan kommer att samlas ihop till ett avsnitt som sänds på söndagskvällen. Hur som helst, detta kommer att bli grymt.

Var och en släpps in med några minuters mellanrum och när alla är inne i huset är vi sammanlagt tjugo stycken, tio killar och tio tjejer. Jag har en känsla av att det kommer bli fest, kaos och skratt och att säga att jag är nervös är ingen lögn.

Det började med att jag skickade in en ansökan om att få vara med en dag när jag låg bakis i sängen tillsammans med min bästa vän. Mamma tyckte det var en dålig idé, men jag sa att det inte finns någon chans att jag kommer med. Men vips, här står jag idag, redo att gå in i huset för att röra om i mitt liv.

Det som är mest spännande är vad för folk som det kommer att vara där inne, för jag ska trots allt bo tillsammans med dem. Jag har alltid haft lätt att komma överens med de flesta människor, och förhoppningsvis finns det en blandning av allt möjligt. Det är roligare om alla är så olika och annorlunda varandra som möjligt. Jag menar, om man ska gå på zoo vill man se så många olika djur som möjligt.

"När jag börjar räkna på fingrarna är din mic igång och du får sen gå in i huset." förklarar han. Jag nickar kort och sväljer. Det värsta skulle vara om det bara skulle vara en person som kommit in och vi är ensamma, allting skulle blivit så awkward.

Mannen sätter upp handen i luften framför mig och börjar räkna ner, inom några sekunder börjar mitt äventyr och flera miljoner människor i veckan komma titta på mig. Tanken gör mig snurrig.

Jag rättar snabbt till klänningen som klär min kropp innan han lägger handen på min rygg och trycker vänligt för att visa att det är okej för mig att gå in. Jag trycker ner handtaget på den stora dörren och går in med en nyfiken blick. Framför mig finns bara en korridor, men i slutet ser det ut att vara något som ser ut som ett vardagsrum. Om jag förstått det rätt så är det ett hus med tio sovrum, ett stort badrum, ett slags vardagsrum eller vad man ska säga, en matsal och i anslutning till huset ligger en stor pool. Ljudet av mina klackar ekar genom korridoren och ett par huvuden blir synliga från vardagsrummet. Närmare bestämt tre stycken. Jag andas lättat ut över att jag inte var bland de två första.

"Hej!" En utav tjejerna sträcker snabbt fram handen och presenterar sig. Med ett stort leende på läpparna tar jag hennes hand.

"Jasmine." Hennes lite mörkare hy visar att hon inte bara har engelskt ursprung. Hennes trevliga gest med att först vara framme med ett stort leende och presentera sig får mig att redan gilla henne.

"Perrie." svarar jag och kan inte hejda leendet på mina läppar. Detta kommer bli så bra.

"Jag är Adam, trevligt att träffas." Killen, som är den enda dessutom, möter mig med ett stort leende medan han tar min hand. Redan av det lilla jag har sett av honom märker man att han här kommer vara galen och det är någon skruv som sitter lite löst i hans huvud. Det lyser sassy runt honom och hans hår är perfekt stylat.

"Perrie. Jag gillar ditt hår." säger jag och tittar fascinerat på den perfekta frisyren.

"Tack, jag är frisör." svarar han med ett leende och rycker lätt på axlarna.

"Perfekt, då vet jag vem som får fixa festfrisyren." Han skrattar lätt och nickar, skrattet är lika underbart och sassy som han är. Jag vet att jag kommer älska den här människan.