the party house | h.s

23

Perries perspektiv.

Mitt hjärta slår hårt i bröstkorgen medan Adam lockar mitt hår. 

Idag är det fest, idag kommer alla deltagare in i huset igen och idag ska jag få träffa Harry igen. Även fast det bara var två veckor sedan han kom in och kramade mig under freeze, tease and release så känns det som en evighet sen jag fick känna hans starka armar runt min kropp. Jag saknar honom, hela tiden. 

"Är du nervös inför imorgon?" frågar Adam och möter min blick genom spegeln. Jag nickar sammanbitet, allting känns bara konstigt. Imorgon är det final och det står mellan mig, Adam och Jason. Jag vet bara inte vad jag gjort med mitt liv, helt plötsligt satt jag på planet påväg hit för att vara med i en dokusåpa och det slutade med att jag hamnade i final och blev kär. Det var aldrig det här som skulle hända, men det hände och jag är glad, så vad ska jag ändra på?

"Är ni klara?" ropar Jason från soffan. "De kommer om fem minuter." lägger han sedan till.

"Vi kommer snart!" svarar jag. Adam fixar till sista locken och jag kollar sminket en sista gång innan jag sveper resten av alkoholen som finns kvar i mitt glas för att dämpa nerverna. VI går in till Jason som väntar på oss i soffan och jag sätter mig mitt emellan honom och Adam. 

"Sista kvällen, det är så konstigt." säger jag och tittar på soffbordet framför oss.

"Eller hur, vi kom ju nyss in." säger Jason och nickar sakta medan han tänker igenom allting som hänt under de senaste veckorna.

"Jag kommer sakna det." säger Adam och tittar på oss. Jag möter hans blick och inte förens i den här sekunden inser man att i övermorgon kommer vi sitta på ett plan hem och sedan kommer vi skiljas åt. 

"Jag kommer sakna er." säger jag svagt och känner sedan hur de lägger sina armar runt mig. Jag kramar hårt tillbaka innan vi är tvungna att släppa när vi hör hur dörrarna öppnas. Snabbare än vad själv hinner reagera är jag redan påväg genom korridoren och flyger rakt in i Harrys famn. Jag knyter mina ben runt hans midja och lägger armarna runt hans hals. Han håller om mig länge och jag har lust att hålla kvar för alltid. 

"Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig." mumlar jag mot hans axel innan jag möter hans läppar. Jag lägger mina händer runt hans ansikte och möter de mjuka läpparna. 

"Perrie!" Jasmines röst får både mig och Harry att släppa varandras läppar då båda två vet att hon skulle putta undan Harry annars. Han släpper ner mig på marken igen och jag flyger in i hennes famn och vi gungar varandra från sida till sida medan armarna ligger hårt runt varandras kroppar. Hårda kramar är det bästa som finns. Jag kramar till och med om Steph, jag kan bara inte låta bli för jag är så glad över att Harry är här och över att jag står i final. 

Snacket mellan alla går igång och kan inte låta bli att le hela tiden. Musiken i högtalarna, pratet och alla glada skratt får det stora huset att fyllas ut igen. Det har varit tomt när vi bara varit tre stycken.

...

"Hur mycket har du druckit egentligen?" frågar jag och skrattar lätt. Jag leker lätt med håret i Harrys nacke och han håller ett håret grepp runt min midja. Han flinar och ger mig en snabb puss på kinden.

"Du stinker utav alkohol." säger jag och rynkar på näsan.

"För en gångs skull är det inte du som är för full." säger han medan vi sakta går runt i vardagsrummet i takt till den lugna musiken. Jag ler försiktigt och nickar, för en gångs skull har jag bara tagit någon enstaka drink. 

"Jag behöver det inte." säger jag. 

"Jag vet, inte jag heller egentligen. Jag var bara tvungen att dränka mitt dåliga samvete över hur kort tid jag kommer vara här. Vi måste gå härifrån senast klockan fyra, jag vill ha mer tid med dig." berättar han. 

"Vi kommer ju ses imorgon på finalen igen." ler jag. Han nickar kort och möter mina läppar i ett leende innan han mjukt viskar i mitt öra.

"Kan vi gå till ditt rum?" frågar han. Jag nickar kort och tar hans hand innan vi så osynligt som möjligt joggar till mitt rum. Harry öppnar dörren för mig innan han stänger igen den med foten samtidigt som min rygg mjukt slår emot väggen.

"Gentleman?" mumlar jag frågande mot hans läppar.

"Alltid." svarar han, lite andfådd över den korta springsträckan och upphetsningen. "Jag ska aldrig behandla dig illa igen." säger han med separerade läppar. Min blick går från hans läppar upp till ögonen. 

"Jag älskar dig." viskar jag svagt. 

"Jag älskar dig." Hans läppar möter mina innan han hinner säga klart de få orden så att allting blir till ett fullt sluddrande men jag vet att han menar det. Sättet hans händer rör sig längs min midja bekräftar det. 

"Jag vill känna di-..." börjar han men hinner inte längre innan jag puttar bak han till sängen och sätter mig gränsle över honom. Han tar tag i slutet på klänningen och tittar frågande på mig. Jag nickar otåligt och låter han vant dra den över mitt huvud. Jag knäpper snabbt upp hans skjorta och knappen på hans byxor innan han tar över och vänder mig om så att jag ligger på rygg mot sängen. Han tar täcket över oss och lutar sig fram och pressar läpparna mot min hals.

"Fuck Perrie, jag har fallit så hårt för dig. Men jag älskar det." mumlar han mot min hals. Jag flämtar till efter luft och möter hans läppar.

"Jag med." andas jag och drar fingrarna genom hans hår. 

Glöm inte mina nya, airplanes!