Perries perspektiv.
"Vem vill supa sig för full med mig?" frågar Adam och håller upp en shot i luften. Jag tar en och skålar försiktigt med honom innan vi slår den i bordet och låter vätskan lämna en brännande känsla i halsen.
Jag har ångest. Så mycket ångest över precis allting just nu och jag är fortfarande skakis efter livesändningen. Jag har ångest över att jag kysste Harry och sakta men säkert faller för honom. Jag har ångest över att jag gör bort mig i tv. Jag har ångest över att jag super mig full just nu.
Men fuck det.
Jag lever bara en gång och jag lever på mina misstag.
En till shot försvinner från brickan innan jag tar en drink och tar en cigg för att gå ut och röka. Jag röker inte annars. Det händer att jag gör det på fester men just nu behöver jag något som kan lugna mig. Vilket det tyvärr gör.
Det är fortfarande varmt ute även fast det är senare på kvällen. Det är lugnt och trivsamt till en början men innan jag ens hinner tända ciggen kommer folk ut. Jag andas in den giftiga röken som ger mig en lugnande effekt medan jag sätter mig ner på trappan ner till poolen.
Vad är det för fel på mig? Ena stunden är jag jätte glad och nästa sekund har jag ångest. Såhär konstig brukar jag inte vara, men jag antar att det är hjärnspöken tack vare att vi är instängda här.
"Ey du, förstår du att vi fick flest röster?" Adam sätter sig ner bredvid mig. Jag tittar upp på honom med ett leende. Det är ganska sjukt ändå men jag kan fortfarande inte förstå det. Varför tycker folk om mig? Varför just mig?
"Nej inte direkt. Varför röstar folk på mig? Jag är ju bara en liten tjej från en helt vanlig stad." säger jag och tar ett till bloss från cigaretten och låter den förgifta min kropp.
"Säg inte så." säger han och knuffar till mig i sidan. "Kom nu. Vi ska bli fulla och leva livet som unga." säger han och flinar lätt över att ha fått till ett rim. Jag skrattar och fimpar cigaretten innan vi går in till huset igen med drinkarna i högsta hugg. Musiken spelas ovanligt högt och som jag förväntat mig står Steph uppe på bordet med sina för höga klackar och för korta klänning. Efter att jag sagt till henne i pausen på livesändningen var hon tyst, vilket jag är glad över. Det känns som att hon har respekt för mig och det om något är skönt. Ingen här inne ska få trampa på mig hur de vill och det är bra att jag gjort det klart från början.
"The party house! Kan ni släcka lamporna?!" Caleb ropar för att överrösta musiken och tittar in i kamerorna och efter några sekunder släcks huset ner förutom några få lampor som lite mysig belysning.
Adam häller i mig min drink innan han räcker mig en ny som han redan provsmakat innan han gav den till mig. Typiskt honom.
Det känns som att jag har känt alla här inne i flera år, men att bo med varandra 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan är intensivt och man får se allas sidor. Både bra och dåliga.
Några andra börjar köra sanning eller konka, fast blandat med snurra flaskan. Den som snurrar bestämmer frågan eller utmaningen och den flaskan hamnar på får helt enkelt ofrivilligt svara på en fråga eller göra en utmaning. Jag bestämmer mig för att vänta ett tag innan jag är med, alkoholen börjar verka snart och så lättpåverkad som jag är behövs inte så mycket mer.
"Så jävla gött att vara kvar! Och mina två favoriter fick flest röster!" Jasmine kommer fram till oss och ropar för att överrösta musiken. Hon lägger armarna runt mig och lämnar en puss på min kind.
"Harry tittar på dig hela tiden." viskar hon i mitt öra medan hon släpper kramen. För att täcka flinet på hennes läppar tar hon en klunk av sin dricka och höjer retsamt på ögonbrynen.
YOU ARE READING
the party house | h.s
Fanfiction24 timmar om dygnet livesänds det vi gör. Jag vet inte riktigt vad jag gett mig in på, men vad fan, jag lever bara en gång. Vi är här i 10 veckor och det känns som att de här 10 veckorna kommer vara de roligaste i mitt liv. Om jag är kvar i tävling...