Dance like no one is watching -o.e

Kapitel 18

-Oscars perspektiv-

En vecka efter studenten och jag har vänt på dygnet totalt. Jag sitter uppe hela nätterna och sover hela dagarna. Jag har inte träffat Cornelia på hela veckan. Jag har inte hört av mig alls jag kunde ju ändå skickat ett meddelande eller ringt. Jag mår så dåligt över det. Det känns verkligen som att jag skiter i henne. Vilket jag absolut inte gör hon är det bästa som har hänt mig.

Tänk så vill hon inte vara tillsammans med mig längre hon kanske tror att det här är jag som bara leker med tjejen jag är tillsammans med ett tag och sedan bara skiter i henne. Men sådan var jag typ när jag var 15 nu har jag vuxit till mig om man säger så. Jag vet hur mycket jag har sårat tjejer under åren.

Ska jag gå och överraska henne med blommor och choklad och sådant där som man alltid ser på film eller vad fan ska jag göra?

Klockan är 02:16 och idag har jag bestämt mig för att vända tillbaka dygnet. Nu har jag ju för fan hur mycket tid som helst för spelande och sådant på dagen också om jag nu vill det. På natten ska jag sova, festa med vänner eller vara med min prinsessa.

Jag är förvånad över hur snabbt jag somnade och att jag verkligen sov så gott som jag gjorde. Så skönt har jag nog inte sovit så skönt sedan jag gick i lågstadiet. Det har alltid varit så mycket i högstadiet och början av gymnasiet med gänget och så när vi höll på med våra grejer långt in på nätterna. Ibland kan jag ångra att jag var med dem killarna men samtidigt ser jag det som positivt att jag har lärt mig något utav det och att jag sedan kan berätta det för mina framtida barn. Inte om att dem ska göra lika dant som jag att gå med i ett kriminellt gäng och ta droger och göra inbrott. Utan att man kan förändras till något bättre. Jag har förändrats genom att förut så bara följde jag med på saker. Till exempel en gång när vi slog sönder en bil på en parkering inne i stan. Jag ville egentligen inte göra det. Men jag vågade ju inget annat. Men nu, nu har jag vågat gå ut ifrån gänget. Jag har vågat ta tag i mitt liv och skita i vad andra säger och tycker. Jag vågade ta tag i mitt liv min familj. Förr så pratade jag knappt med min familj vilket jag absolut ångrar. Jag sked fullständigt i när mina systrar tog studenten jag sket i dem helt och hållet. Det är det här jag ska berätta att vad som än händer så skiter man inte i sin familj. Ens familj är det viktigaste man har och det har jag fått förstå i senare dagar. När jag träffade Cornelia så förstod jag vad mycket livet har att erbjuda. Tänk så många år jag har missat men som jag ändå har lärt mig något av. Det är rätt sjukt.

-Cornelias perspektiv-

Oscar har inte hört av sig på hela veckan. Är det något som har hänt?

Tänker jag men precis när den tanken slagit mig så ringer det på dörren. Jag slänger på mig min stora t-shirt som Oscar glömt kvar. Jag slänger ihop håret i en knut och går ner för att öppna dörren. Jag trodde inte att det skulle vara Oscar som stod där i sitt grå mjukisställ med blommor och choklad i händerna. Eftersom att vi inte har träffats eller hörts av så har jag saknat honom så enormt mycket. Hans stora varma kramar och hans underbara kyssar. Fan vad jag har saknat dem. Jag bara flyger upp och fäster mina ben runt hans midja och mina armar runt hans hals. Jag nästan vandaliserar hans läppar för att det var så himla länge sedan jag fick känna den känslan. Han bär in mig och går upp för trappan upp på mitt rum. Han lutar sig över sängen och jag släpper inte taget han lägger sig på min mage och kysser mig lätt.

"Fan vad jag har saknat detta!" Säger Oscar och tittar mig i ögonen.

"Jag också!" Säger jag och tar tag i Oscars huvud och drar ned honom mot mina läppar och kysser honom passionerat ännu en gång.

Efter en stunds mys hugger vi in på chokladen. Jag har inte ätit så god choklad på evigheter. Det kan bero på att jag inte heller ätit någon choklad på evigheter men ändå.

Mamma är med min lillasyster på sjukhuset. För hon har haft väldigt hög feber väldigt länge så dem åkte för att kolla upp det. Det är bara Katia som är hemma men hon var ute och festade igår så hon ligger fortfarande och sover. Men när vi går ner för att vi ska gå hem till Oscar så står hon i köket och fixar te och mackor.

"Hej! Vill ni också ha?" Frågar Katia med kisande ögon.

Jag tittar på Oscar och han nickar vänligt.

"Visst!" Säger jag och går för att skära upp frallorna.

"hade du trevligt igår då Katia?" Frågar jag och knuffar till Oscar på armen och han börjar fnissa.

"Jo det var jätte trevligt att festa med gamla vänner här ifrån." Svarar hon med en lite argare ton.

Hon har inte haft en sådan bra tid med dem "vännerna" Men nu gav hon den en till chans och det verkar inte ha gått så bra. Dem tjejerna och killarna var helt underbara förr men sedan blev dem bara en plåga och man bara störde sig på dem.

"Jaja men du vet ju vilka som är dina riktiga vänner och dem ska du hålla dig till! Okej?" Säger jag för att stötta henne eftersom att hon verkligen hade hoppats att det skulle bli kul att vara med dem och att dem hade förändrats men tydligen inte. Lika dryga och överdrivna som alltid.

"Tack lillasyster älskar dig!"

"Älskar dig med!" Säger jag och kramar om henne. Jag vinkar till mig Oscar och bjuder in honom till kramen. Han lägger sina långa muskulösa armar över oss och jag säger till Katia...

"Det är det här jag snackar om syrran!

HEJ ALLA SVAMPAR! NU KOMMER ÄNTLIGEN KAPITEL 18! WOHO!

JAG HAR INTE HAFT ORKEN TILL ATT SKRIVA PÅ ETT TAG OCH JAG HAR HAFT NÅGRA PROV I SKOLAN OSV MEN NU KOMMER DET.

HOPPAS NI ALLA MÅR BRA DET GÖR JAG I ALLA FALL. LIKSOM DET ÄR HÖSTLOV! HUR SKÖNT ÄR INTE DET? JÄTTE!

GLÖM INTE ATT LÄSA MIN ANDRA BOK TOUCHDOWN SKA SKRIVA ETT TILL KAPITEL SNART!

SOM SAGT HOPPAS NI MÅR JÄTTE BRA!

PUSS! // SVAMPEN <3 <3 <3