the party house | h.s

8

Perries perspektiv.

"Jag måste på toa." Harry tittar på mig och jag höjer avskräckt på ögonbrynen.

"Är du seriös?" Han nickar sammanbitet, åh nej.

"Nummer ett eller två?" frågar jag.

"Ett. Kom nu." säger han och reser sig upp. Jag flyger efter honom då det gör så ont när handbojorna skär in i huden. Vi går in på toaletten och jag vänder mig om när han ska göra sitt behov. Det känns bara så himla pinsamt och stelt att stå och titta på när han kissar?

Hela förmiddagen har vi suttit och snackat i soffan, inte bara jag och Harry utan alla andra också. Jag tror vi kommer att få ett nytt uppdrag idag och imorgon ska faktiskt någon lämna. Tänk så är det jag som får lämna? Tanken har inte slagit mig än. Förhoppningsvis gillar tittarna mig, jag tycker faktiskt jag förtjänar att vara kvar. Efter alla uppdrag och utmaningar som jag har fått så förtjänar jag mer tid i huset. Men det är inte ens säkert att jag blir nominerad för utröstning. Förhoppningsvis röstar de på mig så att jag slipper.

Vi lämnar toaletten, tack och lov så blev jag varken utsatt för saker jag inte ville se eller höra och Harry fick tömma sin blåsa.

"Uppdragsrummet är öppet."

Precis när vi satt oss ner i soffan igen reser vi oss upp. Dörren till uppdragsrummet är precis bredvid soffan vilket gör att vi snabbt springer dit. Rummet är tomt förutom brevet som ligger på bordet i mitten. Hannah, tjejen som jag och Harry bland annat sabbade för igår, tar upp brevet och läser högt.

"Dags för ett nytt uppdrag, den här gången freeze, tease and release. Freeze betyder att ni ska stå stilla, under tiden kan störningsmoment komma men ni ska hela tiden stå stilla tills vi säger release. För varje gång ni rör er kommer ni få minuspoäng. De tre som har flest minuspoäng blir auto nominerade inför morgondagens utröstning. Lycka till."

Hur i hela friden kommer detta gå? Samtidigt som jag sitter ihop med Harry ska vi stå helt stilla medan vi utsätts för saker som kommer få oss att börja skratta.

"Freeze."

Alla stannar blixtsnabbt, ingen rör en min och jag är tvungen att bita mig i kinden för att inte börja skratta. Harrys hand och axlar nuddar vid min och även han står så stilla det bara går. I ögonvrån ser jag Adam och Jasmine. Adams ansikte är en grimas för att hålla tillbaka skrattet. Ingen vill bli auto nominerad men ingen kommer klara av att hålla tillbaka skrattet. Jasmine rör inte en min, hon skulle kunna bli en bra skådespelare då hon kan gå in i en roll och få ett stort pokerface.

"Release."

Jag pustar ut och släpper den spända posen jag stod i.

"Oh shit." pustar Harry. Jag nickar medhållande, detta kommer bli riktigt svårt. Vi går ut från uppdragsrummet så fort vi kan ifall vi skulle behöva frysa oss själva igen.

"Tagga bli auto nominerad." flinar jag och armbågar honom i sidan. Han armbågar tillbaka, minst dubbelt så hårt. Jag hamnar ur balans, ramlar rakt ner över soffan och tack vare handbojen faller Harry som en stock över mig. Alla som såg händelsen brister ut i skratt, även jag och Harry.

"Din jävel, kan du låta bli att knuffa omkull mig hela tiden?" skrattar jag och reser mig upp med hjälp av Harrys hand. Han skrattar och knuffar till mig igen men tar tag om min midja innan jag hinner ramla. Det här med att han puttar mig börjar bli en vana.

"Kommer aldrig sluta." flinar han.

"Åh, ni är som ett gift par. Kärlek börjar alltid med bråk." säger Adam lyckligt och slår ihop händerna. Jag sparkar lätt till honom på smalbenet, det finns varken ett giftemål eller kärlek mellan mig och Harry.

"Freeze."

Harrys händer är fortfarande runt min midja när kommandot ropas ut i högtalarna och jag har ett tag runt hans arm efter att han puttade mig. Alla står helt stilla och jag är tvungen att bita mig i kinden när Adam fnissar till eftersom han fortfarande har blicken på mig och Harry. Dörren till bikten öppnas och det känns som att jag kommer känna blodsmak i munnen snart efter att ha bitit mig så hårt. Jag har ryggen mot så jag vet inte vad det är, men att Harry släpper min blick och tittar i min panna och att smilgroparna blir synliga förklarar att det kommer få oss att börja skratta. Steg hörs bakifrån och när störningsmomentet syns i min ögonvrå vill jag bara blunda. En person med ett hästhuvud över huvudet går förbi men stannar bredvid oss. Den tar tag i mitt huvud, Harrys huvud och för ihop oss två. Vi kan inte protestera när våra läppar ofrivilligt möts och alla försöker kväva sitt skratt. Harrys läppar är minst lika spända från att hålla tillbaka skrattet som mina vilket gör att den här ofrivilliga pussen är det värsta jag varit med om.

Personen, eller hästen, går vidare och stör andra personer så som att hoppa framför, klappa med händerna, gnägga framför dem och göra allmänt konstiga saker. Under tiden är mina och Harrys läppar ihop pressade mot varandra och när personen går ut igen och de ropar ut "release" släpper vi och brister ut i skratt.

"Fy fan, det där var det stelaste jag varit med om." skrattar jag och böjer mig fram för att få luft. Harry och alla andra knäcker sig lika mycket som mig.

"Varför är de på oss? Var på Joe och Hannah i stället, det är de som har någonting på gång!" skrattar Harry och jag nickar medhållande. Jag må tycka om Harry som person, men det är Joe och Hannah som har legat och ligger i varandras famn i soffan. Joe slår till Harry på axeln vilket gör att han tappar balansen under sin skrattattack, rakt över mig. Det känns på riktigt som att vi inte kommer få någon luft när alla brister ut i skratt igen. Hur lyckas vi? Jag har ramlat flera gånger, samma med Harry och att vi lyckas ramla över varandra är ju ganska konstigt. Han tar stöd av armbågarna medan vi försöker få slut på skratt attacken, men jag är tvungen att vika undan med ansiktet för att ens kunna få någon luft. Tårarna sprutar för att alla skrattar så mycket, man blir nog lite knäpp av att vara här inne för såhär mycket har jag inte skrattat på länge. När skrattet börjar lägga sig, och vi kan skratta normalt och få luft samtidigt, reser sig Harry och jag klumpigt upp. Det är inte så lätt att sitta ihop med någon, men hittills har vi ju haft riktigt roligt, så varför klaga?