the party house | h.s

3

Perries perspektiv.

Efter frukosten byter vi om för att gå ut och sola och bada en stund. Jag hoppas verkligen de här två dygnen kommer att gå snabbt så jag får mina egna grejer. Solen steker mot huden och allas småprat runt om är ett skönt ljud att lyssna på när jag sluter ögonen.

"Bakfull?" Jag öppnar ögonen och sätter handen ovanför för att skugga. Harry tittar på mig med ett litet flin på läpparna och sätter sig på solstolen bredvid mig.

"Haha, inte så farligt. Trodde det skulle bli värre. Själv då?" berättar jag med ett svagt leende.

"Det är lugnt." säger han och jag nickar kort. Jag kan inte låta bli att titta på hans tatueringar som täcker den solbrända huden. Ena armen är nästan helt täckt men min blick fastnar på rosen och skeppet.

"Jag gillar dina tatueringar, hur många har du?" frågar jag och sätter mig upp ordentligt med båda fötterna på sidan mot Harry och lutar mig lite framåt för att kunna se hans tatueringar tydligare.

"Oj, jag vet inte. Har tappat räkningen." säger han och skrattar lätt medan han lyfter upp armen för att titta på dem. "Har du några?" frågar han och tittar upp på mig. Jag nickar kort och vänder ryggen mot honom för att visa tatueringen i min nacke.

"Den är för min lillasyster." berättar jag när han tittar på prinsesskronan som oftast är gömd under mitt hår.

"Fint." säger han och ger mig ett litet leende som jag besvarar. Jag gillar Harry, han är trevlig.

Hela dagen ligger alla vid poolen och snackar, umgås och lär känna varandra. När kvällen närmar sig sitter alla samlade i soffan och pratar, men tystas snabbt av rösten i högtalarna.

"Ert första uppdrag väntar på er i uppdragsrummet."

Alla reser sig upp så fort meddelandet är slut och springer till dörren som hittills har varit stängd. När vi öppnar dörren möts vi av ett stort, tomt rum med ett bord i mitten. På bordet ligger en lapp som jag tar upp och börjar läsa högt.

"Läs det här högt inför alla deltagare. Här är ert första uppdrag. I tjugofyra timmar har ni pratförbud med varandra och får bara kommunicera genom sms. Era mobiler ligger i lådan framför er och kom ihåg att alla tittare kan läsa era konversationer på webben. För den som pratar väntar straff. Det är tillåtet att prata ensam i bikten. Uppdraget börjar om tio minuter, lycka till." läser jag högt och tittar sedan upp på alla som har sin uppmärksamhet riktad mot mig. Jag tar upp lådan och börjar dela ut mobilerna med allas namn på. Detta kan bli riktigt roligt faktiskt. Att man bara får smsa med varandra är en bra idé. Man kan ju fortfarande ha en konversation. Det enda dåliga är att det inte blir en fest, men det klarar vi oss utan faktiskt. Man behöver inte supa sig full för att ha kul.

"Hörs om ett dygn, jag kommer sakna er!" Adams kommentar får alla att börja skratta och han ger mig en stor kram.

"Jag kommer inte försvinna. Jag kommer bara inte att prata med dig." skrattar jag och kramar tillbaka.

"Men ändå!" säger han och skrattar det där härliga skrattet som sammanfattar hela honom. Sassy, fab och underbar.

Alla går ut till huset igen med sina mobiler som i och för sig bara går att smsa med men ändå. Det kommer bli tyst men man kanske borde njuta av tystnaden medan den finns.

"Nu börjar uppdraget."

Rösten i högtalarna får alla att bli tysta och gå tillbaka till där vi var innan. Alla sitter helt tysta och det kryper i både fingrar och tår efter en stund. Det kanske inte var så roligt trots allt? Jag tar upp mobilen för att skicka ett sms till Jasmine. Alla deltagare är redan inlagda även om jag kommer inte ens snacka med hälften.

Jag: Vad tyst det blev...

Jasmine: Eller hur! Vad ska vi göra?

Jag: Ingen aning, jag kommer börja skratta för det känns så stelt.

Jasmine: Same girl, detta kommer inte funka. Tagga få straff.

Jag: Samma här, vill gråta lite.

Jasmine: Bra, vi kan gråta tillsammans.

Jag kommer börja skratta vilken sekund som helst och när jag tittar upp på Jasmine och möter hennes blick är jag tvungen att bita mig i kinden för att inte brista ut i skratt.

Harry: Vad är det som är så kul?

Jag tittar upp på Harry som sitter i en fåtölj på andra sidan rummet. Han tittar på mig med ett svagt flin på läpparna vilket får mig att bita mig i läppen för att inte börja skratta, igen.

Jag: Det är så himla tyst!

Harry: Eller hur.

Jag: Kommer säkert få ett straff.

Harry: Det ska jag se till.

Jag: Åh tyst med dig. Hur trivs du i huset?

Harry: Jag är tyst, minns du reglerna?Jag trivs bra, snygga brudar och fest är inget att klaga på.

Jag skakar på huvudet åt hans kommentar men kan inte dölja leendet på mina läppar.

Jag: Eller hur.

Harry: Okej, ska vi köra en lek?

Jag: Visst.

Harry: Jag ställer en fråga och du måste svara ärligt, sen frågar du mig och om igen.

Jag: Okej, vem börjar?

Harry: Du har redan börjat. Min tur. Vem ser bäst ut i huset?

Jag: Jag vill inte döma folk utan att ha lärt känna dem. Personligheten ger 50% av utseendet. Men du kanske skulle kunna svara på den frågan?

Harry: Självklart. Steph.

Jag: Intressant. Din tur.

Harry: Jag driver med dig, pucko.

Jag: Jasså? Hur kommer det sig?

Harry: Jag gillar flinet på dina läppar när du läser mina konstiga svar.

Jag tittar upp på honom med ett förvånat samt tomt ansiktsuttryck. När jag ser att han redan tittade på mig rodnar jag svagt. Han har koll på allting som händer. Han är inte dum och bevisar det om och om igen.

Jag: Okej okej. Fortfarande din tur att ställa frågan.

Harry: Varför skaffade du tatueringen för din syster?

Jag: För hon var min prinsessa.

Harry: Var?

När jag tittar upp har fler personer lämnat sen sist för att gå och lägga sig. Det är bara jag och Harry som sitter kvar i rummet och vi har varit helt upptagna med varandra att vi inte ens märkt att alla har gått och lagt sig.

Jag: Det är min tur att ställa en fråga. Ska vi gå och lägga oss?

Harry: Okej. Godnatt Perrie.

Jag: Godnatt Harry. Sov gott.

Harry: Sov gott.