the party house | h.s

17

Perries perspektiv. 

Jasmine tar tag i min arm när jag går förbi henne.

"Vad har hänt?" frågar hon oroligt. Jag suckar och ber henne följa med till rummet. Jag sätter mig ner på sängen och börjar ta av mig de högklackade skorna.

"Du vet allting mellan mig och Harry, hur han har berättat om sina känslor för mig." berättar jag. Hon nickar kort för att få mig att fortsätta berätta. "Han och Steph höll bokstavligen på att äta upp varandra i poolen." berättar jag. Hon tittar förvånat på mig och spärrar upp ögonen.

"Du kan inte vara seriös?" frågar hon och går fram till mig. Jag suckar och skakar på huvudet.

"100% seriös." säger jag och torkar bort tårarna som hunnit rinna ner för mitt ansikte. Jag gråter bara när jag är full och just nu är jag alldeles för full. 

"Jag är så ledsen, hjärtat." säger hon och lägger armarna runt min kropp. Efter en liten stund knackar det på dörren och Jasmine vänder sig om för att gå och öppna.

"Är Perrie här?" Harrys röst får mig att stelna till. Jasmine vänder sig mot mig och jag skakar snabbt på huvudet.

"Hon vill inte prata, hejdå." säger hon snabbt och stänger igen dörren. Men Harry är snabbare, sätter foten mellan och öppnar dörren igen.

"Men det vill jag. Skulle du kunna gå ut så länge?" frågar han. 

"Harry, jag sa-..." börjar Jasmine men blir snabbt avbruten.

"Jasmine? Snälla?" säger han och spänner blicken i henne. Hon suckar och lämnar rummet med en smäll av dörren. Jag suckar tyst och vägrar att möta Harrys blick men när han går fram och lägger händerna runt mitt ansikte kan jag inte låta bli när han tvingar mig att titta in i hans ögon.

"Perrie, kan du bara låta mig få förklara?" säger han. Jag svarar inte utan låter han prata om han nu ville det. 

"Vi körde sanning eller konka och jag sa att jag inte ville vara med från början och det här kan du fråga Jason för han var med och honom litar du på. Men full som jag är så gick jag tillslut med på det och helt plötsligt tryckte Steph sina läppar mot mig och där slutade jag tänka. Jag är ledsen, och det var dumt av mig. Jag har ingen bättre förklaring men du förtjänar att veta." berättar han sluddrandes och lämnar en ljudlös suck på slutet. 

Jag själv har kysst andra än Harry på de här töntiga lekarna som vi kör hela tiden. Allting ger mig dåligt samvete nu.

"Förlåt, jag antar att jag överreagerade." suckar jag och viker undan med blicken. Helt plötsligt skäms jag, det är inte rätt av mig att på något sätt förbjuda Harry från något sånt här när han är lika mycket singel som jag är. 

"Det är okej." 

"Nej, det är inte okej. Jag är bara rädd över att bli sårad igen." suckar jag och sätter mig ner på sängkanten. 

"Igen?" frågar han och sätter sig bredvid mig. Jag biter mig löst i läppen och tittar ner i mina händer.

"Jag har väl haft otur." säger jag och rycker på axlarna innan jag fortsätter att berätta. "Mina tre senaste och enda seriösa förhållanden har slutat likadant allihop, han har varit otrogen. Jag antar att det är därför som jag har så svårt att lita på folk." berättar jag tyst. Han nickar försiktigt och lägger en hand på mitt lår.

"Det löser sig." ler han och reser sig upp. Vad löser sig? Vad han nu än syftar på löser sig det mesta så jag nickar försiktigt.

"Kom, låt inte detta förstöra festen." säger han och drar ut mig från sovrummet igen. Mitt humör vändes upp och ner även fast det inte borde eftersom det var fel av mig, men jag är inte sugen på att festa längre. Jag förstörde allting, igen.

På vägen för att gå ut och ta en cigg tar jag en ny drink, även fast jag redan är full.

Alkohol kanske inte löser några problem, men inte fan gör mjölk det heller. 

Förlåt, sämst kapitel och sämst uppdatering. 

xx