the party house | h.s

6

Perries perspektiv.

Flaskan har inte hamnat på mig på ända sen jag fick kyssa Jasmine och det har säkert gått över tio omgångar sen dess. Klockan börjar dessutom bli mycket och jag tror att de flesta börjar fundera på att gå och lägga sig.

"Den flaskan hamnar på ska kyssa Perrie, stackarn har ju inte blivit kysst på flera omgångar." Det är Adams tur och med tanke på hans stora hjärta valde han mig, men det kan lika gärna gå åt helvete och att det är Steph som får kyssa mig. Jag skrattar och tar en klunk av min dricka medan han snurrar flaskan och vi väntar på att se vem det är. När den stannar höjer jag blicken för att se vem den hamna på.

Harry.

"Vilken jävla tur du har!" säger Adam och slår till mig på armen. 

Fuck.

Detta kommer inte sluta bra, Harrys jävla läppar mot mina och alkohol får mitt hjärta att slå onödigt många slag.

Han står bredvid mig dessutom och det enda han gör är att på samma mjuka sätt flytta undan mitt hår, fukta sin läppar och sedan pressa dem mot mina. Det går inte att beskriva känslan, jag har kysst många killar men med Harry är det något annorlunda. Hans läppar är så mjuka och sättet han rör dem mot mina får mina knän svaga. Det är inte det där galna hånglet, utan han rör de mjukt och försiktigt. Precis som att jag är det ömtåligaste han har.

"Wow, slow down honey. Spara något till senare, ni ska trots allt dela rum." Harrys läppar formas till ett flin mot mina när Jasmine slänger ut sin kommentar och jag kan inte låta bli att göra likadant.

"Jag kommer spara mig länge." säger jag och viker undan med huvudet mot Jasmine.

"Din lille jävel, kom och lägg dig och stå inte och stoppa deras moment." Adam drar iväg med Jasmine som brister ut i skratt.

"Jag går och borstar tänderna." säger jag till Harry som fortfarande står framför mig. Han nickar kort och jag ställer ifrån mig drickan som jag hela tiden haft i handen på bordet. Lite vingligt går jag till badrummet och möts av ett kaos. Det är vatten, tvål, skum och mjöl över hela golvet.

"Är de helt dumma i huvudet eller?" suckar jag och sparkar av mig skorna och tar av sockarna för att kunna gå in och hämta tandborsten.

"Ta med min också, det är den blåa." Harrys röst från dörren får min blick att riktas upp. Jag nickar kort och försöker gå så försiktigt som möjligt över golvet för att inte halka. Med mycket alkohol i kroppen är det inte omöjligt.

"Är det du som har gjort det eller?" frågar jag och han flinar svagt.

"Nej faktiskt inte." säger han medan jag försiktigt sträcker mig efter tandborstarna, sätter på lite tandkräm och går tillbaka. Han står tålmodigt och väntar i dörröppningen medan jag går över det stora badrummet fyllt av tvål och vatten.

"Aaah!" När jag är ungefär en meter från Harry lyckas jag vingla till, halka och sedan ramlar rakt in i Harry famn, men han lyckas reagera och tar tag i mina armar innan jag slår i marken.

"Tänker du döda mig också när du ändå är i farten eller?" frågar han och brister ut i skratt när lyfter upp mig innan jag nuddar med knäna i marken. Han släpper sitt stadiga grepp om mina armar när ser att jag står stabilt på båda fötterna.

"Hur lättpåverkad är du egentligen?" frågar han och tar emot tandborsten som jag lyckades ha kvar i händerna.

"På en skala från 1-10, 11." flinar jag och stoppar tandborsten i munnen. Han skakar hopplöst på huvudet men kan ändå inte hindra flinet på läpparna.

"Du är inte särskilt nykter du heller för den delen." säger jag och tar ut tandborsten medan jag pratar.

"Nej, men jag är inte så lättpåverkad. Det räcker med att du tar en shot innan du blir rund under fötterna." kontrar han.

"Sant, but not my problem." flinar jag och fortsätter borsta tänderna igen. Ännu en gång skakar han på huvudet men säger ingen kommentar och fortsätter att göra det han egentligen skulle, borsta tänderna.

"Joe och Hannah låg med varandra igår så jag sov hos Caleb och jag tror säkert det händer något ikväll också." säger han och böjer sig ner och tar upp lite skum från golvet i handen.

"Ska du cockblocka dem?" frågar jag och fnissar tyst. Han tittar upp på mig med ett flin och nickar kort.

"Du med." säger han. Jag böjer mig ner och tar upp skum och mjöl i handen innan jag följer efter honom mot det blåa rummet som han berättade att dem var i.

"På tre." viskar han och jag nickar kort. Han lägger försiktigt handen på och räknar ner, så tyst att bara jag hör. Han rycker upp dörren och vi springer in och precis som Harry misstänkte, det händer saker under täcket. Skummet och mjölet i våra händer kastar vi på dem och även fast allting hamnar på täcket gör vi succé och så fort vi kan springer vi ut och smäller igen dörren.

"Fucking idioter!" Joes irriterade röst hörs inifrån rummet medan vi springer mot vårt rum. Båda två brister ut i skratt medan vi springer genom vardagsrummet och köket för att komma till vårt rum som ligger på andra sidan huset.

"Han är så jävla bitter hela tiden." skrattar Harry när vi kommit in på vårt rum och stängt dörren. Jag nickar medhållande och lutar mig framåt för att kunna få luft bakom allt skratt.

"Han kommer vara så jävla arg på mig." skrattar han.

"Om han såg att det var du ja, det var ju helt mörkt och vi sprang ut lika fort som vi kom in." säger jag. Harry nickar kort och räcker ut sin hand för att hjälpa mig upp från golvet där jag ramlade ihop i en skrattande hög. Tacksamt tar jag emot hans hjälp och när jag är på fötter vinglar jag till men blir snabbt tillbaka i balans av Harrys hand runt min midja. Jag möter hans blick, fortfarande med hans hand runt min midja.

Plötligt kolliderar våra läppar med varandra och det känns som att min hjärna kopplas bort från min kropp. Jag skulle hålla mig undan, låta bli att falla men nu står vi här med läpparna mot varandra. Om jag kopplar bort mina känslor kan jag fortsätta och om jag är tillräckligt full är inte skuldkänslorna lika stora.

Varsamt puttar han bak mig mot sängen och med stöd av armbågen lägger han sig över mig och kysser mjukt mina läppar. För en kort sekund släpper han mina läppar och möter min blick.

"Jag tycker fucking om dig Perrie." mumlar han och pressar försiktigt läpparna mot mina igen.

"Du är full Harry." påminner jag honom och drar frustrerat fingrarna genom hans hår.

"Jag vet." mumlar han och lämnar en sista puss på min kind innan han reser sig upp från sängen igen. En lättnad sköljer över mig över att det var han som avslutade det och att jag slapp göra det. Sakta reser jag mig upp och drar av mig klänningen innan jag kryper ner under täcket igen. Harry kastar av sig sin t-shirt och sina jeans på golvet innan han gör mig sällskap. Med ryggen mot honom och hälften av täcket över min kropp ligger vi stilla i ungefär en minut innan Harry vänder sig mot mig och lägger sin arm runt min kropp.

"Godnatt Perrie." mumlar han trött.

"Godnatt." viskar jag, osäker över varför jag låter detta ske.

Medan hjärnan skriker sluta försöker hjärtat överrösta med jag att våga slå ut vingarna och hoppa. Kanske faller jag, eller så fungerar vingarna och jag flyger.